Den pensionerade läraren

Den pensionerade läraren
som vikarierade i vår skola
hatade och plågade min skolkamrat.

Det fanns en plats i skolans närhet
som ingen vågade besöka
efter mörkrets inträde.

Sägnen påstod att det spökar.
Några mördare hade straffats där
genom arkebusering.

Vid ett traditionellt besök i Finland
träffade jag min skolkamrats föräldrar.
Vi pratade politik.

Skolkamratens mor
gick till bokhyllan
tog fram ett tidningsurklipp
och frågade:
"Känner du till detta här?"
Nej, sa jag.

Jag såg att urklippet var en dödsannons.

Jag såg också att det stod fem manliga förnamn.
Alla hade samma efternamn.

Den äldsta är min far
de fyra andra är hans bröder,
sa hon.

Fyra blev skjutna och begravda
på stället där folk säger
att det spökar.

Den femte
min yngsta farbror
träffades på skolstigen.
Skolboken vid bröstet
och en bajonett rakt igenom hjärtat.

Brödernas brott var att deras storebror
alltså min far var Rödgardist
men utan vapen.

Efteråt har man inte kunnat bevisa
ett enda våldsbrott som
Rödgardisterna skulle ha gjort
i vår hemstad.

Skolkamratens mor berättade vidare
att under femtio års tid
på nätterna
hade hon smugit till platsen
och lämnat blommor.

Sedan kom tårarna …

Min mor berättade senare
att det nämns på stan
att den pensionerade läraren
som vikarierade i vår skola
var en av dom som sköt
min skolkamrats morfar
och hans fyra bröder.

Idag finns ett minnesmärke på platsen.
Ett granitblock med en hand i brons
som stiger upp ur stenen.
Minnestexten lyder:
"De gav sina liv för sin övertygelse".

I somras besökte jag platsen.
Jag satt länge på stenen.
Tårarna bara rann …

"Den pensionerade läraren
som vikarierade i vår skola
hatade och plågade min skolkamrat …"

Av Unto Seppälä 03 dec 2007 13:46