9/11: Det var fullständigt tyst och stilla

Jag hade tagit en veckas semester i Skåne. Jag bodde på ett enkelt vandrarhem på Söderåsen. Jag hade under några dagar kört runt i landskapet och upptäckt ett spännande Skåne som jag inte trodde existerade.

Till mitt rum hörde en uselt fladdrande TV som körde en amerikansk "Skyskrapan brinner" film. Jag gick runt på mitt våningsplan en del och tittade ibland lite på denna allt för vanliga amerikanska film. Men den liksom upprepades en gång i kvarten. Det var något i stämningen som inte fungerade.

Långsamt började jag inse att detta var verkligheten just nu i USA. Branden och döden var på riktigt. Inte bara ett plan utan två stora plan hade styrts in i några av USA:s mest kända byggnader i den ekonomiska huvudstaden. Det började också talas om en attack mot Pentagon
och ett plan var visst på väg mot...

I mitt upprörda sinne blev rapporterna mer förvirrande än de i verkligheten var. Min TV fortsatte att fladdra på. Jag sprang ner till en hotellreception med perfekt TV. Det mesta började klarna.

Det klarnade att USA för första gången i historisk tid utsatts för ett stort angrepp på hemmaplan, om man inte räknade Pearl Harbor. Det klarnade för mig att man var svårt omskakad i hela USA, över detta som inte kunde hända. Det kunde ju inte hända p.g.a USA:s helt enorma militära system plus säkerhetstjänsten. När det väl ändå hände tog det nog sin tid för många i USA att riktigt inse vad som hänt. Historiens blad hade vänts.

Under dessa förhållanden kunde jag inte fortsätta min semester. Jag rullade över Hallandsåsen mot norr. Kände mig så oerhört trött så jag tog sikte på en bensinstation för lite andlig vila. Det var fullständigt tyst och stilla på Macken. Utanför stod folk som statyer och svarade inte på tilltal. Hade en ny katastrof inträffat. Nej, men några minuters tystnad hade påbjudits i landet. Långsamt började livet komma igång igen på denna mack och på tusentals andra ställen i Sverige...

Av Jan Brunnegård 12 sep 2007 13:31