Silikonbröst inte dagens ideal

Skriver denna artikel efter att ha läst och funderat över Emma Johanssons "Silikonbröst - Smart marknadsföring!" och Jennifer Lundströms "Plastikkirurgi ger vriden kvinnosyn!".

Att silikonbröst på något vis skulle vara dagens ideal tror jag inte på. Blir alltmer säker på att både män och kvinnor är mer attraherade till det naturliga, alltså icke på konstald väg omgjorda kroppar. Varför? För att det är sexigt med självförtroende. Det är sexigt med människor som jobbar utifrån sina egna förutsättningar, som är intelligenta nog att förstå den djuriska dragningskraft som följer med detta.

Men. Att silikonbröst i många avseenden är smart marknadsföring kan vi väl enas om. Elita Löfblad är en av dem som erkänt att hennes karriär naturligtvis gått bättre tack vare inläggen. Jag kan däremot inte påstå att jag håller med om det som föregår den åsikten, Emma; att människor som tar avstånd från plast gör det på grund av avundsjuka. Nästan vem som helst kan idag skaffa ett par silikontuttar. En nära vän till mig tog nyligen ett lån på 50 000:- för att lägga in 390 gram i varje bröst. Hon är 18 år gammal. Banken slängde sig naturligtvis över möjligheten och inte en fråga ställdes. Det är en annan diskussion. Min poäng är att som det ser ut idag kan i princip vem som helst skaffa silikonbröst, bara av den enkla anledningen tvekar jag inför den påstådda avundsjukan. Jag tror istället det är så att många ryggar inför tanken på främmande objekt i sin egen kropp; jag vet att jag gör det. Troende kanske tycker det är helgerån att ändra på vad gud skapat, vissa finner det smaklöst och andra föredrar helt enkelt hellre en handfull naturligt bröst före tre kilo plast. Den svenska avundsjukan är i och för sig välkänd, men i den här frågan tror jag det går djupare än så.

Jennifer Lundström i sin artikel: "Hon har sin kropp, men inget fungerande privatliv och uttalar sig ofta i media om sina olika terapier. Linda Rosing är vår egen levande Anna Nicole Smith."

Linda Rosing är en människa, en kvinna. Man ska vara så inihelvete försiktig med att prata om hennes familj och förhållande till dom, om inte på grund av respektbristen, så i alla fall för att visa att man inte är naiv till den pinsamma grad att man tror på vad Aftonbladets nöjesbilaga skriver. Det du inte förstår, Jennifer, är att du genom din jämförelse mellan Rosing och Anna Nicole Smith påvisar exakt den tankegången vi så desperat måste bli av med. Du lyckas med konststycket att degradera blonda, opererade kvinnor till en hög offer, alla stöpta i samma form. Du gör det, inte mannen bakom dig i bankomatkön, inte snorungen som boffar lim bakom lillasysterns dagis. Du eliminerar effektivt alla personliga reflektioner, plattar till, tunnar ut och spelar på den äckliga fördomen att utseendet berättar vem du är och vidare alltså blir det enda som spelar någon roll. Fruktansvärt trångsynt, och skrämmande, att en tjej tänker så om det egna könet.

Här har du problemet med samhället, här har du anledningen till att vi ännu är lång väg från jämställdhet; du är kvinna och ser ner på andra kvinnor. Och det är inte bara du. Jag orkar inte gå på tjejmiddagar längre. Jag trodde det skulle bli bättre med tiden, mindre slöseri med tid, fler intelligenta samtal. Det blir det inte. Vi är 20 år och det snackas skit tills det blöder ur öronen på mig. Så länge vi gör så mot varandra, snackar skit och skriver korkade artiklar, står vi kvar på samma plats. Total stagnation. Det är tragiskt.

Av Cim Efraimsson 27 apr 2007 08:43