Tillåta "våldssex"? Nej, men BDSM

Karin Holmberg frågar "Skall vi tillåta våldssex"? En väldigt löst och flummigt ställd fråga eftersom ingen egentligen kan säga vad "våldssex" är för något. Men om vi tar fasta på varifrån frågan kommer, debatten omkring det så kallade Stureplansfallet, så är svaret på frågan ett rungande "Nej!". Om det som killarna gjorde mot den 19-åriga tjejen natten mellan den 24 och 25 mars år 2007 är "våldssex", då skall det, självklart, inte tillåtas. BDSM däremot kan vi mycket väl fortsätta låta vara tillåtet eftersom det inte är våld.

I rak motsats vad Karin Holmberg försöker påskina är det sällan några problem med att klargöra samtycke mellan BDSM-människor. Detta därför att till skillnad från vanilj-svensson har man inom BDSM-världen en klar och enkel regel vad gäller intim samvaro:

- Safe
- Sane
- Consensual

På svenska kan vi översätta den med tre S: "Säkert Sansat Samtycke".

Det man rent praktiskt gör för att försäkra sig om samtycket är att komma överens om ett ord innan man börjar; en fras; en gest som betyder "Sluta, jag vill inte mer". Det kallas "safeword", på svenska "stoppord". Typiska ord är rött/gult/grönt. Precis som ett trafikljus betyder de "Stopp! Avbryt!"/"Ta det försiktigt"/"Det är ok, fortsätt". Har du någonsin hört talas om någon som, när de går hem från krogen på fyllan, avtala sådant här?

Med denna överenskommelse blir det kristallklart. Även om man satt ordet "Nej" ur spel för lekens skull så finns det alltid ett sätt för den undergivne att uttrycka sin önskan att fortsätta, bromsa eller avsluta. Stureplanskillarna gav inte tjejen en sådan möjlighet. Förmodligen hade man redan genom att visa på att de inte kom överens om stoppord kunnat fälla dem på likgiltighetsuppsåt, och då inte bara för den reela våldtäkten 24-25 mars utan även på tidigare sex de hade haft eftersom hon aldrig gavs möjligheten att uttrycka att hon ville sluta.

Vidare säger del-reglerna "Safe" och "Sane" att stora skador inte skall få förekomma. Aktiviteter som leder till permanenta eller långvariga skador är inte "Safe". Lika så behöver inte skadan ha inträffat för att det skall anses vara förkastligt därför att ta risker som innebär att skada kan uppstå är inte vare sig "safe" eller "sane". Sane-regeln tvingar deltagarna att tänka till innan man går vidare.

Så svaret på huvudfrågan är alltså "Nej!". Sex som inte följer regeln "Safe, Sane and Consensual" tillåter vi inte. Det som är bra med detta är att samtyckesparagrafen Brottsbalk, 24 kap., 7§ i praktiken redan säger just det här.

Men smisk, pisk, fasthållning, bondage, rubbad maktbalans, ägare/ägd-förhållanden... kan vi tillåta det? Japp, det kan vi defintivt, därför att den BDSM-värld som finns idag visar att det är fullt möjligt - och nödvändigt - att de deltagandes önskingar och gränser tas upp för diskussion redan innan man börjar, inte minst därför att människors preferenser inom BDSM kan skilja sig kraftigt åt precis som med vilken annan sex som helst egentligen. Om man då inte redan innan man börjar bildat sig en uppfattning om varandra kommer leken med stor sannolikhet att sluta i fiasko och det vill ju ingen.

Sålunda: "våldssex" och BDSM är väsensskilda därför att det senare beaktar allt det som lagen kräver att vi skall göra och mer därtill. Aninglösa tomtar som Stureplanskillarna räknas inte in där. Att jämföra deras "våldssex" med BDSM är som att jämföra förvärvsarbete med slaveri; att likställa svenska värnpliktiga med barnsoldater. Det låter sig inte göras.

Och även om huvudfrågan nu är besvarad - Nej till våld, Ja till lekar mellan ansvarstagande vuxna - måste jag ge kommentar till ytterligare ett par av Karin Holmbergs påståenden, helt enkelt för att de är så uppenbart baserade på okunskap:

"Var går gränsen då? Det verkar domstolar ha svårt att utreda."

Inte det minsta. Uttrycker en person att denna inte vill, då är det fel. Struntar man i att personen uttrycker detta, då är det fel. Om en person blir skadad på ett sätt som kräver lång läkning eller som är invalidiserande och ger men eller vanprydnad, så är det fel. Gränsen är tillräckligt tydlig där.

"Att sadosex, BDSM och våldssex dessutom drar till sig våldsbenägna typer, är inte svårt att inse."

Detta är rent skitsnack. BDSM-världen har inget annat än förakt över för den som inte har sin partners bästa i åtanke. Den som inte följer regeln "Safe Sane Consensual" får höra detta med besked och är inte välkommen, inte minst därför att man ser med stor irritation på att man blir jämförda med våldtäktare och skumma typer som Hans Scheike. Det absolut sista BDSM-kulturen vill är att bli jämförd med Stureplanskillarna, helt enkelt för att företeelserna inte är jämförbara. BDSM stöter bort våldsverkare, inte drar dem till sig.

Slutligen, problemet med sexbrottmålen är väldigt sällan lagens syn på samtycke eller när det anses ha givits eller återkallats. Gränserna för det är tillräckligt klart dragna och har varit det länge. Det som är det stora problemet är att bevisa vad som hände. Och eftersom sex är en glidande skala mellan ändpunkterna Högsta Njutningen och Grovt Övergrepp i kombination med att ett sexbrott i sämsta fall inkommer till polisen med noll och inga bevis så kommer man alltid att få gråzonsfall där bevisen - eller snarare bristen på sådana - fäller avgörandet. Bevisen är alltid! knäckpunkten. Glöm inte det.

Av Michael Karnerfors 26 okt 2007 08:42