Zlatan, världens bästa anfallare!

Zlatan Ibrahimovic, i särklass en av Sveriges mest omskrivna, mest omtalade, mest föraktade och mest beundrade människa alla kategorier. Inte går det en dag utan att han figurerar bland kvällstidningar och skvallerblaskor. Det räcker med att han åker och köper en barnvagn tillsammans med frun för att det ska bli minst en helsida. Men det som han är mest känd för är trots allt sina färdigheter som fotbollsspelare. Zlatan är den största talangen som svenskfotboll någonsin sett. Ingen tvekan om den saken. Han kan göra saker med en fotboll som bara vi vanliga, dödliga kan drömma om. Av någon för mig outgrundlig anledning har kritiken mot Zlatan alltid varit stor. Han är arrogant, han är stöddig, han tror att han ÄR något eller han är osvensk. Så har det låtit från alla håll och kanter sedan han slog igenom i Malmö för sex år sedan. Men kom igen. Zlatan är en av världens bästa fotbollsspelare. Han har väl rätt att inte alltid rätta in sig i ledet efter modell svensk jantelag 1A.

I landslaget har han synnerligen blandat och gett. Han blandar stundtals briljanta fotbollsmatcher med matcher där man som åskådare inte riktigt vet om han ens är på planen. I mina ögon är Zlatan världens just nu bästa anfallare. Han leder skytteligan i Italien och spelar med ett stort självförtroende och ett konstant leende på läpparna. Det är lätt att se att Zlatan njuter av livet just nu.

På tisdag är det Champions League som gäller för Zlatan och hans Inter. I just den turneringen har Zlatan alltid haft svårt med målskyttet. Förhoppningsvis kan han rida på den framgångsvåg han åker på just nu och visa för hela världen det som de allra flesta redan vet. Nämligen att han är en världsspelare. Jag har alltid varit svag för Zlatan och individer som honom. Folk som går sin egen väg. Folk som vågar sticka ut. Folk som inte är rädda för att vara annorlunda.

En annan het svensk i fotbollsvärlden just nu är Sven-Göran Eriksson. Svennis har verkligen lyckats med att få tyst på alla de engelska journalister som hånat, häcklat och allmänt trakasserat honom under så många år. Han har tagit ett mediokert mittenlag och gjort dem till ett vinnande lag. Inte nog med att de vinner de spelar snyggt också. Chelseas ledning sneglar nog upp mot Manchester och undrar hur de kunde låta Svennis komma undan. Manchester City som innan Svennis mest var ett lag som de närmast sörjande och bröderna Gallagher brydde sig om har verkligen blivit en het potatis. Både här och i England. Det ska bli otroligt intressant att se hur långt Svennis kan gå med Manchester City. Jag tror att han kan gå långt. Kanske till och med få spela UEFA-cupen. Jag vill också passa på att slå ett slag för Citys mittback, den blott 19åriga Micah Richards. Honom ska jag hålla ögonen på. Han kan gå precis hur långt som helst.

Till sist någonting väldigt tråkigt. De så kallade supportrarna som har äppelmos där det borde sitta en hjärna. I gårdagens match mellan AIK och GAIS träffas David Durmaz av AIK backen Nils-Eric Johansson armbåge och ligger blödande på planen. När han ligger på marken och sjukvårdare och läkare är på väg för att hjälpa honom tycker några ärthjärnor att det kan vara en bra idé att kasta in föremål snusdosor, mynt och cigarettändare på den skadade spelaren. Hur jävla korkad får man vara? All form av huliganism bör och ska utrotas från de svenska fotbollsarenorna. Det är dags för klubbarna och Svenska Fotbollförbundet att agera. Det får inte fortsätta. Det jag tar med mig av helgens fotboll är istället Zlatans fina form och Manchester Citys Elanos vackra frisparksmål i krysset i matchen mot Newcastle.

Av Alexander Brock 01 okt 2007 13:05