Vänsterns vridna värld

Jag behöver således inte bedra mig själv genom att instämma i följande påståenden:

•Att män och kvinnor är likadana i alla avseenden utom det fysiska.
•Att facket skapat det svenska välståndet i hård kamp mot kapitalägarna. Utan facket hade vi gått klädda i säck och aska.
•Att tidiga betyg i skolan skapar en osund konkurrens som mer stjälper än hjälper barnen.
•Att man alltid måste handla rättvisemärkt och ekologiskt.
•Att det är utmärkt att bögar får adoptera och gifta sig i kyrkan.
•Att USA är det enskilt största hotet mot mänsklighetens överlevnad.
•Att Afrikas fattigdom är en följd av kolonialismen.
•Att det är polisens brutalitet och provokationer som skapar oroligheter vid vänsterns demonstrationer.
•Att det är fel att rita karikatyrer på Mohammed.
•Att den som vill begränsa invandringen är rasist.
•Att bara rika skulle ha råd att bo i hyreshus om inte hyresregleringen och Hyresgästföreningen fanns.

Många inom vänstern hycklar när man instämmer i många av dessa påståenden. Mellan skål och vägg låter det ofta annorlunda. Teori och praktik är skilda saker inom vänstern. Det vet alla ombudsmän, fackordföranden och regeringsmedlemmar s som köpt bostadsrätt på Östermalm istället för att bo i en trevlig hyresrättslya i ett invandrartätt område.

En grundbult i vänsterns lögner/självbedrägerier har alltid varit att man med politiska beslut kan ändra den nedärvda mänskliga naturen och beteendet för att därigenom skapa en ny, bättre och annorlunda människa. Det har gällt alla från Lenin över Mao till socialdemokraternas vision av att välfärdssamhället.

I det sistnämnda fallet lightversionen av marxismen, antogs att ett samhälle, med en stor andel skattefinansierade tjänster, ofta starkt monopoliserade samt en skola som prioriterade social uppfostran på bekostnad av kunskaper, skulle skapa medborgare fyllda av osjälviskt tänkande och medmänskligt sinnelag. Till skillnad då från den djungelns lag som gällde mellan människor i länder med lägre skattetryck och med kunskapsskola.

Nåväl, varken Lenin eller s lyckades, men fortfarande lever tanken hägrande kvar.

Vi konservativa behöver inte heller göra skillnad på våld och våld. Det går utmärkt att fördöma övergrepp och brott mot mänskliga fri och rättigheter var helst det uppstår. Vare sig det händer i kapitalistiska, socialistiska eller kommunistiska länder. Annat är det inom vänstern. Där gäller regeln "ändamålet helgar medlen".

Intressant i det sammanhanget är vänsterns syn på Kina. Under Maos sista tio år vid makten 1966-76 framstod Kina som en förebild, inte bara för hardcorevänstern utan för många vänstersympatisörer. Man ansåg på fullt allvar att kineserna under Maos ledning var i full färd med att skapa en ny och bättre människotyp där man kunde förena arbetarens och bondens yrkesskicklighet med den intellektuelles bokliga bildning och samtidigt forma en "riktig" demokrati. Svenska vänsterorganisationer skrev jublande rapporter om skapandet av den nya människan från dess otaliga studiebesök i denna Sörgårdsidyll. Att samtidigt miljoner svalt, mördades och förtrycktes reagerade man inte för.

Idag är tongångarna annorlunda. Nu talar vänstern ofta och gärna om att Kina är en diktatur som grovt kränker de mänskliga rättigheterna. Svårsmält är att 100-tals miljoner kineser, efter Maos misslyckade försök till nytt lyckorike, nu lyfts från fattigdom och elände. Det vägrar vänstern inse och istället påpekas hur många 100-tals miljoner som fortfarande lever i fattigdom. Anledningen till den nu plötsliga kritiken mot Kina är naturligtvis dess successiva övergång till kapitalism. Då passar det vänstern fint att åkalla mänskliga rättigheter. Trovärdigheten hade varit större om man även protesterat under Maos regim. Slutsatsen är att den nuvarande diktaturen i Kina är mångdubbelt värre än den under kommunismen.

Arabländernas totala avsaknad av demokrati är inget som bekymrar vänstern. För där lever de "goda" människorna. Till skillnad från de bestialiska. Som bor i Israel. Helt följdriktigt hatas Israel, som är den enda demokratin i området, och rop om bojkott av deras varor är ständigt förekommande.

Vänstern kluvna syn på Ryssland är intressant. Efter kommunismens fall och det kaos som då rådde under några år gav vänstern anledning att kritisera regimen för "rövarkapitalismen". Men allt eftersom Putin blivit lik en diktator av gammal sovjetisk typ, demokratin satts på undantag, pressfriheten och domstolarna blivit ett skämt samt mänskliga fri och rättigheter inskränkts, har vänsterns protester avtagit. Man kan undra varför. Vad hoppas man på?

Utopierna om ett bättre samhälle har alltid fått vänstern att förakta vad kapitalismen uppnått i form av välstånd och demokrati. De senaste trettio åren har 100-tals miljoner, för att inte säga miljarder människor, lyfts ur djupaste fattigdom. Allt enligt FN:s statistik. Det är fakta som är svårsmälta för vänstern.

Demokratierna Indonesien med världen största muslimska befolkning samt Indien, är inga omtyckta exempel för vänstern, för där har kapitalismen under senare år varit framgångsrik. Här gäller det att blunda hårt och hålla för öronen och låtsas som att inget har hänt.

Innerst inne tror nog majoriteten av vänstern att det som visat sig vara bäst för det stora folkflertalet är den västerländska demokratin och kapitalismen. Det trots alla dess fel och brister. Men det har man uppenbart svårt för att erkänna. Bättre då att leva i en låtsasvärld av lögner och självbedrägeri där teori och praktik aldrig går ihop.

Av Lars Nilsson 08 jun 2007 21:52