Film: IG till Michael Nyqvists Svarta Nejlikan

Betyg: IG
Titel: Svarta nejlikan
Genre: Drama
Regi: Ulf Hultberg
Medverkande: Michael Nyqvist, Lisa Werlinder, Kate del Castillo, Casten Norgaard, Lumi Cavazos, Daniel Giménez Cacho m fl
Speltid: 1 tim 35 min
Premiär: 14 sep

Det är något obestämt som skaver i den här filmen, förutom den standardiserade dramatiseringen. Man anar att, den för mig totalt okände svenske ambassadören Harald Edelstam, gjorde en hjälteinsats av stora mått i Chile efter kuppen 1973, då han i Raoul Wallenbergs anda räddade tusentals chilenares liv. Men i filmen om honom framstår han mest som en romantisk kvinnokarl.

På Expressens debattsida 070911 skriver Harald Edelstams son Erik att filmen är en historieförfalskning, som lånat hans fars person för en halvfiktiv film. Går man till Nationalencyklopedin sammanfattar de Harald Edelstams gärning på några rader medan Raoul Wallenberg beskrivs på 14 sidor. I uppslagsverket på nätet, Wikipedia, däremot beskrivs han som en "sentida Raoul Wallenberg", som redan under andra världskriget, som ambassadör i ockupationens Norge räddade livet på hundratals norska motståndsmän och judar. I Wikipedia, såväl som i sonens debattartikel, framgår att Harald Edelstam var en mycket kontroversiell ambassadör, som satte människovärdet framför den diplomatiska regelboken.

Det sägs att han på grund av sin vilja att väcka världsopinion och vilja att rädda människoliv ständigt talade med journalister, vilket irriterade UD och juntan i Chile, som kastade ut honom ur landet i december 1973. Edelstam, som tydligen stod på god fot med Palme förväntade sig att få ett nytt ambassadörsjobb i Europa, men hamnade trots vänskapen med statsministern i Algeriet, som på den tiden var en diplomatisk avkrok. Där blev han kvar till han pensionerades fem år senare.

"Svarta nejliken" - ett namn som Edelstam för övrigt fick under sina år i Norge då han fungerade som kontaktlänk mellan tyskarna och motståndsrörelsen - koncentrerar sig på tiden kring militärkuppen i Chile. Michael Nyqvist spelar med bakåtslickat hår och stram elegans en till det yttre rätt intetsägande statlig tjänsteman. Men skenet bedrar. Bakom hans konvenans döljer sig en högst egensinnig man som är beredd att ta risker och spela högt för att rädda liv. Även om den här filmen till stor del kommer att ha affischnamnet Michael Nyqvist att tacka för eventuell publiktillströmning, så gör han inte denne speciella man rättvisa. Gestaltningen är förvånansvärt intetsägande och gör det svårt att förstå vad det var för speciellt med den svenska ambassadören. Nu tror jag i och för sig att det har med manuset att göra, men fråntar ändå inte Nyqvist för att spela lite på tomgång, trots historiens inbyggda dramatik: När människor fängslas, förs bort och dödas öppnar Edelstam ambassadsgrindarna och ger dem skydd mot den nya regimen. Dramatiken i skeendet och det oerhörda mod som Edelstam uppvisade, plottras delvis bort genom en kärlekshistoria, som Edelstam har med en kvinna ur motståndsrörelsen. Hans insats framstår aldrig så på liv och död, som verklighetens agerande måste inneburit.

Regissören Ulf Hultberg bryr sig heller inte om att sätta in Edelstams agerande i sitt svenska utrikespolitiska sammanhang, vilket är obegripligt, eftersom där kan man spåra anledningen till att han för så många chilenare både i Sverige och Chile hyllas än i dag som en hjälte. Hultberg väjer fegt inför att följa det spåret, som skulle kunna ge oss svaret på varför Harald Edelstams heroiska diplomatiska insatser både i Norge och senare i Chile så kompakt och effektivt tystats ner av UD och i förlängningen den svenska regeringen. Den frågan hänger i luften när filmen slutar.

Foto: cMichael Nyqvist

Av Monika Wehlin 11 sep 2007 16:03