Bloggmobbare är fan så viktiga

Lägger av för att det finns elaka människor! - Ja, det är orsaken till att Skugge inte ger några fler tillfällen att offentligt kommentera det hon skriver.

Utan tillgång till ett språk och medel för att kunna kommunicera det, är det svårt att visa vem man är! När ingen ser vem man är, finns man inte. Därför är det viktigt att inte låta sig skrämmas till tystnad. Av samma grundläggande skäl, är det viktigt att aldrig göra narr av dem som inte behärskar språket enligt akademins ordlista. För att göra en utvikning, är det inte en nödvändighet att folk kan få föra in nya stavningar och nya ord i språket? Hur skulle annars språket kunna utvecklas? Med detta resonemang vill jag visa att även de som inte tillför mer än felstavade skällsord på olika siter eller i olika bloggforum, är fan så viktiga. I detta resonemang finns också lösningen till att verkligen få tyst på en organisation eller person som man vill få tyst på. Givetvis är det så att varje gång som någon genomför en motdemonstration eller svarar någon på en blogg, är det reklam för organisationen eller personen ifråga. Det har ingen betydelse vad den som protesterar försöker framföra. Jag läste en flyer nyligen om en planerad motdemonstration. I fallet jag inte kunde gissa mig till vilka som står bakom flyern, skulle jag ha kunnat tro att det vore partiets PR grupp som var målet för motdemonstrationen som skrivit den. Det som man inte vill veta av, är man tyst om. Så enkelt är det! Personer man inte gillar undviker man. Partier man inte gillar lägger man inte ner en sekund på inom något som har med offentlighet att göra!

Skugge har "anklagats" för att bara vara tuff i skrift - att hon inte är sådan IRL. Hon är inte ensam om detta. Jag har ett personligt aktuellt exempel på hur en inom sitt område aktad person, är allt för snabb med att skriva ner sina förutfattade meningar i hårdra ordalag utan att dessförinnan har kontrollerat om det denne menar har någon förankring i verkligheten. När jag söker upp vederbörande med en undran om hur denna kan uttrycka sig så grovt i mail utan att ha förankring och dessutom inte ha tillräcklig grad av sunt förnuft för att kunna be om ursäkt, får jag bara bortförklarningar till svar. Ett enkelt "förlåt" hade visat att personen hade ryggrad. Så blev det alltså inte. För varje gång som en chef eller auktoritet begår ett liknande fatalt misstag, tappar denne trovärdighet.

Jag är naiv och inte speciellt slug. Däremot tror jag att det är klokt att aldrig skriva om sitt arbete, sina vänner, släkt eller partner, individer eller organisationer som agerat felaktigt mot dig personligen eller skriva något när man är ur balans i sin blogg eller i olika forum.

Det är inte speciellt svårt att undvika dessa ämnen och ändå verka öppenhjärtig och extrovert. Det går alltså att vara tillsynes självutlämnande fast man egentligen inte alls avslöjar speciellt mycket om sig själv. Jag blev faktiskt anklagad för detta av en tjej under min tid i Big Brother. Jag håller alltjämt fast vid att man inte ska berätta allt för alla! Mina två sista filmer "Omkring en båt" och "Dyk/dejting", kommer inte allt visas offentligt i samband med min utbildning. Mina skäl till detta är flera. Ett skäl är att jag tycker att jag har delgivit kursen tillräckligt mycket. Förmågan hos de andra att kunna se bortom sin egen avslutningsfilm, är så begränsad att jag inte vill bjuda på att vara ännu ett jämföringsobjekt för de öviga.

Ett par veckor efter att jag hade fattat mitt beslut såg jag en dokumentärfilm om Svensk dokumentärfilms fader, Arne Sucksdorff. Jag tycker att han hade flera tankar som jag också har haft under flera år. Han var inne på att kunskap ska delas, för att ha ett riktigt värde. Han trivdes nog mest med djur och natur än med människor - ett ställningstagande jag kan förstå trots att jag inte lever enligt tesen. Gällande filmarlivet menade han att han tyckte att en film skulle göras som om det bara var en själv som skulle titta på den och att den därefter skulle läggas i en byrålåda. Jag fick inte klarhet i hans olika skäl till denna tes annat än att han menade att en film som görs så subjektiv att det nästan bara är filmaren själv som förstår den, kommer ändå att ha fått med något så genuint allmängiltigt att det som bieffekt blir en internationell gångbar film. Jag har alltså omedvetet fattat ett beslut om mina två sista filmer som i sig har en samklang med "svensk dokumentärfilms fader". Men mina skäl är inte alls lika ädla eller ambitiösa om man så vill. Visst är jag en egoist som inte delar med mig av filmerna! Tycker jag helt enkelt att vissa inte är värdiga nog att se filmen? Att mitt budskap i filmen inte är något som jag vill dela ut till vem som helst? Kanske är det så? Jag har faktiskt ändå aldrig delat med mig om alla mina åsikter eller insikter eller hur jag lever och vilka jag har omkring mig i tal, skrift eller bild! Att jag däremot kommer att lägga upp filmerna på min hemsida inom kort, är en annan sak. För att kunna se filmerna kärvs då att man går in på min hemsida och ladda ner filmen för att därefter se den. Då någon har ansträngt sig så pass mycket bara för att se en av mina filmer, har man därmed även definitivt smickrat mig och gjort sig mer än väl förtjänt av att se filmerna som formellt inte skall visas offentligt.

Av Kenneth M Forsberg 09 maj 2007 22:27