Film: MVG till "Ett öga rött"

Betyg: MVG
Titel: Ett öga rött
Genre: Drama
Regi: Daniel Wallentin
Medverkande: Youssef Skhayri, Hassan Brijany, Anwar Albayati, Asmaa Houri, Evin Ahmad, Bengt Magnusson, Mikael Persbrandt båda som sig själva m fl
Speltid: 1 tim 30 min
Premiär: 7 september

För tio år sen kom Peter Birros TV-serie "Hammarkullen", där invandraren, som står i en vägkorsning mellan två kulturer gjorde entré. Tre år senare, 2000 kom Josef Fares älskade komedi "Jalla! Jalla!" på samma tema. Tio år senare kliver den integrerade invandraren fram på bioduken, underbart gestaltad av Hassan Brijany, som minst sagt ligger i för att omskapa sig själv och sin son till "riktiga" svenskar.

I "Ett öga rött" är den marockanske pappan svenskare än alla svennar tillsammans och bakom denna metamorfos står samhällets integrationsplan. Sonen Halim är övertygad om att planen är en konspiration som gjort att hans pappa förvandlats till någon annan än den älskade farsa han var innan integrationen satte klorna i honom. Halim börjar se allt fler tecken på sammansvärjningen och bestämmer sig för att ta upp kampen mot integrationen för att återvinna pappan.

Filmen "Ett öga rött" är inspirerad av Jonas Hassen Khemiris älskade bok med samma namn från 2003. När Daniel Wallentin tillfrågades om han ville långfilmsdebutera med att regissera filmen tackade han först nej för att han "alltid tyckt att idén att göra film av en bok är befängd". Men när utgångsläget i stället blev att göra en film med boken som inspirationskälla ändrade han sig och det kan vi vara glada för. Även om filmen är en bokstavlig homage till författaren - huvudkaraktären Halim håller hårt i sin dagbok filmen igenom som bär ett precis likadant omslag som Khemiris roman - så är den ett självständigt konstnärligt verk, som skapats ur en wallentinsk estetik, som delvis gestaltas i sagans form: Filmen präglas både av lajv och rollspel, genrer som ligger denne 26-åriga regissör nära. Formen gör det möjligt för Wallentin att överdriva karaktärer och det är just i brytpunkten mellan det realistiska och fantasin, som filmen visar prov på en alldeles egen berättarstil där humor och allvar gifter sig med varandra på ett övertygande sätt.

Kameran älskar Youssef Skhayri som spelar Halim och tillsammans med Hassan Brijany, som spelar pappan utgör han en del i ett pappa-son förhållande som är svårt att motstå. De är så samspelta och timingen sitter perfekt. Även om Halims kamp är hjärtknipande så klappar ändå mitt lite snabbare för farsan. Brijany gör ett porträtt av en integrerad invandrare som driver med politikens fyrkantiga synsätt på vad en svensk är och vad en integrerad invandrare bör sträva efter att bli, som samtidigt är fylld av kärlek till det nya hemlandet. Även Halims längtan tillbaka till den invandrartäta förorten, där han är född och det hat som växer inom honom när han ser hur pappans strävan att bli accepterad som svenne inte respekteras gestaltas med värme och humor, även om allvaret tickar som en bomb under den charmiga ytan. Det är begåvat av Wallentin att med så lätt hand berätta denna historia som rymmer flera och djupare skikt än den ytliga charmen.

Jag ser redan fram emot att se Wallentins nästa film och hoppas att någon uppfyller hans dröm om att få göra en Re-make på Astrid Lindgrens "Mio min Mio".

Foto: Jonas Jörneberg

Av Monika Wehlin 04 sep 2007 15:13