Alexander Fleming

När dubbeldäckaren 15 svänger in på Praed Street i riktning mot Paddington Station, ser jag den runda, blå skylten på hörnet av St. Mary´s Hospital och jag studsar till.
En tillbyggnad från 1898 som fick namnet Clarence Memorial Wing.
Ingen annan verkar ha sett vad jag ser, nämligen att det var här, på andra våningen, som Sir Alexander Fleming en septemberdag 1928 upptäckte penicillinet - från mögelsvampen Penicillium notatum - vid sitt arbete med odling av stafylokocker - Staphylococcus aureus.

Jag ser att en brunbränd Alexander Fleming, just fyllda 47 år, står vid fönstret i sin vita laboratorierock som är uppknäppt, och nu syns också västen och flugan.
Alltid en mörkblå fluga med vita prickar.
Den som eventuellt missar honom på flugan kan inte undgå att se hans boxarnäsa. Denna fick han, då han sprang ihop med kompisen Jackson på skolgården. Näsbenet knäcktes och växte snett ihop.
Alexander Fleming är kort till växten, närmare bestämt 168 cm, och han verkar fundersam. Hans blå ögon ser drömmande ut…
På laboratoriet går han under smeknamnet Flem, men i familjekretsen kallas han Alec.
När han kopplar av på Chelsea Arts Club, som är en herrklubb, är smeknamnet Sandy.
Kanske tänker han tillbaks på semestern i lanthuset Dhoon i Suffolk med hustrun Sarah och sonen Robert fyra år, men troligare är att den odiskade bakterieodlingen fångat hans intresse.

Nu lyfter han en petriskål mot fönstret ut mot Praed Street för att få lite bättre ljus.
Den fundersamma minen är borta och hans ansikte lyser som fullmånen en klar natt. Han ser den rena ringen runt det gröngula möglet och förstår…
Denna haloring blir hans "Eureka".

På hans laboratoriebänk av mahogny står mikro-skåpet av märket Beck, ett vattenbad i koppar och ett hav av petriskålar med olika slags odlingar.
De täcker bänkar, skåp och hyllor.
Det ser minst sagt stökigt ut på laboratoriet som är på knappt 12 m².
Nu rör han sig, plockar undan några petriskålar och finner det han söker.
Jag följer honom ytterligare en timme och nu förstår jag, att det hans kollegor kallar stökigt och rörigt är ett "organiserat kaos".
Alexander Fleming är en ordningens man, men på sitt eget speciella sätt…
Och han har alltid en cigarett, som han själv rullar, hängande i mungipan.
På mahognybänken, intill en bunsenbrännare, står en petriskål halvfylld med fimpar…

Om en timme ska han undervisa sina studenter på St. Mary´s Hospital Medical School.
Hans fingrar är gula och detta beror inte på salpersyra, utan han är kedjerökare - upptill sextio cigaretter om dagen.
Alexander Fleming, som nu har fått professors titel, föreläser om ett ämne som han tillfullo behärskar.
Flem talar i en enformig ton utan intonation, han mer eller mindre mumlar på sin skotska Ayrshireaccent.

En röst hörs, före upptäckten av penicillinet, bland studenterna:
"Old Flem is something of a joke."

Efter upptäckten har orden ändrats till:
"A great man."

Han som är bakteriolog och detta år 1928 kommer på många sätt att förändra inte bara hans liv.
En slump… Ödet… Gud?


***

Året är 1949 och en av mina kompisar har fått dubbelsidig lunginflammation. Han ser redan ut att ha ett ben på andra sidan, och en dag hämtar ambulansen honom för färd till Epidemisjukhuset.
Där får han penicillinsprutor varannan timme i skinkorna och det gör rejält ont, då nålen är tjock.
Koncentrationen av penicillin i sprutan är låg - 10 000 Florey units - och då måste mycket vätska sprutas in.
Det gick inte att besöka honom, men jag stod utanför stängslet och vinkade.
Min kompis fanns bakom ett stängt fönster och var klädd i en konstig randig dräkt.
Efter nästan tre veckor fick han åka hem och han var så mager så att skelettet skallrade då han gick, men frisk blev han.


***


Alexander Fleming tänder den korpsvarta natten och de trötta vandrarna får nytt mod.


KJELL EKBOG
Kanske nappar något förlag på mitt manus.

Av Kjell Ekborg 10 okt 2007 14:45