Göran Hägglund, borde vi alltså införa dödsstraff?

I allt väsentligt håller jag med författaren till artikeln "När har man sonat sitt brott?" här på Sourze. Man har utifrån de normer som den lagstiftande församlingen bestämt, avtjänat sitt straff när den dömde frigivits.
I fallet med läkarstudenten, som suttit fängslad i 11 år och nu blivit en fri man, tyder viljan och ambitionen på att den rehabiliteringsvård som åligger kriminalvården lyckats i hans fall.

I Sverige har vi en förhållandevis human straffrätt, med efterföljande straff och vård, och man får ha villka synpunkter man vill på detta. Vissa menar att straffen är allt för humana för vissa begågna brott. Helt oaktat detta så kvarstår fortfarande det faktum att den dömde efter avtjänat straff skall anses vara en medborgare som har både skyldigheter och rättigheter i ett fritt samhälle. Men verkligheten ser annorlunda ut, om detta är man naturligtvis väldigt medveten om och anger varför man tvingas byta sin identitet, mörka sitt förflutna, för att i någon mån ha en chans att komma in i det samhälle man rehabiliterats till.

Vi talar ofta om att det är humant att ge människor en andra chans, fel begås och kommer att begås, graden på dessa begågna fel åligger våra domstolar att ta ställning till, och kriminalvårdens rehabiliteringsåtgärder skall slutligen medverka till att den dömde får en anpassad inställning till de skyldigheter och rättigheter som gäller i samhället.

Att det finns politiker, i detta fall socialminister Göran Hägglund, som i populistisk anda uttalar sig för den enligt honom gängse uppfattning att denne läkarstuderande fd, brottsling inte skall beredas möjlighet att återkomma i samhället som en samhällsnyttig och laglydig medborgare i ett sådant yrke får åtminstone mig att förundras över vart samhället är på väg.

Har vi helt plötsligt en straffrätt och en rehabiliteringsform inom kriminalvården som inte längre skall vara gällande. Har vi "slängt" pengarna i sjön, och är vi på väg mot ett livstidberövande för vissa gärningar, eller skall vi bibehålla den straffrätt som vi har med tillägget att "efter x antal år blir du frisläppt, men kommer alldrig få samma rättigheter i samhället som en ostraffad"? Har vi lämnat humanismen och skall vi därmed inte längre tillåta människan en andra chans? Jag kan inte tolka Göran Hägglunds uttalande på annat sätt än ett "ja". Och i så fall borde väl den rättsstat vi lever i omedelbart införa både livstidsstraff och dödsstraff, helst då dödsstraff, då detta sannolikt kostar samhället minst.
Antingen försöker socialministern vinna politiska poänger genom sitt uttalande, förvisso inte ovanligt, eller så är han ovanligt korkad.

Av Björn Alvebrand 08 nov 2007 12:56