Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Klumpen

Jag tar min lerklump.
Ett stycke kladdigt halvsladdrigt segt sedimenterat material.
Låter fingrarna nyfiket klämma, trycka och slita.
Små "skwish" ljud undslipper den oformliga degen.
Ibland skwash sedan skwosh men mest skwish.
Lyssnar intensivt mellan tryckena och klämmena och slitningarna.
Sakta avtar skwishena och skwoshena samt skwashena är helt borta.
Istället föds något framför mej där så mellan mina händer.
Då blir bearbetningen av lerstycket mer fint på nåt sätt.
Smetar ut den mjuka leran så den blir len.
Den känns lite sårbart avslöjande för betraktaren som kikar över min axel.
- Vad gör du? frågar tjuvkikaren helt bryskt.
Med tystnad mötes den fråga som avbryter den subtila formandet.
Vad ska jag svara? Tänker en stund och svarar sedan så självklart.
- Jag lerar pappa!