Håller din hand
Huden är mjuk och len
Ditt hår är vackert och glänsande
Jag säger att jag älskar dig och skall vara stark
Banaliteter försvinner
ovissheten är stark
Nu är inget sig likt mer när döden står och knackar
Du har lurat döden några gånger
Men ögonen är nu trötta och huden är fnasig och torr
Och dem svallande glänsande lockarna är borta
Vi hinner säga att vi älskar varandra
Döden tar dig och inget blir sig likt
En kroppsdel ifrån mig försvinner och kommer aldrig åter
Den morgonen du försvann lyste solen starkt på guds himmel
Gick med din väska och kappa och kände mig som en riktig fattiglapp
Fattigare kan jag inte bli
Av Viveca Petersson 16 jun 2007 12:48 |
Författare:
Viveca Petersson
Publicerad: 16 jun 2007 12:48
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, tomt, utan, dig, fattigare, bli | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå