Hur får man bukt med ungdomsbrotten?

Att man kommer till en rättegång första gången för en mindre förseelse och åklagaren säger "Den här gången kommer du lindrigt undan men jag vill inte se dig här igen." Det kan jag köpa, att man sedan hamnar inför en åklagare igen som antingen dömer ett kännbart starff, om det inte finns omständigheter i den åtalades bakgrund som kan vara förmildrande, och sedan har man lärt sin läxa, det kan jag köpa, men idag när jag befann mig på en rättegång inom lykta dörrar, där en av de åtalade hade 12 anmärkningar i brottsregistret och fortfarande inte hade lärt sig, fick förlängd övervakning som dom, och antagligen inte kommer att lära sig av denna rättegång, ja, då känner jag att det saknas en person i själva skådespelet.

Det saknas att en människa som t ex skulle kunna kallas "samhället", skulle resa sig upp innan man rådgör om dom och säga "Vi, samhället, har som önskemål att slippa dessa ideliga upprepanden av samma personer, vilket drabbar just oss, vi önskar således ett kännbart straff så att i alla fall denna gång kanske leder till att vi får ha våra bilar ifred, våra tillhörigheter kvar och att utgången av domen ska hjälpa den åtalade att förstå det allvarliga i sitt handlande samt i framtiden kunna finna sin plats i samhället."

Men någon sådan person finns inte, tyvärr, jag rådgjorde lite med en av försvararna om vad jag ansåg skulle vara bästa påföljd för en av de anklagade, han höll med men sa att det var hans jobb att försvara på bästa sätt.

Är det inte lite gammaldags nu att köra detta skådespel, vore det inte bättre att man i alla fall i ungdomars fall ha en grupp människor som diskuterade fram vad som skulle vara bäst för individens framtid, och väga mot vad man har för ansvar gentemot samhällsmedborgarna vad gäller deras säkerhet?

Vore det i alla fall inte bättre att klienter uppdelades via födelsedatum så att ungdomar skulle möta samma åklagare, som med färskt minne kunde ha en bättre insyn i den åtalades bakgrund och hur densamma betett sig under tidigare rättegångar?

Jag kan förstå att detta låter drastiskt, men ska vi inte jobba på ett sätt som förebygger brott? När det gäller ungdomar så ser de ofta att även om de hamnar i domstol så behandlas allt stelbent och opersonligt, något som inte känns så drastiskt och allvarligt, även om det är femte eller sjätte gången.

Jag tror att vi måste se över hela denna bit, i alla fall när det gäller ungdomar, både med hänsyn till undomarna och samhällets medborgare som drabbas.

Av Angus Liddell 19 jun 2007 17:55