Mitt hjärta det bankar, det slår
Ut det vill komma, men aldrig att det får
Tänker och minns
Allt som fanns, och som finns
Allt jag hoppas så småningom kommer
Tänker ytterligare, fäller sakta en tår
För aldrig att jag riktigt når
En strävan så stark
Men det är som att späda ut mjöl med bark
Inget jag gör kommer någonsin bli helt rent,
Så perfekt ut i varje rad
Varje försök tycker jag sänka mig en grad
Men jag håller stadigt fast
Aldrig någon ro eller rast
Bara att jobba på,
För slit ska sig löna
Ändå far jag, av någon anledning runt
Som en yr höna…
Av Frida Wik 10 jun 2007 22:11 |