"Latinska verser är musik man kan dansa till"

Den 13 september 2007 kanske jag kommer ihåg som den dag då jag åter började intressera mig för antikens författare främst då Catullus och Caesar. Jag läste recensioner i GP,DN och SvD om en nyöversättning av Catullus dikter av Gunnar Harding och Tore Jansson. Sedan köpte jag boken för 212 kronor.

Jag stiftade bekantskap med Catullus på hösten 1961 när jag studerade latin i Lund. Det var Ebbe Lindes ganska frispråkiga översättning från 1958 där han använde en del ”fula” ord trots att det var bara några år sedan det cirkulerade protestlistor mot ”fula” ord i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Jag tyckte det var fantastiskt att man skrev så fina dikter för 2000 år sedan. Då 1961, var det fortfarande en pryd tid med mycket dubbelmoral. Nutidens frigjorda människor kan säkert förstå Catullus levene på ett helt annat sätt än vi som läste honom för snart femtio år sedan.

Johan Dahlbäck skriver i GP följande:” Fula ord i fin poesi bör behandlas med största respekt, Det gör Gunnar Harding och Tore Jansson när de översätter Catullus. ”Scortillum” tillåts bli ”litet luder”, ” irrumator” blir ”kuksugare” och ”defututa” blir ” sönderknullad”. Vän av språklig ordning bör applådera och de pryda kan förslagsvis läsa något annat.”

Här är en favoritdikt först på latin:” Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris. Nescio, sed fieri sentio et excrucior.” Vi fick läsa dikten efter ett versmått Ódi et amó. Quareíd faciám, fortásse requíris. Néscio, séd fierí taktpaus séntio et éxcruciór. Enligt GP:s recension: ”På originalspråket låter det ungefär så här:” ´ådettam ´å koaríd faciám fårtásse rekoíris / néskiå sédd fierí taktpaus séntiet ékskroki ´år.” Latinska verser är musik man kan dansa till. Och svänger gör språket i denna översättning.” På svenska:” Hatar gör jag och älskar ändå. Du frågar mig varför. Vet inte, men det är så. Ständigt torterar det mig.”

Enligt Staffan Edmars bok Vivat Litteratura Latina” tillhörde Catullus en rik familj i Verona. Han sökte sig tidigt till Rom för att där göra sin lycka och slöt sig till stadens litterärt intresserade kretsar. Hans öde blev den förnäma och emanciperade Clodia, syster till Ciceros dödsfiende Publius Clodius. Hon lade för en tid beslag på den unge veronesaren men för Clodia var förhållandet bara en episod. För Catullus var däremot kärleksupplevelsen med Lesbia täcknamn för Clodia den genomgripande kärleksupplevelsen som blev avgörande för hans liv och diktning. Han har själv lämnat den bästa karakteristiken av sin person i det korta epigrammet: Odi et amo……. Jag hatar och älskar. Du frågar kanske, varför jag gör det. Det vet jag ej men jag märker att det sker, och lider. Catullus gör genom sin intensiva känslobetoning, sin omedelbarhet, uppriktighet och impulsivitet ett mycket modernt intryck.”

En person som gästade Catullus föräldrahem var Julius Caesar. Caesar var konsul i Rom år 59 f.Kr. och fick sedan ett femårigt kommando över Gallia Cisalpina Gallien på denna sidan av Alperna och Gallia Transalpina södra Frankrike. Det förlängdes senare med ytterligare fem år. Catullus levde mellan cirka 84 och 54 f..Kr.och kom till Rom år 61 f.Kr. Vid tiden för Catullus död höll Caesar på att erövra Gallien och åren 55-54 trängde hans armé ända fram till Rhen. Edmar skriver:” På sommaren år 55 tågade Caesar alltså med sin här från Germanien, förstörde den fyndigt konstruerade stockbro över Rhen strax ovanför Koblenz och marscherade hela juli i långa dagsetapper västerut mot den galliska kusten till någon punkt mellan nuvarande Calais och Boulogne. Med en här på tio legioner en legion5000 man mindre än 50 000 man tog Caesar upp striden mot britterna, ett tappert och krigiskt folk, som kunde ställa upp mångdubbelt fler krigare./-/

En natt i slutet av augusti år 55 avseglade Caesar med åttio fartyg och två legioner och såg i gryningen Dovers vita klippor tätt besatta med beväpnade män.. Han fann att platsen var ” helt olämplig för en landstigning”, eftersom det var möjligt att kasta projektiler från klipporna ner på stranden. Han fortsatte därför ytterligare elva kilometer framåt och landsteg i Albion på den låga, terrasserade kusten mellan Deal och Walmer./-/ Landstigningen utgjorde bara början på Caesars problem. Hans kavalleri som hade startat tre dagar tidigare med en transportflotta på aderton fartyg råkade in i en häftig storm. Skeppen drev neråt Kanalen och måste återvända till fastlandet. Högvattnet vid fullmåne vållade stora skador på den flotta som hade ankrat vid Britanniens kust./-/ Det faktum att två legioner kunde leva i fjorton dagar på de sädesfält som låg strax intill deras läger, visar mängden av livsmedel på ön./-/ Britterna kapitulerade. Caesar uppställde bara nominella villkor. Han högg sönder en del av sina fartyg för att reparera de övriga och var nöjd med att kunna återvända till fastlandet med en del fångar och gisslan.

Följande år, 54, återvände Caesar till Britannien med åttahundra fartyg, fem legioner och en del kavalleri. Britterna hade emellertid en skicklig härförare vid namn Cassvellaunus, som med viss framgång försvarade sitt land. Så småningom slöt Caesar och Cassivellaunus vapenvila. Den senare lovade gisslan, skatt och underkastelse mot att Caesar lämnade landet. Denna gång proklamerade Caesar en erövring. För detta tillerkändes han en triumf i Rom. Sedan tiden för Caesars galliska ståthållarskap gått ut, fordrade senaten att han skulle avskeda sin här. Caesar beslöt sig då för krig och gick över gränsfloden Rubicon med sina trupper./-/ Hundra år efter Caesars expeditioner fördes på nytt en romersk armé över havet till Britannien. År 43 e. Kr. blev Britannien, under kejsar Claudius´ regering, en romersk provins.” År 410 e.Kr lämnade den siste romerske soldaten Britannien.

År 1957 liftade jag till Skottland. Jag såg då Hadrianusmuren Hadrianus regerade 117-138 e Kr. Det var gränsen till picternas land som aldrig tillhörde romarriket. Murens längd var 116 kilometer, tjockleken tre meter och höjden ursprungligen fem till sex meter.

Jag har nu behandlat två romare som levde samtidigt. Catullus dog 54 f. Kr och Caesar blev mördad den 15 mars 44 f.Kr.

Av Yngve Karlsson 16 sep 2007 12:54