Million dollar baby

Ur förundersökningen i ett omfattande narkotika-och vapenmål från 2004 kommer dom emot mig. Ur mörkret stiger fram en armada tysta, inlåsta, nedtystade, döda personer. Män, kvinnor, mestadels invandrare, med något solkig bakgrund.
I en av de medåtalades mobilregister möter jag henne första gången. "X". No name.
Spåren leder till olika nätsajter, där hon visar upp sin nakna kropp eller debatterar om prostitiution eller steroider. Inläggen är otaliga.
I cyberrymden lever hennes utläggningar om steroider, gruppsex och annat kvar. Ett samtal till Flashbacks ansvarige utgivare Jan Axelsson ger klarhet. Servern finns i England. Han beklagar, men man kan inte radera hennes tankar, trots att hon är avliden.
Torskar jagar henne via hennes mobil, på olika länkar på nätet.
Jag får en bild av en ung, vacker kvinna med elitidrottarambitioner, bosatt och verksam som yrkesprostituerad i en liten mellansvensk stad som alltid haft mer sociala problem än ambitioner att ge invånarna framtidshopp.
- Staden som Gud uppenbarligen glömde, skämtar vi. En ansvarig för prostitutionsfrågor och jag, när vi berör ämnet.
I cirka tio år säljer hon sin kropp, sin tid. Till allt mellan byggjobbare, höga poliser, bikers, nazister, kvinnor, män, par.
Ju djupare jag gräver i härvan kring de medåtalade, desto klarare blir ett mönster. Där lyxprostituerade är ett inslag i bilden kring poliskorruption och underrättelseverksamhet. Smörjmedel, som liksom förstahandskontrakt på attraktiva innerstadslägenheter i Stockholm, underlättar för poliser att få högre positioner. Och för kriminella att få polischefers öron och förtroende.
- Du vet, jag kan tipsa om X i Q-stad, om du vill ha något extra. Du kan få hennes mobilnummer. Hälsa från mig!
Och en ny buksvåger i det obeskattningsbara Horlandet, är skapad.
Och Tomas Bodström - lägg ner! Du åkte politikjipporundtur i Tyskland under fotbolls-VM, hackade på tyska poliser för att dom inte "gjorde tillräckligt" emot trafficking.
Tja, det var ditt valår. Inte mitt.
Jag känner alltför många som aldrig haft några val.
Här. I Sverige.
Sådana som X, som i flera år tagit emot summor på upp till 6 000 kronor per dygn, av bl a de poliser som vaktade din gård och härd.
Här. I Sverige.
Medan tiden tickar och jag är verksam med annat skrivande och jobbande, ringer jag emellanåt upp X på mobilen. En mörk sensuell röst ber mig lämna telefonnummer. Jag lägger på. Funderar till på hur jag ska presentera mig. Inför en kvinna, vars vänner jag förmodligen känner väl ifrån bodybuildingsammanhang, technoklubbar och liknande.
Till slut, våren 2006, ringer jag upp. Jag får då, via ett inspelat meddelande på hennes mobil, veta att hon avlidit.
Hon blev lite över 30 år. Hon kunde ha varit min dotter, min granne, min träningskompis på gymet, min väninna, min arbetskamrat. Hon kunde ha gift sig, fått barn, tävlat, skaffat ett vanligt jobb. Fixat ett liv.
Nu gjorde kokainet, vaknätterna, steroiderna sitt. Alla i gymbranschen vet - när det trycks för mycket AAS, så kommer depressionerna som ett brev på posten.
X fick aldrig något riktigt liv. Ett utlåtande från en rättsläkare kan ge vid handen att hon tog livet av sig, förstoring av hjärtat eller något sådant.
Skitsnacket bland kriminella, de små stillsamma förfrågningarna från cybertorskarna på Secretaryacademy och Flashback, ger vid handen att hon var 1 - helknäpp, 2 - omtyckt, 3 - suverän på sitt jobb.
Som om jag bryr mig!
Ur mörkret stiger hon för min syn upp på prispallen och kniper en förstaplats. Fräsch, leende. The winner takes it all. Jag ser kvinnan innan det gick snett. Hon är en Million Dollar Baby!
Och fotbollskommentatorn Peter Antoine käftade i hordebatten emot dåvarande justitieminister Tomas Bodström.
- Prostituerade är lyckliga. Dom tjänar stora pengar och har fina bilar.
Alltså, lika socialsmidig som stolpskottet Liston, som sjukskrev alla kvinnliga fotbollsspelare som attackflator!
X hade stunder av lycka. De stora pengarna rullade in i jämn, oskattad takt. Bilen var riktigt nice.
Men det var också allt!
Trots alla varningssignaler om narkotikamissbruk från ung ålder, i en stad med cirka 80 000 invånare, kan en iögonenfallande lättspanad ung kvinna gå ner sig och ta livet av sig. Mitt fram för ögonen på myndigheter, press, polis, FMN, socialtjänst, vänner.
Jag har JO-anmält socialförvaltningen i den lilla staden i mellansverige. Jag har polisanmält narkotikapolisen i samma stad. Jag har trakasserats och hotats och suttit två timmar i polisförhör med advokat, på grund av att jag gräver i poliskorruptionshärvan, där X ingår.
En korruptionshärva som fortfarande utreds av polisens internutredningar landet runt, där namn som Carin Götbladh och Leif Jennekvist figurerar, bland många andra. En korruptionshärva som kostat samhället miljardbelopp, för allt mellan utlägg till knarkande golbögar till utredningar utomlands. Som ansvariga politiker gör allt för att glömma, mörka...
Alltså - Tomas Bodström - det är lätt att lägga skulden på stora, dumma Tyskland, som öppnat upp för legalisering av snusk och omoral och runkbås längs motorvägarna. Jag vet, jag har själv åkt runt och skrivit reportage och bok om eländet. Jag blev också lite feminist på kuppen! Särskilt av att kröka skallen av mig på strip joints där 75 av sexarbetarna hade AIDS och just ingen framtid.
Men titta på dina egna och din efterträdares poliser, titta på din egen kår. Som köpte sex av X och som lät henne gå ner sig till självmord.
Jag har besökt nätet, kollat sajterna. X är ersatt av nya unga "kåta" tjejer som gillar män till max. I samma stad. Det är business as usual. Precis som i politiken.
Folk bara kommer. Och går.

Av Susanne Backman 24 jun 2007 02:27