Måste "Sommar" handla om utländskt elände?

Det var uppenbart gjort för att man lite avslappnat skulle få lyssna på svenska kända personer som hade lite igenkännliga saker att berätta. Man kunde lyssna på "Sommar" på badstranden eller i vilken annan ledig miljö som helst. Det var för oss som "trivdes i öppna landskap, nära havet" och så vidare.

Vi behöver våra sex veckor av kort sommar för att överleva vintern. Men nu är programmet "Sommar" fyllt av t.ex. flyktingberättelser som är klart ångestskapande. Elände av olika slag från hela världen berättas. Ofta av bra personligheter som verkligen kan berätta. Men de kan verkligen förmedla rädsla och ångest till oss svenskar som behöver rekreera oss. Unnar de oss inte en god semester. Kan inte jag som är pensionär får höra lite goda berättelser om livet i stället. "Mitt bästa sommarminne" kan ju vara en rubrik.

Visst är många sändningarna mer positiva. De som handlar om industriledare eller artister från små förhållanden som tagit sig fram på ett nästan underbart sätt. De har funnit en väg genom svårigheterna, de har något att lära oss lyssnare. Jag har sänt tacksamma mejl till flera av dem och fått fina svar. De är glada över att jag lyssnat och förstått. Förra året fick jag brev av Alice Timander med flera.

Men jag kan inte förstå syftet med att sända "Sommar med eländesbeskrivningar". Vi svenskar kan inte göra ett dugg för Kurdistan. Som gårdagens program handlade om. De flesta av oss förstår oss inte på deras musik. I förrgår berättade en indier om hur han köpt upp en stor del av det svenska hotellbeståndet. Det var det enda han hade att säga. Vad har jag med hans privata affärer att göra?

Ge oss goda Sommar tillbaka nästa år. I år är det få sändningar kvar men då med Oldsberg och Endre som bergsäkert kommer att hålla en optimistisk ton.

Det behöver jag och sannolikt andra svenskar efter en regnig sommar.

Av Jan Brunnegård 16 aug 2007 16:07