I väntan på akutsjukvård

För att vara sjuk i dag måste man vara frisk. Det hör man ganska ofta och det är bara att ringa den lokala vårdcentralen för att förstå att jag inte överdriver.

Hade sedan en tid tillbaka haft värk i ryggen och efter några månaders värk till och från, bestämde jag mig för att söka läkare för att se var problemet låg.
Ringer vårdcentralen som jag tillhör och möts av en telefonsvarare:
"Dagens akuttider är för närvarande upptagna, var god försök senare".
Eftersom jag ringde klockan 11 på morgonen tänkte jag att jag nog borde försöka lite tidigare nästa morgon.
Dagen efter klockan 8:00 ringer jag igen och möts av en telefonsvarare:
"Slå in ditt rikt och telefonnummer, avsluta med fyrkant"
När jag gjort som jag uppmanades säger samma röst: "
Vi ringer upp dig på telefonnummer xxxx-xx xx xx omkring klockan 15:00 i eftermiddag."

När klockan är 15:00 ringer en sjuksköterska upp och jag förklarar mitt ärende.
"Har haft ont i ryggen under några månader och tror det är bäst att jag kollar upp vad som kan vara fel"
"Våra akuttider är slut för dagen, så du får ringa i morgon istället" säger sköterskan till mig i andra sidan luren.
"Jag behöver ingen akuttid utan jag kan kanske få en tid till läkare om någon vecka eller så" svarar jag".
"Jag kan inte ge dig annat än akut tider, svarar sköterskan. Då får jag be att läkaren ringer upp dig. Du kan få en telefontid hos läkaren om två veckor".
Med en telefontid om ett par veckor då doktorn ska ringa upp mig, tackar jag för samtalet och lägger på luren.

Fjorton dagar senare på utsatt tid ringer läkaren och jag förklarar igen mitt problem med ryggen.
"Ja du behöver nog undersökas säger hon, men akuttiderna i dag är slut så du får ringa till sjuksköterskan i morgon igen".
"Jaha säger jag en smula uppgivet och undrar om hon inte kan ge mig en tid som inte är akut"
"Nej några sådana möjligheter har jag inte"
När jag refererar vad sjuksköterskan sagt fjorton dagar tidigare ställer hon sig oförstående och säger att min enda möjlighet att få komma och bli undersökt är att få en akuttid via sjuksköterskan. Något irriterat tackar jag för mig och dagen efter ringer jag klockan 8:00 för att vara ute i god tid till en akuttid.
Det är upptaget och jag kommer inte fram till telefonrösten förrän 8:20 som säger: "Vi ringer upp dig på telefonnummer xxxx-xx xx xx omkring klockan 13:15

13:15 ringer sköterskan upp och jag förklarar för tredje gången på tre veckor mitt ärende.
"Ja men detta är ju inget akut, säger hon" du kan få en telefontid hos doktorn för att få en annan tid.
Förklarar att jag redan haft kontakt med läkaren via telefonen med hänvisning till henne.
Hon låter då lite uppgiven och säger att dagens akuttider är slut och hon får inga nya förrän klockan 8:00 morgonen efter eftersom jag ringt för sent i dag. Nu börjar verkligen mitt humör tryta och jag påpekar att jag ringde redan klockan 8:00 men att det var upptaget tills klockan 8:20. Att hon inte ringer upp mig förrän klockan 13:15 är ju inte mitt fel.
Hon blir lite tyst och jag kan nästan höra hur hon tänker.
"Jag får väl ifrångå mina regler och ge dig en tid till doktorn tidigt i morgon bitti då, säger hon och ger mig en akuttid hos läkaren morgonen efter klockan 8:00.

Kom till slut till läkaren. Efter tre veckors försök via telefonen, blev jag tvingad till att ta upp en akuttid som kanske hellre något barn med öroninflamation borde fått.

Det visade sig flera månader senare då jag fått tid på röntgen att jag hade några förslitna kotor och ett diskbrock i ryggen.
Jag är glad över att jag hade styrka och ork att fortsätta jaga tid till en läkare. Men kan inte låta bli att tänka på de människor som kanske inte har ork att "tjata" sig till en tid för sina krämpor.
Jag hade ingen allvarlig sjukdom men det finns ju de som borde komma fort till läkare för att kunna ha möjlighet att bli botade. Där det ibland är förödande med varje dag man får vänta.
Eller är det kanske så att landstingen hoppas att några dör på vägen till läkarhjälp för att få färre patienter?

Dagens sjukvård är beklämmande. Sjuka människor får i dag vänta på akut läkarhjälp. Vare sig det är att vänta i telefonen eller sitta en helg på Södersjukhuset på akutmottagningen med en bruten arm. Det finns i dag knappt plats för de kvinnor som behöver komma in till förlossningen och föda barn. Utan de blir slussade runt sjukhusen eller får stanna hemma tills de kan klämma in den blivande mamman i någon korridor på förlossningen då halva bebisen är ute.
Det är verkligen dags för oss loja svenskar att "sätta ner foten" och sätta stopp för den här så kallade demokratin som råder i vårt "välfärds" Sverige.

Av Marita Lundberg 27 okt 2007 10:59