Platon, Shaw och euguniken

Platon och Bernard Shaw är två författare som nämnes i C W Saleeby i boken Föräldraskap och raskultur. Jag belyser med dessa personers tankar hur man såg på familjen och äktenskapet i radikala kretsar för hundra år sedan.

Bernard Shaw yttrade sig på följande sätt: ”Jag anser det numera icke finnes någon rimlig ursäkt för en vägran att se den sanningen in i ögonen, att blott en eugenisk religion kan frälsa vår civilisation från det öde som drabbat mera än en kulturstat.” Och vidare: ”Jag är rädd att vi måste bereda oss på följderna av att i hög grad väcka anstöt hos allmänheten eller ock att avstå från allt sysslande med eugenik. Vad vi måste kämpa för är frihet att föda och fostra släktet utan att klavbindas av en hel massa omständigheter, som stå i närmare eller fjärmare förhållande till äktenskapsinstitutionen. Vad vi kräva är frihet för människor som aldrig förr sett varandra och som ämna aldrig mera råkas att under vissa bestämda offentliga villkor och utan förlust av heder kunna alstra barn.”

Platons syn på barnuppfostran verkar för en nutida människa totalt omänsklig där man liksom i det gamla Kina kunde tänka sig barnamord och att barnen skulle föras till ett gemensamt barnhus och uppfostras utan mödrarnas medverkan.
Platon och moderskallet. Eugeniken måste sålunda förkasta, icke blott Bernard Shaws idéer angående detta ämne utan också Platons lära varifrån Shaws idéer tydligen härstamma.

I femte boken av Staten har banbrytaren för alla eugeniker framlagt sina tankar om raskultur. Han insåg till fullo vikten av att barnen efter födelsen borde få omvårdnad: ”Det är av stor, ja, av oerhörd betydelse för staten om den vård som barnen erhålla är lämplig eller motsatsen.” /-/ Hans metod innebar en fullständig gemenskap av hustrur och barn bland statens styresmän, och på inga villkor finge föräldrarna veta vilka som vore deras barn eller vilka deras föräldrar vore. De bästa individerna borde utväljas till föräldrar, på samma sätt som människan förfar, när hon uppföder rasdjur. Barnen till föräldrar med mindre goda egenskaper borde dödas och de övriga små föras till stadens gemensamma barnhus men alla försiktighetsmått vidtagas så att mödrarna ej skulle kunna känna igen sina barn. Detta bruk skulle bli en livssak för republiken och en” orsak till stadens högsta välfärd.”

Vi ser här att de första planerna att tillämpa raskulturen innefattade ett tillintetgörande av familjen och äktenskapet och ett fullständigt förnekande av såväl moderskallet och faderskallet. Platons förste kritiker, hans egen lysande lärjunge Aristoteles, ägnade större delen av sitt verk Politiken åt att ådagalägga, hurusom Platons förslag icke endast i sig själva vore mindre goda utan ej heller skulle leda till det mål Platon avsåg.

När nazisterna inrättade institutionen Lebensborn där ariska kvinnor skaffade sig barn med likaså ariska män. Kanske utgjorde Platons bok inspirationskällan till Lebensborn. Det visar hur snett man kan komma om man använder tanken men inte känslan när man vill forma mänskligt liv.

Av Yngve Karlsson 21 apr 2007 18:46