Miljöpartiet har tappat initiativet

Inom politiken är makten en förutsättning för att kunna genomdriva sina visioner. För att nå makten krävs väljare och för att få väljare krävs en tydlig profil och ett klart budskap. Miljöpartiet kom in som en härlig frisk fläkt i svensk politik och lyckades etablera en riksdagsplats. Den friska fläkten hade en tydlig profil som starkt bidrog till det nya partiets inledande framgångar, Åsa Domeiji. Tyvärr gjorde partiet ganska snart en del allvarliga strategiska misstag. misstag som straffat sig med minskat väljarstöd och en allt större osynlighet.

Sedan lång tid tillbaka har miljöproblemen varit uppenbara för många men först under senare år har insikten om vikten av omedelbara åtgärder nått den bredare massan.

Trots dessa uppenbart goda förutsättningar att bli ett stort parti har miljöpartiet inte lyckats övertyga tillräckligt stora delar av väljarkåren som krävs för att få något avgörande inflytande i riksdagshuset. De partier som först inte förstod vilka möjligheter till politiska poäng som miljöfrågorna innebar har nu tagit igen förlorad mark och tagit över initiativet i miljöfrågorna. Trots en tillgång som Maria Wetterstrand, en politiker med mycket goda möjligheter att föra sitt parti till stora framgångar om man bara insåg vikten av profilering och fokusering av det politiska budskapet, för Miljöpartiet för en alltmer anonym tillvaro. Varför?

Svaret ligger i Miljöpartiets profil som en sentida avläggare till flumvänstern. Genom att blanda ihop miljöfrågorna med andra politiska budskap har man skrämt bort en stor del av väljarkåren som annars skulle kunna tänkt sig att rösta för en bättre miljö. Många väljare upplever en röst på Miljöpartiet som en röst på vänstern eller möjligen Socialdemokraterna. Om dessa dras med trovärdighetsproblem påverkas även Miljöpartiets framgångar.

En annan orsak är partiets försök att delta i och lösa politiska frågor som inte har med kärnfrågan att göra. Ett litet parti med förmodligen många oprövade och orutinerade politiker kan rimligen inte förväntas sätta sig in i alla politiska frågor, från frågor om daghemsplatser och vårdnadsbidrag till försvaret och utrikespolitiken. Miljöpartiet skall inte ge sken av att man har en politisk agenda för ett maktövertagande när det saknas trovärdighet för ett sådant alternativ. Att låta sig luras in i liknande debatter och tvingas ta ställning är mänskligt men naivt.

Om Miljöpartiet fortfarande menar allvar med sitt politiska engagemang måste man se över strategin och tydliggöra denna för väljarkåren. Målet bör sättas betydligt högre än att nå 4 -spärren. Ett för lågt satt mål kan inge väljarna misstanken att målsättningen med det politiska arbetet i själva verket endast är ett självändamål för den enskilda ledamoten. För att inge respekt och ge uppmärksamhet måste målet sättas betydligt högre, kanske 25 !

Budskapen måste vara tydliga och enkla: Några förslag: Totalt torskfiskestopp i Östersjön i 3 år. EU-bidrag till markägare som upplåter mark till vindkraftverk, kraftigt höjda kilometerskatter för att minska lastbilstrafiken, pengarna används till konkreta åtgärder för att förenkla transporter via järnväg, etc, etc.

Tyvärr för Miljöpartiet är jag emellertid rädd att tåget har gått. Regeringspartiet har tagit flera mycket bra initiativ i viktiga miljöfrågor och framstår i dag som minst lika värnande om miljön som det fanbärande partiet borde vara. Miljöpartiet riskerar att ytterligare marginaliseras trots i grunden goda intentioner. En för oss alla viktigare fråga är emellertid om inte tåget gått även för miljön. I Stockholm har införts trängselskatter med någon form av miljöperspektiv som motiv. Den som eventuellt känner stor optimism p.g.a detta bör emellertid göra ett studiebesök på en tysk autobahn en vardag när som helst. De milslånga köerna av lastbilar som ringlar sig fram från 3-tiden på morgonen och endast avtar ett par timmar efter midnatt kan tyvärr få den mest optimistiske att misströsta. Våra ansträngningar i ett land så fjärran från de problem som finns på många håll i världen känns då i ärlighetens namn som rätt meningslösa.

Av Staffan Wogenius 26 sep 2007 21:27