USA:s kongress krigsförbrytare

Majoriteten av Senaten i Washington har nu gjort sig medskyldig till krigsbrott. Med Demokraternas stöd för USA:s nya justitieminister Robert Mukasey, kan skulden för USA:s tillämpning av tortyr inte längre bara läggas på Vita Huset. Omröstningen blottlägger ett brett politiskt stöd för "waterboarding" kontrollerad drunkning, red anm, en särdeles grym tortyrteknik som användes redan under Inkvisitionen.

Debatten i Senaten kännetecknades av den vanliga semantiska fäktningen, där de två ledande demokratiska senatorer, vars röster säkrade Mucaseys utnämning, bedyrade att de minsann fördömer tortyr. Men resultatet talar sitt tydliga språk. Under gällande amerikansk lagstiftning och internationella avtal är "waterboarding" sedan länge klart definierad som tortyr. Mukasey vägrade dock medge det enkla faktum under utfrågningen inför Senatens justitieutskott. Hade han svarat att "waterboarding" är tortyr, skulle han samtidigt ha lagt grunden för att åtal om krigsbrott mot Bush, Cheney, två f.d. ministrar och ett antal Blackwater- och CIA-anställda.

Senatens godkännande av Mukasey har dessvärre omöjligjort någon sådan framtida rättsprocess i USA. Trots en utförlig beskrivning av tortyrmetoden som upplästes under utfrågningen, vidhöll Mukasey att han ändå inte kunde avgöra om "waterboarding" utgör tortyr. Till och med mainstream-media rapporterade att Mucaseys nominering riskerade att haverera. Men Demokraterna vek sig än en gång för George Bushs vilja. Senaten lät Mukasey slippa undan frågan och därmed underströk att rådande lagstiftning är överspelad. I slutändan nöjde sig Demokraterna med Mucaseys löfte om att hörsamma något framtida förbud som kongressen eventuellt lagstiftar om.

Orsaken till att USA:s nu högsta jurist inte förmådde att tolka Genèvekonventionen om mänskliga rättigheter eller USA:s existerande militära lagstiftning påstods vara de hemligstämplade lagtolkningar och underättelseuppgifter som endast Vita Huset förfogar över. Bush förklarade att Mukasey inte skulle ha möjlighet att avgöra sakfrågan förrän han redan hade fått Senatens godkännande och följaktligen insyn i de hemliga uppgifterna.

Men en mängd uppgifter hade sedan länge offentliggjorts eller läckts till pressen. Det centrala är uppgiften om att minst tre terrormisstänkta redan har utsatts för "waterboarding". Därtill finns en tidigare promemoria, undertecknad av Vita Husets dåvarande chefsjurist Alberto Gonzales, om att Genèvekonventionens föreskrifter bör betraktas som förlagda. Gonzales formulering kritiserades hårt av juridikexperter och blev den första spiken i kistan som småningom sänkte Gonzales karriär Han blev också ökänd för sin förklaring till Kongressen om att USA:s grundlag inte explicit garanterar "habeus corpus" bl a varje fängslad persons rätt att inom viss kortare tid få höra angklagelserna mot sig, red anm - det står bara att ingen medborgare ska fråntas den rättigheten.

Men skandalen vid Abu Ghraib ledde till ett förtydligande av USA:s förbud mot tortyr. Under press från Republikansk Senator John McCain, som själv utstått tortyr som krigsfånge i Vietnam, ingick Vita Huset en uppgörelse med kongressen. Nyligen avslöjades dock en hemlig promemoria från justitiedepartementet som klargör att tidigare praxis fortfarande gäller i förhör med terrormisstänkta - trots McCains förtydligande.1

Därför blev Mukaseys utfrågning inget mer än ett juridiskt spel för galleriet. Vilken normalt funtad person som helst kan avgöra om "waterboarding" är tortyr. Det finns nämligen gott om personliga skildringar från människor som har utsatts för "waterboarding".

Mucaseys utnämning som justitieminister fråntar också Demokraterna sin vanliga ursäkt om att Bush regelbundet överträder presidentens lagstadgade befogenheter. Så har många alltför lydiga lagstiftare försökt bortförklara sin egen delaktighet i presidentens många brott i kriget mot terrorism. Till exempel har Vita Huset åberopat kongressens godkännande av "War Powers Act" för att motivera en rad förbrytelser. Enligt Vita Husets tolkning av presidentens befogenheter, får USA kidnappa terrormisstänkta i andra länder, bura in dem i Guantanamo eller CIA:s internationella gulag av hemliga fängelser och sedan beröva de anhållna sin rätt att besvara anklagelserna på rättegång habeus corpus.

Vidare anser Vita Huset att även dess hemliga program för att avlyssna tiotusentals amerikanska medborgare stöds av kongressens tidigare resolution. När Bush i undantagsfall har tvingats till kompromiss på grund av besvärande avslöjanden, undertecknas de nya lagförfattningarna med presidentens speciella untantagsklausul "signing statement". Så behandlades McCains förtydligande om tortyrförbudet. När tiden kom för presidenten att underteckna förordningen gjorde Bush ett särskilt skriftligt tillägg om att han inte behöver följa lagen om han inte vill. Taktiken upprörde även många konservativa Republikaner i kongressen. Bush har använt sig av fler "signing statements" än alla tidigare presidenter i USA:s historia tillsammans.2

Demokraterna har klagat på att presidenten gått längre än deras stöd egentligen tillät, medan justitiedepartementet har samtidigt ansträngt sig för att juridiskt skydda de högsta ansvariga - speciellt med hänsyn till tortyr. Därför blev frågan så central under Mukaseys nomineringsprocess. För en gångs skull hade kongressen möjlighet att kontrollera en blivande justitieministers intentioner innan han fick makten att skydda sina överordnade bakom mystiska lagtolkningar.

Protokollet från utfrågningen visar vilket lågvattenmärke den politiska debatten har nått i Washington, när Demokraterna nöjde sig till slut med Mukaseys löfte att följa framtida lagstiftning. Men bortom de semantiska tvisterna, bortser kongressmajoriteten ifrån de glasklara moraliska aspekterna, och denna strutsmentalitet delas fulltständigt av USA:s mainstream-media.

I rapporter om Mukaseys utfrågning beskrevs "waterboarding" av landets offentliga finansierade radionätverk NPR som en "intensiv förhörsteknik". Inget belyser tydligare den absurda nivå som flata redaktioner strävar efter i sin så kallade objektivitet. Så länge Vita Huset fortsätter att skydda de högsta ansvariga från åtal bakom juridiskt obstruerande, låtsas mainstream-media som om de lärda bara tvistar över ord. Men minsta journalistisk granskning avslöjar vad "waterboarding" egentligen är för "teknik":

"Waterboarding är kontrollerad drunkning som, i den amerikanska modellen, sker under observation av en läkare, en psykolog, en förhörsledare och ett tränat lag som binder ner/löser upp. Det simulerar inte drunkning, eftersom lungorna faktiskt fylls med vatten. Det finns inget sätt att simulera det. Offret håller på att drunkna. Hur mycket offret ska drunkna beror på det önskade resultatet i form av svar på frågor som skriks rakt upp i ansiktet på offret och hur obstinat hon är. Lagets läkare kollar kvantiteten på vattnet som införs och de psykologiska tecknen som signalerar när drunkningseffekten går från smärtfylld psykologisk upplevelse, till fasansfullt kvävande bestraffning, till den slutgiltiga dödsspiralen.
Waterboarding är långsam kvävning som ger tillräckligt med tid att begrunda ens oundvikliga medvetslöshet och dödsfall - vanligtvis blir personen hysterisk på bänken. För den oinsatta, är det förskräckande att observera och om det går fel kan det leda direkt till dödlig syrebrist. När det görs på rätt sätt, innebär det en kontrollerad död. Avsaknaden av fysiska tecknen ger offret möjligheten att återhämta sig och bli åter hotat med det gång efter gång."

Så skriver Malcolm W. Nance, en erfaren konsult till diverse amerikanska underrättelseorganen och instruktör för den amerikanska marinens "Survival, Evasion, Resistance and Escape SERE program", som förbereder elitsoldater för att kunna utstå tortyr. 3 Och Nance är inte den enda f.d. statsanställda som talat ut mot "waterboarding".

"Tortyr är avskydd enligt både lagen och amerikanska värderingar, såväl som mot internationella normer." Så skrev Daniel Levin, f.d. chef för justitiedepartementets juridiska rådgivare, efter att ha frivilligt utsatt sig själv för "waterboarding" på en amerikansk militärbas. Efteråt skrev Levin ett utlåtande som ersatte justitiedepartementets tidigare promemoria, som hade begränsat definitionen av tortyr till ingrepp som orsakar organsvikt eller döden. Denna omtalade och mycket hårt kritiserade promemoria hade återkallats av Levins närmaste företrädare på justitiedepartementet. Snart därefter lämnade vederbörande sin post. Också Levin valde att lämna justitiedepartementet, efter att Vita Huset och CIA insisterade om ett tillägg till hans utlåtande om tortyr. I en fotnot klargjordes att trots ändringen i den juridiska bedömningen skulle tidigare sanktionerade "förhörsmetoder" fortfarande användas. 4 Med tanke på avhoppen från justitiedepartementet, är det knappast en tillfällighet att skandalen som slutligen tvingade Gonzales från makten handlade om utrensning av politiskt oönskade personer från USA:s statsåklagarkår.

Nu när Senaten har godkänt Mukasey, försöker Demokraterna driva igenom motioner som ställer villkor på presidentens kommande militära äskande, inklusive ett förtydligande om tortyr - i enlighet med Mucaseys löfte. Men Bush har redan svarat att han tänker lägga in sitt veto mot några som helst restriktioner på nya militära utlägg. I bästa fall skriver han under med sin vanliga undantagsklausul. Med andra ord är majoriteten i Kongressen maktlösa nu när de än en gång släppt igenom en lojal kumpan till den neokonservativa kabalen som styr Vita Huset.

1 Länk: nytimes.com
2 Länk: nytimes.com
3 Länk: smallwarsjournal.com
4 Länk: nytimes.com
5 Länk: counterpunch.org

Av Patrick Gallagher 20 nov 2007 09:55