Djurgårdsfärjan från hösten

Gröna Lunds gröna och röda järngaller spärrar av den blekgula allén från de glada färgerna och lustiga formerna på andra sidan. Korvkioskerna är igenbommade och ovanför biljettluckorna hänger turordningsskyltarna nersläckta. Tivolit är stängt för säsongen och affischerna har bleknat något, men färjorna stannar fortfarande till utanför dess grindar.

Vid bryggan väntar höstflanörer med sina halsdukar och ryggsäckar. Några har kameror och några har barn. En dam har rollator och grå kappa men står en bit därifrån. Hon tittar ner längs kullerstensgatan mot färjan och smackar med munnen. Hon passeras av en äldre man med beiga chinos och kängor som det prasslar om när han tar sig fram genom löven på gatan. Han gör sällskap med de andra väntande. En liten kille med långt blont hår och en pinne i handen passerar tillsammans med sin mamma också han damen ner mot färjan. Han petar med sin pinne på kullerstenarna och är nära att snubbla över den när den fastnar i en springa mellan två stenar. Hans mamma har tag i hans hand.

Det är barnvagnar, vantar och mössor knutna under hakan. Djurgårdsfärjan med sitt fyrkantiga torn målat med gult och blått streck lägger till vid kajen. Metall mot metall när landgången automatiskt fälls ner.
— Vi måste skynda oss om vi ska hinna med den! hörs ett rop uppifrån allén.
Det är en grupp på trettio dagisbarn som bryter hösttystnaden längs gatan när den gravida dagisfröken med svarta skinnstövlar skyndar på dem. Två och två, hand i hand, springer barnen så snabbt deras små ben bär dem.

Färjan brummar dovt och skjuter piggt ifrån Djurgårdens brygga med trettio dagisbarn och en rad andra höstflanörer ombord. Motorljudet överröstas av dagisbarnen som diskuterar om man kan stoppa sina snorkråkor i ögonen. De enas inte i frågan och en kille visar upp att han har fått ett paket tuggummi. De andra barnen tittar på honom och kan inte bestämma sig för om de ska vara imponerade. Han lägger ner paketet igen och samtidigt nuddar färjan Skeppsholmens brygga där en skara mellanstadieungdomar smidigt kliver ombord. Den brummar igång igen och glider vidare över Stockholms vatten.

Fartyget är utrustat med långa träbänkar av enklare modell. De är placerade utmed väggarna där fyrkantiga fönster med rundade hörn bjuder på utsikt över vackra hus uppe på klipporna. Ljust träfanér täcker väggar och tak och golvet är grågrönt. Runt lamporna i taket har det gjorts försök att lyxa till det med guldimitation. Det påminner om den i övrigt enkla standarden och det faktum att Djurgårdsfärjan är ett transportmedel och inte någon kryssningsupplevelse. Passagerare lastas ombord i passagerarutrymmet, transporteras och släpps ut, nära på helt automatiserat och utan kontakt med styrman som sitter ovanpå i sitt torn på säkert avstånd från människogodset under honom.

En dagistjej tar av sin mönstrade tygstövel och tittar djupt i den. En annan flicka med Shrek-ryggsäck tar upp en vattenflaska och bjuder sin kompis. En tredje i mörkblå mössa har två händer som pratar med varandra. En dagiskille i skinnjacka och svart hatt tittar på och förundras. Tjejen med vattenflaskan viskar något i sin kompis öra och de fnissar tillsammans. Det verkar som om barnen tävlar om att få mest uppmärksamhet och de börjar låtsasslåss för att få kontakt med varandra. Mitt emot dem sitter en vithårig kvinna och en vithårig man. Den rynkiga kvinnan tittar på sin lika rynkiga man, håller för öronen och skrattar. Barnen skrattar också men med en definitivt högre ljudnivå.

Tjejen med tygstöveln har hittat vad hon sökte. Något som skavde däri och som kommer från Djurgården. När färjan lägger till vid Slussens kaj är minnet det enda som finns kvar av dagens utflykt på andra sidan vattnet.

Av Patrik Pettersson 26 okt 2007 17:07