Butt mötte Bhutto

Foto: Casten Almqvist

Efter åtta års exil återvände i dag f.d. premiärministern Benazir Bhutto till Pakistan. Nyheten väcker gamla minnen hos mig. Hösten 1990 någon vecka efter att Bhutto hade avsatts av dåvarande presidenten fick jag göra en av de första personliga teveintervjuerna med henne. Den sändes några dagar senare i SVT Kanal 1s dåvarande politiska magasin "Åtta Dagar". Att just jag fick intervjun berodde dels på att bekanta till mig i Pakistan var Benazir närstående och dels för att jag just hade anlitats av Strix Television att göra teveprogram på den ganska nystartade kanalen TV3. Startskottet för mig som programledare skulle bli en stor intervju med Benazir Bhutto och den skulle sändas i SVTs Kanal 1.

Trots att jag härstammar från den sidan av delstaten Kashmir som i dag administreras av Pakistan Azad Kashmir så kunde jag, med undantag av kanske matkulturen och geografin, ganska lite om landet Pakistan. Intervjun blev en snabbpåhittad sak. Jag hade just gjort fyra sommarprogram med Robert Aschberg Aschberg & Butt- TV3 - 1990 och var på väg att få vad som sedermera blev mitt eget program "Billys Värld" TV3-1990. Jag hade ingen som helst tidigare erfarenhet av att intervjua, men jag hade, i programmet med Aschberg, faktiskt intervjuat en hel del artister såväl som den legendariske tevemannen Lennart Hyland.

På väg till Karachi var jag skitnervös! Producenten Casten Almqvist satt bredvid mig på Swissairplanet och tillsammans gick vi igenom en stor mängd tidningsklipp och faktalitteratur om Pakistans politik. Intervjun hade planerats med mycket kort varsel och vi skulle, efter vår långa flygresa träffa Benazir Bhutto dagen efter ankomsten. Pakistans politiska historia är minst sagt "rörig" och ganska svårbegripligt så jag hade väldigt svårt att hänga med i alla turerna som tycktes ha drabbat detta just då 43-åriga land med 130 miljoner invånare idag 160 miljoner. För att slippa tjafs med tullen tog vi inte med oss något teveteam ifrån Sverige utan anlitade CNNs inhemska kameragubbar i Pakistan.

Jag var halvförskyld efter nio timmar i flygets luftkonditionering men förberedde mig för intervjun. Men när vi kom till platsen där vi skulle träffa Bhutto blev vi avvisade. Detta trots att vi hade gjort upp om intervjun med Bhuttos närmaste pressansvarige, Mr Shafqat Mahmood. "Fru Bhutto har åkt till Islamabad", sade de till oss. Vi skulle åka dit omgående och träffa henne dagen därpå. Vi återvände snabbt till hotellet, samlade ihop våra grejer och åkte i våg till Karachis flygplats. Har någon läsare någonsin varit på Karachis flygplats då vet ni att det är inget skämt - det är en av världens mest kaotiska flygplatser och för att förvärra situationen började det ösregna som om varenda vattenkran i himmelen bara öppnade sig! Jag glömmer aldrig flygresan mellan Karachi och Islamabad som är ungefär lika lång som den mellan Malmö och Umeå. Att åskan inte slog ned planet var ett under och när vi anlände till Islamabad var jag helt slut och började ångra hela resan!

Men, 36 timmar senare och efter flera uppskjutningar fick jag äntligen komma till huset där jag skulle möta denna mäktiga kvinna. Huset var stort och bevakat av dussintals vakter som såg livsfarliga ut med sina AK-47:or. Efter att ha visat upp vår legitimation samt ett brev undertecknat av Sveriges Televisions Erik Arnér, slussades vi in i ett rum. Medan kamerakillarna började sätta ordning utrustningen fumlade jag med papprena och gick igenom några sista detaljer med producenten Casten Almqvist. Jag minns att jag var så trött att jag blev tvingen att mejka mitt ansikte med tjejmakeup för att dölja de svarta ringarna under mina ögon!

Medan vi väntade på Benazir Bhutto satte jag mig ned i soffan se fotot. Nu ska jag tala om för er att soffor i Indien, Pakistan och övriga Asien inte är av samma kvalité som de från Ikea! Den här soffan var en typisk asiatisk mjuksoffa som man sjönk djupt ned i så fort man satte sig. När då Benazir Bhutto kom in i rummet ställde jag mig upp snabbt och tog hennes hand, men medan jag stod upp kände jag ett "klick" i ryggen och fick vad som senare visade sig vara ett av de värsta slags ryggskott man kan få. Jag satte mig ned och det var bara chocken av att jag satte framför en av världens mäktigaste politiker som gjorde att jag tillfälligt kunde bortse från de fruktansvärda smärtor jag fick i ryggen och benen.

Vad jag minns mest om Benazir Bhutto under de 30 minuterna som jag talade med henne var att hon hade mycket starka ögon. Hon tittade på mig hela tiden när hon pratade och efter ett tag blev jag en aning obekväm - jag hade nämligen svårt att ta bort ögonen från henne för att kolla mina anteckningar. Hon var oerhört slipad och visste precis vad hon skulle svara på mina frågor. Det var ungefär som om hon visste vad jag skulle ställa för frågor och att hon hade memorerat svaren så att hon kunde dem utantill. Jag minns också att hon var en ovanligt lång kvinna, längre än jag, kanske 1.90.

Efter alla politiska frågor kunde jag inte låta bli att fråga henne om hennes äktenskap. Hon hade nyligen gift sig i ett arrangerat äktenskap med en Asif Zardari, en kontroversiell affärsman.
"Fru Bhutto, Ni är ju utbildad i västvärlden. Ni har läst på universitet i USA och bott i Storbritannien och Frankrike. Tror Ni verkligen på arrangerade äktenskap?", frågade jag och hon svarade: "I vår kultur tror vi att föräldrar vet bäst vem som passar som man och hustru till deras barn". Hon berättade för mig hur, trots att män och kvinnor i hennes kultur gifter sig i arrangerat, äktenskap där tycks hålla mycket längre än i exempelvis västvärlden. Min nästa fråga ställdes med ett litet leende på läpparna: "Men var finns utrymmet för passionen och Var finns kärleken?". Knappt hade jag ställt frågan färdigt förrän Benazir Bhutto förstod att det kanske var det här ämnet som svenska tevetittare var mest intresserade av snarare än politiken. Jag fick aldrig något svar på den frågan. Istället stod Asiens mäktigaste kvinna upp, tog min hand, log snällt och tackade för sig. Jag kunde knappt stå upp då ryggskottet redan hade satt sig i min kropp.

När vi åkte därifrån i taxin märkte jag att en liten grön Fiat följde efter oss. Jag tänkte inte så mycket på saken. Men morgonen därpå när vi steg upp och jag tittade ut igenom fönstret stod Fiaten parkerade utanför hotellet. I den satt två män med gevär. Det är närmast vardagsmat att män sitter med gevär i bilar i Pakistan, men just dessa två såg ut som om de hade sovit i bilen. Samma kväll när vi åkte till flygplatsen följde den gröna Fiaten efter oss igen. På flygplatsen tog jag Casten Almqvist vid armen och drog honom in på herrtoaletten. "Byt ut etiketterna på Videobanden snabbt", sade jag.
"Varför det?", frågade Casten
"Därför att gubbarna i Fiaten kommer att ta dem ifrån oss. De är anlitade av Benazir Bhuttos motståndare."
Jag hade hört detta av mina bekanta de som ordnade intervjun. Vi böt ut etiketterna och klev igenom säkerhetskontrollen.
"Vad är det här?", frågade soldaten.
"Det ser du väl - det står på, ’Billy’s Pakistanska Matlagning’", sade jag och berättade någon påhittade historia om att vi var ifrån SVT och skulle göra ett program om Pakistansk mat.

Väl inne på planet frågade jag Casten Almqvist: "Har du banden?"
"Jodå!", svarade han.
De låg i hans handbagage. Jag somnade ganska omedelbart och vaknade nio timmar senare strax före landningen i Zurich.

Detta var 1990. En tid senare blev Benazir Bhutto återvald till att leda landet, men störtades igen varefter hon anklagades för fiffel i miljardklassen. Detta resulterade i att hon flydde landet. I dag återvänder hon. Det sägs att anklagelserna om fifflet var påhittat. När jag gjorde intervjun med Benazir Bhutto visste vanliga svenskar knappast var Pakistan låg på kartan. I dag har detta synnerligen förändrats.

Av William Butt 18 okt 2007 12:04