USA uppstår på Värmdö

Värmdö väcker många associationer. För många Stockholmare, betraktas Värmdö fortfarande som en enklav för bättre bemedlade medborgare. Längs stränderna syns ståtliga sommarnöjen dit överklassen traditionellt vallfärdar för att undkomma storstadens stress och buller. Vi som bor här året runt har oftast sökt oss hit av samma skäl. När medelklassens barnfamiljer börjar se sig runt efter ett hem utanför stadstullarna, framstår Värmdö för många som ett paradis - fast kanske lite väl dyrt. Befolkningsexplosionen har därför drivits av det rikliga utbudet av små fritidshus, som förvandlats till året runt boende.

Resultatet har blivit en glesbefolkad blandning. Byggnader från Gustavsbergs tid som bruksort ligger centralt kring fabriksområdet. Där det en gång var mest arbetarbostäder och hyreshus finns också nybyggda radhus och tjusiga bostadsrätter med utsikt över hamnen. Från denna gamla knutpunkt sträcker landsvägar ut som grenar mot kommunens utkanter på Ingarö, Djurö, Vindö, Stavsnäs, Saltarö, Sandö och de stora öppna trakter som utgör norra Värmdö. Längs dessa vägar finns radhuslängor och villaområden. Under senare år har helt nya bebyggelser vuxit som svampar där det tidigare bara stått skog.

Eftersom det har funnits så gott om plats för alla som vill bosätta sig här, har någon ökande trängsel mest märkts på de stora vägarna på morgonen och kvällen, när majoriteten av den arbetsföra befolkningen tar sig till och från jobbet i huvudstaden. Det är bland annat denna dagliga folkrörelse som gett Värmdö dess senaste beteckning, en etikett som ännu inte trängt sig in i de flesta bofastas ordförråd. Enligt Svenska naturskyddsföreningens senaste rapport, utgör Värmdö landets främsta exempel på urban sprawl.

Urban sprawl är ett begrepp från USA som på amerikanska inte ger några direkt positiva associationer. Sprawl betyder att ta mycket plats, spreta utåt och ligga och kravla. I det här sammanhanget står det för en ohejdad och miljöfientlig ockupation av tidigare glesbygdsområden, främst symboliserad av det färdmedel som möjliggjort förvandlingen - bilen. Den svenska översättningen, stadsutglesning, låter inte fullt så negativt. Vari ligger problemet i att folk söker sig till tystare och grönare områden för att leva sina liv och uppfostra sina barn? Är det inte människors förkärlek till naturen som fått dem att utvandra från staden? Det har även beskrivits som ett eko av 60- och 70-talets "gröna våg", där ökad miljömedvetenhet bland fabriksarbetarnas vuxna barn fick de att vända sig från städerna mot landsbygdens fröjder. Men det finns knappast någon landsbygdsromantik i stadsutglesning. Tvärtom finns det tydliga tecken på hur fenomenet urban sprawl blivit en av huvudbovarna i den alltmer hotande klimatförändring som forskare enstämmigt varnar för.

Det lokala avgör det globala. För bara ett par tre generationer sedan, bodde 80 av Sveriges befolkning på landsbygden. Numera är det tvärtom, med 84 som bor i tätorter. Den tillväxt som vi länge sett i Värmdö är alltså inget nytt fenomen, fast tidigare har det huvudsakligen skett vid städernas utkanter, med miljonprojektet som ledstjärna. Men funktionalisternas idéer om en modern stad byggd för "fart och rymd", med separering av olika funktioner som boende, handel och arbete, har sedan länge växt ut ur miljonprojektets betongstäder. Folk har i allt större grad tagit utvecklingen i egna händer och flyttat ännu längre bort från staden.

Sovstäder blev den svenska beteckningen för små satellitsamhällen som levde i skuggan av den stora staden, och vars befolkning blev beroende på att pendla inte bara för att jobba utan i hög grad för att också konsumera. För mindre än tio år sedan fanns inte mer en några enstaka betongcentrum på Värmdö, med någon - med den tidens mått - stor livsmedelsaffär och kanske en och annan butik samt ett postkontor. Men med den befolknings- och byggnadsexplosion som skett uppstår också nya konsumtionsbehov.

Byggherrarna och köpmännen förstår mycket väl dessa behov, om inte annat för att det länge varit den drivande motorn i USA:s växande ekonomi. Sveriges överhettade byggbransch har nämligen sin föregångare i Amerika, där det beräknas att en av fem jobb och 40 av alla nya jobb de senaste fem år är knutna till fastighetsbranschen. Det är allt ifrån byggnadsarbetare till fastighetsmäklare, bankmän och även butiksbiträden på storhandeln som uppstått där tidigare det varken funnits bostäder eller kunder. Nu syns sprickor i USA:s fastighetsmarknad. Några av de finansbolag som överträffat varandra i att erbjuda billiga bostadslån med liten eller ingen säkerhet har nyligen gått i konkurs. Enligt Wall Street Journal riskerar mellan en och två miljoner amerikanska hushåll förlora sitt hem. I förlängningen kommer konsekvenserna naturligtvis att drabba arbetsmarknaden.

Läser man svenska näringslivssidor verkar det inte finnas någon större risk att något liknande händer här. Svenska finansbolag sägs ha varit mer återhållsamma med att bevilja lån. Men sprickorna i USA:s ekonomi kan växa. Frågan är egentligen om den enorma investeringen i satellitsamhällen håller långsiktigt, eftersom hela projektet grundas på tillgången till billig olja. Liksom den nu avgjorda debatten om global uppvärmningens vara eller icke-vara, har det länge funnits olika åsikter kring jordens kvarvarande oljeresurser och om de kommer att bära eller brista när oljekonsumtionen fortsätter att stiga dramatiskt. Men beviset börjar bli övertygande. Allt tyder på att vi nu erfar höjdpunkten på världens oljetillgång. Huvuddelen av oljan som är kvar är antingen trögflyttande och dyrt att utvinna, eller finns i högriskområden där bristande säkerhet gör tillgången oerhört komplicerad exempelvis Irak.

Drömmar om alternativa bränslen krackelerar när man försöker tillämpa sådana lösningar på dagens skala. Kortsiktigt kan man kanske vinna lite tid med att köra bilar på el eller biobränsle, men processen att ersätta världens bilpark med sådana fordon skulle kräva en omöjlig omfördelning av resurser som kräver lika mycket oljeenergi som den ämnas ersätta.

Alltså blir en livsstil som baseras på alltför stort bilberoende en dålig investering. Familjer som är beroende på bil för att utföra sina dagliga ärenden och vars fritid också förutsätter bil blir mycket sårbara för prisökningar på bensin och varor som fraktats långt med lastbil. Situationen kompliceras ytterligare om familjens boendekostnad kalkylerats utan hänsyn till starkt stigande bensinkostnader. I USA, där hushållssparandet är lägst i industrivärlden, innebär det ett tickande bomb. Man kan bara undra om det finns motsvarande familjer i Värmdö. Men de yttre tecknen på bilberoendet syns klart.

Förutom bilköerna till och från Stockholm, syns nu jätteparkeringar utanför de två nya köpcentrum som byggts längs motorvägen. Totalt beräknas mer än 30 av Sveriges detaljhandel ske i "externa" köpcentrum, men i Värmdö lär siffran vara betydligt högre. Sådana köpcentrum utgör slutprodukten av vår tids samhälleliga funktionsuppdelning. Deras placering i tidigare obebodda områden innebär att bilberoendet ökar än mer.

En obekväm sanning är denna: På en enda generation, åren 1960 till 1995, minskade boendetätheten i större svenska städer med en tredjedel, samtidigt som ytan ökade med 70 procent. En sådan utglesning hade aldrig varit möjligt utan bilen, samt dess hittills relativt billiga drivmedel bensin. Trenden följer den utveckling som dominerat USA:s samhällsbyggnad, vilket förklarar hur ett land med 5 av världens befolkning ensamt står för 25 av dess koldioxidutsläpp. Och precis som i USA, innebär Värmdöbornas levnadssätt ökad risk för smältande glaciärer, stigande havsnivåer, öknens utbredning samt alltmer våldsamma stormar.

Orsaken är just koldioxid, som är den mest angelägna växthusgasen eftersom utsläppen inte går att filtrera bort. Sveriges utsläpp av koldioxid kommer till 29 från gods- och persontransporter på väg och dessa ökar med ungefär en procent om året. I genomsnitt blir koldioxidutsläppen mer än dubbelt så stora från hushåll i perifera lägen jämfört med hushåll i centrala lägen. Slutsatsen är lika ödesdiger som den är ironisk; värmdöbornas lockelse till naturnära boende riskerar på en världsomfattande skala att orsaka historiens mest katastrofala klimatförändring.

Miljökonsekvenserna till stadsutglesning är numera välkända. Sannolikheten för kraftigt ökade bensinkostnader under de närmaste decennierna gör riskerna inte bara globala utan också högst personliga. Ändå fortsätter förloppet obehindrat i Värmdö. Generellt sett växer sprawl fram där det saknas konsensus om hur en framtida utveckling bör se ut och när näringslivets kortsiktiga intressen får dominera. Exemplen på Värmdöpolitikers samverkan är dessvärre flerfaldiga:
- Fortfarande ser kommunledningen en ytterligare utbredning på Grisslingerakan som lösningen på ständigt ökande trafik.
- Trots kännedom om Värmdöbornas tunga påverkan på klimatet, avvisade kommunen Länsstyrelsens förslag på att etablera vindkraft på norra Värmdö - området ska skyddas för framtida bebyggelser!
- Den enorma investeringen i avloppsledningen till Lidingö förutsätter en kraftig och intensiv befolkningsökning för att överhuvudtaget kunna finansiera projektet.

Ett problem med demokrati är att medborgarna vanligen inte är beredda att lätta på sina begränsade privata ambitioner. Därför ingår opinionsbildning i våra politikers uppdrag. Förrän folket verkligen får handgripliga bevis för att sprawl är till nackdel också för dem, kommer kortsiktiga intressen att fortsätta styra och konsekvenserna att mångfaldigas. Det är dags att våra politiker i Värmdö tar bladet från munnen.

Av Patrick Gallagher 16 apr 2007 17:21