Paris brinner!

Plötsligt ruttnar TV-kvinnan, tar upp sitt manus i direktsändning och försöker bränna upp det. Misslyckas, men river så sönder manuset mitt i sändning. Orsaken är Paris Hilton, den unga hotellimperiearvtagerskans åkande ut och in i finkan för sitt dåliga omdöme gällande alkohol och bilkörning.



Mika Brzezinski, född 1967 i Polen, jobbar på TV-stationen MSNBC i USA. Hon var den som stod i eld och lågor när planen körde rätt in i skyskraporna i New York 11 september 2001. Då jobbade hon för CBS. Hon är välmeriterad, en typisk amerikansk karriärkvinna inom TV. Idag figurerar hennes namn på nätet och i TV, tidningar, radio världen över. För att hon häromdagen försökte riva Hiltonmanuset.

Reaktionen är fullt förståelig. Är man välutbildad kanske man inte vill sitta och rapa upp "nyheter" som handlar om snorkiga tantkärringar som vore just ingenting om inte deras farsor vore dollarmångmiljardärer. Det är förnedrande för varje utbildad journalist att "rapportera" om Britneys spyor, Pete´s heroinöverdoser, Paris blottade underliv som tar sig in och ut ur limousiner, Mariah Carey´s förtjusning i champagne och högklackade skor. Det pågår krig sedan decennier ute i världen, kanske är det för mycket begärt att ett nyhetsankare ska frångå sina principer att redogöra för viktiga händelser och "rapportera" om Paris Hilton och liknande ickepersoner.

Paris Hilton är visserligen snuskigt rik. Men har knappast ett porrigt sexliv, för att tala i Linda Rosingtermer. Den eländiga "porrfilmen" någon spelade in med henne, dissades av fjollor inom media i USA.
- Den påminner om CBS;s sändingar över kriget i Irak. Den spelades in i totalt mörker, flinar en journalist elakt.
I "porrfilmen" ska hon mest ha grimaserat, sett ut som det gjorde ont. Påstås det.
En svensk mjukgroupie bekräftar intrycket av Paris Hiltons osäkerhet i en TV-intervju.
Själv önskar jag inget hellre än att Paris fått vakna som jag. Svettig, med en hög frustande fotbollsspelare över mig, som ler glatt och försäkrar att det var såå trevligt och alla hade kul. Fast jag själv har en minneslucka lika mörk och lång som tyska autobahn.
Men Paris är en symbol för makt och kändisskap. Sådana svettas inte.

Vad är vi till för? Vad är vitsen med att jobba som journalist? Hur kan det komma sig att "nyheter" om Paris Hilton snurrats upp så till den milda grad att det anses vara dagsaktualiteter med hennes psykbryt och hårförlängningar och gråtattacker i rätten. Efter att ha jobbat för de flesta typer av tidningar, varit med länge inom media och sett hur kungahusen flyttat in på kvällstidningarna, hur perifera dokusåpapersoner utan jobb och bostad kan sitta i TV-debatter med hyfsat seriösa reportrar och hävda att "det är vi som styr media", hur de dildo-och glidkrämstester som tidigare skämdes längst bak i herrtidningarna idag styr kvällstidningsbilagorna, så undar jag var vi är på väg.

Länge var gamla anrika Husmodern och Svensk Damtidning tummelplats för kungahus och societet. Länge var societeten något som högst gifte sig med solstolsuthyrare på Rivieran. Länge var missbruk och socialt elände något som kvällspressen tog sig an. "Skakande socialreportage - hur kunde det gå så här"? Vecko Revyn hade söta bilder på flickidoler och flickor som var alldeles lagom. Och medicinska ingrepp publicerades det text och bild på i The Lancet och andra snobbtidningar.

Idag kan man få en hink bukfett och en uppskuren mage på mittuppslag i kvällstidningen. "Se Helens dramatiska viktminskning". Tjejtidningarna glider allt längre ner på skalan, drar på sig klander för alltför omfattande alkoholreklam. I damtidningarna poserar gamla uvar från Hinseberg, som lärt sig brodera paljettkuddar och säljer till överpris för att ha råd med rödvin på rysspuben i Hägersten. Societeten och kungahusen runt om i Europa tycks ha blivit som tokiga! Dom jagar varandra med kniv, spelar in lesbiska porrfilmer, slår sina barn, försöker mörda ICA-kassörskor, försöker få utlänningar fastkedjade i first business class på flyget, våldtar och förskingrar som vore det domedagen imorgon. De s k herrtidningarna har blivit karriärsprångbräda för folket som vill bli lektanter i TV5 och mingla på Resumébarer. Det som förr var skamligt - flickan från landet som gick på en nit när hon vek ut sig, har idag tvärvänt.
- Eh, vi måste göra ordet slyna rumsrent, sade förra TV1000-presentatören och nakenmodellen Ylva Maria Thompson för några år sen.

Idag är hora bara förnamnet på de tjejer som vågar, vinner och i vissa fall försvinner. Och vi "rapporterar" om det här.

Låter det här förvirrande? Jamen, det är ingenting emot vad det är. Dag efter dag attackeras jag av ilskna människor som klagar på pressen. TV har blivit infantil, man sänder bara lekprogram, heter det. Kvällspressen dukar bara upp osanningar, sägs det. Och dagspressen är för vinklad. Det är väl i stort sett bara radio som klarar sig från kritik. Det är alla möjliga människor som utgjuter sig; vänner, bekanta, vilt främmande, folk man vill intervjua, folk som verkligen vill intervjuas.

Jag kan inte annat än säga - skriv, maila och framför dina åsikter om det här till redaktionen! När det riktiga Paris brann, finns det uppgifter om att förortsungdomar sprätte bensin på en reporter och försökte tända på. Jag förstår reaktionen.

Under OJ Simpsonrättegångarna stod jag på trappmaskinerna på Fitness Center på Sveavägen i Stockholm nätterna igenom och kollade hur Larry King intervjuade den ena efter den andra av den mördade hustrun Nicoles kompisar. Det var en never ending story.

Det är naturligtvis tragiskt när någon eller några dör.
Men det här gick överstyr - det blev såpopera av det hela.
De mest bisarra detaljerna gick en av Nicoles påstådda bisexuella älskarinnor ut med. Nicole skulle vid ett tillfälle ha inviterat kvinnan till huset, när OJ var på tjänsteresa och behörigt avstånd. Huset skulle då ha varit fyllt av "hundratals levande ljus överallt".
- Du förstår, hon måste också få vara kvinna!
Om det här kommer ur Kingsändningarna eller något jag läst i media, på nätet kan jag i nuläget inte redogöra för. Men jag minns att jag hoppade till inför "rapporteringen".
Hur mycket får man kränka och lämna ut en död, mördad kvinna strax efter dådet?

Jag vankar hem. Försöker planera för en artikelserie om trevliga gamla hus i Sverige, samt folk som bosätter sig i fyrar och kvarnar och liknande. Det känns inte som om medierna är särskilt kåta på ämnet, så att säga. Kiruna håller tydligen på att falla ihop, liksom Svappavaara. Man ska flytta städerna. Det vore skitintressant att åka upp och fota och dokumentera livet däruppe. Innan det försvinner.

Men det, det är väl ingen nyhet.

Av Susanne Backman 30 jun 2007 19:51