Borgerlighetens blinda fläck

Vänsterns blinda fläck var enligt min mening förmögenhetsskatten. Den hade ingen positiv effekt i samhället utan bara negativa i form av snedvridning av ekonomiska handlingsmönster för att undgå skatten. Det var snarare avundsjukan hos vissa delar av vänstern mot dem som var rikare än dem själva och som därför bör brandskattas på en del av förmögenheten. Jag är socialist därför att jag anser att det är det bästa sättet att styra ett samhälle, inte på grund av jag missunnar de som lever på en arbetsfri inkomst och kan leva i frihetens rike hela livet.

Högerns blinda fläck är de statliga företagen som till varje pris måste säljas ut oberoende om det är förnuftigt eller inte. Vi har nu vandrat en lång väg från Thachererans klang och jubeldagar då allt skulle privatiseras. London blev visserligen ett framstående finanscentrum men stora delar av industrin blev utlandsägd. Ett av de sista bilföretagen i brittisk ägo köptes nyligen av ett kinesiskt bilföretag. Ett statligt företag i Dubai köpte för en tid sedan ett antal hamnar i USA men tvingades att sälja dem vidare på grund av en mot muslimska länder negativ opinion. Ett kinesiskt hamnföretag har köpt in sig i en hamn i Nederländerna på grund av att containertrafiken i kinesiska hamnar är den mest avancerade i världen. De råvaruproducerande länderna och Indien och Kina börjar nu att köpa upp företag i den rika världen och det är ofta statliga företag som står för uppköpen. Det blir sköna miljarder i statskassan för fattiga länder. De afrikanska länderna tillhör de länder som saknar förmågan att utnyttja naturtillgångarna vare sig de är privata eller statliga

Helt annorlunda på statlig verksamhet ser högern i Frankrike. Enligt Financial Times den 1 april 2007: ”Sarkozy condemned the takeover of Arcelor, Europé´s largest steelmaker, by Lakshmi Mital, the Indian magnate, as a ”mistake”.Look at the vaste of Arcelor which we sold off on the cheap because we belived the steel industry was history. They got it wrong. They lied.”

Sarkozys yttrande gör att jag kommer att tänka på avyttrandet av Stockholms elbolag ”on the cheap” till finska statens bolag Fortum. Det var en rekorderligt dålig affär. Nu håvar finska staten och Fortums direktörer in storkovan. Ytterligare ett exempel på indisk företagsamhet är Tata-koncernens köp av före detta Brittish Steel nu Corvus. Det är omvända världen när ett företag som grundades när Indien var en brittisk koloni nu köper ett anrikt brittiskt företag. För svenska staten skulle det vara det bästa om man, som man gör i andra länder, köper utländska företag i stället för att sälja de egna företagen. Då skulle man förvalta landets tillgångar på bästa sätt.

Sarkozys anslutning till liberalismen formulerade han på följande sätt: ”He enhanced his liberal credentials by calling for sweeping reforms to France´s restrictive labour laws, describing the 35-hour working week, introduced by a previous Socialist government, as economic suicide and a social massacre.” Vidare sade han: ”The English socialists have done what the French right must do.”

Den svenska högern gör precis tvärtom mot den franska. I Frankrike försöker man att utveckla de statliga företagen i stället för att avyttra dem. I Sverige behåller man arbetsmarknadslagarna men Sarkozy försöker att liberalisera dem.

Jag välkomnar borttagandet av förmögenhetsskatten men beklagar att man säljer ut de statliga företagen i stället för att, som man kunde göra, utveckla en blomstrande statlig sektor. Man påstår att staten inte kan driva företag men det finns många exempel på motsatsen. Dessutom kan man rädda arbetstillfällen. Huvudkontoren kan flyttas till utlandet illa kvickt i de privatiserade företagen. Då står man där med tvättad hals liksom de som sålde Stockholms elbolag.

Av Yngve Karlsson 04 apr 2007 14:44