När jag festade med Freuds granne

För en tid sedan var jag ute på en krogsväng. Killen jag skulle festa med var tvungen att lämna återbud i sista stund p.g.a att att han inte hade barnvakt och tjejkompisarna jag brukar festa med var upptagna så jag drog ner på stan själv för ovanlighetens skull. Var först på en av de få pubar som har en TP-maskin eftersom jag gillar frågesport. Jag nådde bara tredjeplatsen på highscorelistan, vilket var enerverande, men jag snodde å andra sidan åt mig både fjärde, femte och sjundeplatsen också, vilket är ett hyfsat facit med tanke på att jag bara lirade fyra gånger.

På väg till nästa ställe hejdades jag av en grupp killar som på lätt bruten engelska frågade efter vägen till stans populäraste krog. Jag frågade var de kom ifrån och det visade sig att de var från Österrike. Jag pekade ut vägen till stället de frågade efter. - Is it good there? undrade de. - Well, it depends, svarade jag. - Depends on what? undrade de. - It depends on how much you drink? skrattade jag. - Really, why is that? undrade de nyfiket? - No, it´s pretty ok. There are lot´s of goodlooking girls there, fortsatte jag. - Ok, log de och gick vidare. - I´ll see you there later, ropade jag eftersom jag hade en träff med en bärs på en mindre krog innan jag gick vidare.

När jag stod vid baren en stund senare hörde jag snubbarna bredvid mig prata tyska, eller österrikiska rättare sagt. Började prata lite med dem och de var hur trevliga som helst. Det visade sig att de och de andra lirarna jag mötte utanför var medlemmar i en orkester från Österrike som turnerade genom Sverige och spelade klassisk musik. De hade varit här en gång förut och var mycket förtjusta i landet. De hade nyligen spelat i Malmö och Norrköping och spred idel lovord över särskilt den senare staden. Göteborg hade de inte varit i men var nyfikna på, de hade hört mycket bra om stan, sa de. Berättade att jag gillade klassisk musik och vi pratade lite om olika kompositörer. Vi hann även avverka en del om sport också.

Lite senare började vi prata om Bush politik och jag sade att världen inte är vad vi tror att den är. Vi är ganska grundlurade, förklarade jag, på flera nivåer. Då visade det sig att den äldre av killarna, som var 34, hade sett dokumentären Loose Change, som ifrågasätter den officiella 9/11 versionen, och han var inte alls främmande för att regimen i USA själva låg bakom det. Kanske hade han också hört att Andreas Von Bulow, som var forsknings- och teknologiminister i Helmut Schmidts sista regering inte heller trodde på den version som vi serverats i medierna och t.o.m hade skrivit en bok om det, "CIA och 11:e september".

Berättade att jag läst en hel del Freud förr i tiden, lite kul att ta upp det eftersom de var från samma hemland som den världsberömde psykoanalytikern. Då lyste den yngre killen, som var tjugo, upp och berättade att Freuds hem låg alldeles bredvid där han växte upp. Jag berättade den sanna historien om när Freud och hans tilltänkte efterträdare Carl Gustav Jung under en båtresa på väg till Amerika analyserade varandras drömmar och Freud mot slutet sade att han inte ville delge Jung precis allt. "Ni måste förstå att jag måste hålla på min integritet," förklarade Freud. "I det ögonblicket hade han förlorat den" skrev Jung långt senare i sin självbiografi.

Sen kom vi in på filosofi och jag sade att egentligen vet man ju löjligt lite, men det är kanske så att det ligger en del klokhet i att inse det åtminstone. - Jaa, utbrast den yngre killen, vem var det som sa det: Att det enda jag vet är att jag ingenting vet? Var det Aristoteles? - Nej, det var Sokrates, berättade jag. - Ja, just det Sokrates, log han. Jag förklarade att jag var imponerad av att en så ung människa som han verkade ha hyfsad koll på de gamla grekiska filosoferna.

En stund senare fick de sms från sina kompisar på dansstället som tyckte att det var jättebra där och den yngre killen grämde sig att han inte kunde gå dit eftersom det var hög åldersgräns den här kvällen. - Jag kanske kan fixa in dig, sade jag. - Kan du verkligen det? undrade han. - Jag kan försöka i alla fall, svarade jag. Om du hade varit svensk hade det varit lönlöst men eftersom du är österrikare på tillfälligt besök så kanske det finns en chans. Hursomhelst, den äldre killen drog hem till hotellet medan jag och den andra gick vidare till kvällens huvudattraktion. Eftersom jag löst in mig tidigare på kvällen stegade jag förbi kön. Jag frågade vakten om han kunde släppa in killen eftersom han var musiker från Österrike och bara var här ett dygn efter en konsert de hållit tidigare på kvällen. - Får jag se på legitimationen då, sade han. - 86 :a!! Va i hela... utbrast vakten! - Jamen du kan väl vara lite schysst, han är här bara ett dygn, på besök från Österrike, det är ju bra pr att släppa in honom. - Hmm....Ok då, sa vakten. Killen från Österrike var överlycklig och ville bjuda på flera drinkar när vi kom in. - Det är lugnt, sa jag. Det räcker med en öl.

Under alla omständigheter så var det en lätt surrealistisk upplevelse att under en och samma kväll träffa folk som man kan diskutera både vin, kvinnor, sång, sport, konspirationer och filosofi med utan att någon på något sätt känner sig obekväm. Fantastiskt, men det krävde några österrikare för att det skulle ske.

Av Michael Delavante 28 apr 2007 16:16