Arbetarpartiet Moderaterna?

De rika i Sverige blir allt rikare. Skillnaderna mellan samhällsklasserna ökar. Ensamstående med barn drabbas hårdast. Jobbavdraget går med 60 till den rikaste tredjedelen av befolkningen. Kulturarbetare får hälften i a-kassa efter regimskifte. 335 000 riskerar att åka ur a-kassan.

Det går bra för Sverige. Enligt rubrikerna går det riktigt bra om man tillhör rätt klick människor - en liten men priviligerad klick som nog skrattar sig fördärvade hela vägen till banken. 1000 kronor mer i månaden. Gick de verkligen på den lätta? För att inte tala om att moderaterna skulle vara "det nya arbetarpartiet".

Jösses. PR byrån skålar nog i champagne varje dag fram tills nästa val. Det trodde säkert inte ens själva att det kunde gå, att det kunde vara så lätt. Eller så var det faktiskt så att de själva allvarligt trodde på det här. Moderaterna själva ansåg kanske att de nog verkligen var ett arbetarparti när det väl kom till kritan. De gjorde säkert en grundlig undersökning bland sina vänner och bekanta och kom fram till att alla de arbetar, alla vill ha mer pengar, alla röstar på moderaterna och således så är moderaterna ett arbetarparti.

Problemet är bara det att den gängse definitionen av ordet arbetare INTE är direktörerna och de egna företagarna på Djursholm och Lidingö med hemmafru och husa. En arbetare är städhjälpen som inte gynnas av skatteavdrag för hushållsnära tjänster för att hon har inte råd att anställa någon för att städa hemma hos henne. En arbetare är de som gör grovarbetet. De som ser till att samhället fungerar som det ska och det var de som trodde att de skulle gynnas av en ny regim. En regering som skulle se till att det skulle löna sig att arbeta. 1000 kronor mer skulle man ju få. De glömde bara bort att skriva incitamentet för att få de där pengarna: 1000 kronor mer OM du är en heltidsarbetande höginkomsttagare som inte är med i facket eller a-kassan. Det känns som en målgrupp som egentligen inte skulle behöva mer pengar. För en tusenlapp är ju inte alltid värt så mycket. Det varierar på var man lägger den och på vilka som får den.

För arbetarna som verkligen behöver de där pengarna innebär 1000 kronor nya skor till hela familjen på Wedins. För andra är det en sko på Ecco. För de är det mat för två veckor på Lidl och för andra är det en fredagsmiddag med oxfilé för två. 1000 kronor kan vara en helt ny garderob på postorder medan för andra är det en halv byxa på NK.

Pengar ska man väl investera där de mest behövs för att alla ska tjäna på det i slutändan. Så vänd på pannkakan istället. Låt de som tjänar minst få mest pengar tillbaka. Låt de få 2000 kronor mer i månaden så att de har råd med både a-kassa och skor till barnen. De som redan har så det räcker till Ecco skor och oxfilé på fredagen är nog inte så missunnsamma som alliansen tycks tro. De ger säkert bort en del av sin kaka för att hjälpa alla de där människorna som försörjer sig på att passa deras barn på dagis och har kvällsöppet på ICA så de kan handla 24 timmar om dygnet om de så skulle vilja. För de spelar 1000 kronor inte så stor roll i det stora hela men för andra är det faktiskt en jävla skillnad.

Moderaterna som verkar vara rätt inne på det där med att döpa om saker borde se över det här med den s.k. Robin Hood skatten. Den behöver bara döpas om så att alla förstår vad det egentligen handlar om. Det är en Karl-Bertil Johnsson skatt där de rika faktiskt inte saknar tändstickstavlan av Bodens fästning lika lite som en tusenlapp mer i månaden när de vet att bättre behövande har fått den istället.

Av Jenny Grewdahl 03 apr 2007 19:05