Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Mänskligt - omänskligt

Nu är jag en del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Jag är arbetslös men inte mållös.

Det är fult att vara arbetslös.
Det är däremot inte fult att tjäna pengar på arbetslösa.
Vi är en inkomstkälla.
För Arbetsförmedlingen, försäkringskassan, de olika vuxendagis som vi måste vara på.

Vi sitter i samma båt allihop och ska indoktrineras till att se ljust på tillvaron. Vilken tillvaro kan man fråga sig?
En arbetsförmedlare som sitter bakom sitt skrivbord och ser på oss med misstänksamma blickar, i dennes huvud spirar alltid tanken på att nog sjutton är vi arbetskygga alltid.

Framför datorn sitter vi på våra vuxendagis och söker samma jobb om och om igen eftersom vi inte hittar fler nya jobb att söka. Men vi måste ju försöka!
Ha hopp, ha förtröstan att en vacker dag hitta det jobb vi vill ha.

Så sitter vi där och glädjer alla inblandade parter som så pliktskyldigast tar sig an oss. De arbetsmarknadspolitiska programen står som spön i backen och förslagen duggar tätt men där sitter vi mellan hötapp och hötapp.
Men är det verkligen vårt fel att vi är arbetslösa? Modlösa,
vi borde ses som en resurs för tänk vad många som jobbar för att hålla oss arbetslösa på mattan!
Där ska vi vara och ingen annastans.
Jag försöker klara av att leva och hålla detta på distans.

Så visst tjänas det pengar på att jag är arbetslös
Inte modlös - ännu.
Ganska rådlös- snart.
Men väldigt mållös över detta fenomen.
Att ändå ska det vara så fult att vara arbetslös.