Kina - En odemokratisk marknadsekonomi?

Den som vanligen tillskrivs de reformer som anses ligga bakom dagens ekonomiska utveckling är Deng Xiaoping. Flera av de händelser som drivit Kina mot kapitalism anses vara oplanerade och oavsiktliga. De uppstod som reaktioner på centralmaktens misslyckande med planekonomi. Efter Maos död tilläts bönder som bildade arbetsgrupper att själva sälja sina produkter i stället för att lämna det de producerade till kommunen. Tanken var att dessa arbetsgrupper skulle bestå av flera bönder men många bönder tolkade direktivet annorlunda genom att bilda familjeföretag, vilket de lokala myndigheterna understundom översåg med. Från 1978 till 1984 ökade spannmålsskörden från 335´´ ton till 448´´ ton.

Under 1980-talet startades flera små verkstadsförtag av arbetslösa kineser, ofta hade dessa entreprenörer identifierat behov som planekonomin inte klarade att lösa. De tolererades delvis hjälpta av en blandning av mutor och pragmatism från lokala ledare. 1995 var den Kinesiska tillväxten 14

Kontrasten mellan stad och landsbygd är stor i Kina, ca 700´´ kineser tjänar mindre än 15 kronor om dagen, de flesta av dem bor på landsbygden. Samtidigt har Kina investerat i modärna fabriker med hög kapacitet, flera anläggningar har köpts kompletta från Europa och USA.

Kombinationen av en enorm tillgång på billig arbetskraft och produktionsanläggningar med hög kapacitet ger Kina en enorm fördel låga produktionsomkostnader och därigenom fördelaktiga prisnivåer på världsmarknaden. Men den enorma tillgången av arbetskraft har en baksida, ledningen oroas för att en omfattande arbetslöshet kan komma att leda till social oro. Detta gör att Kina är tvungen att ha en konstant mycket hög tillväxt. Härav har flera av Kinas produktionsanläggningar en läggning för att fortsätta producera även sedan marknaden är mättad. Följden blir att prisnivån på många produkter är obetydligt över kostnaden för insatsvaror.

Många kinesiska produktionsanläggningar kopierar andra på marknaden etablerade produkter, i många fall är det frågan om kopiering utan licens därtill, piratkopiering. Även om inte alla kopior håller lika bra kvalitet som originalen så har åtskilliga en kvalitet som nästan ligger i paritet med originalen, men till kanske en 1/3 del av originalets pris. En bristfällig patentlagstiftning och immaterialrätt gör detta möjligt, men orsakar friktion i relationerna med andra länder.

En konsekvens av bristen på upphovsrätter är att även piraten själv blir utsatt för andra pirater, varefter en redan låg prisnivå pressas ändå lägre. På en fungerande marknadsekonomi skulle en tillverkare som producerar till en övermättad marknad dra ner produktionen men så sker sällan i Kina. En bristfällig konkurslagstiftning gör att få insolventa företag går i konkurs, då många banker har en större in än utlåning vilket gör att de ogärna säger upp lån. I stället väljer de att vänta på marknadsuppgången. Följden är att marknaden för 90 av alla produkter är mättad.

Då det är av yttersta vikt för det kinesiska ledarskapet att hålla ned arbetslöshet väljer man att främja tillverkningsindustrin genom att hålla ned priset på el, vatten och olja, bl.a. genom subventioner. Man motarbetar fristående fackföreningar för att hålla nere lönenivåer. Miljöhänsyn har sällan beaktats varför det finns gigantiska miljöproblem. En viktig orsak till miljöproblemen är bristen på politiskt ansvar. Kinas modell med en avancerad kapitalistisk ekonomi med planekonomisk hierarkiska beslutsmodell har förutom enorma miljöproblem lett till en situation där politiskt lugn åstadkoms genom en stark tillväxt som ger arbetstillfällen.

Formellt så har Kinas konstitution ändrats så att privata företag är jämställda med statliga. I praktiken är privata företag utestängda från flera branscher, de har svårt få tillstånd till börsintroducering. Reglerna för företagens skyldighet informera aktieägare är bristfälliga, varför den information som företagen lämnar ofta är bristfällig och ibland tom felaktig.

Kinas Kreditsystem domineras av 4 banker som tillsammans har över hälften av Kinas in och utlåning. De högsta tjänstemännen är även höga partifunktionärer. Dessa banker har stora osunda utestående krediter. Bankerna stöttas av centralbanken och får inte gå omkull av politiska skäl.

De lokala rättsystemen finansieras av lokala myndigheter som även tillsätter domare, detta är ett system föga lämpat bekämpa korruption.

Sammantaget är Kina en planekonomi där inslag av marknadsekonomi vuxit sig starkare, men där det finns sådana brister och inskränkningar att det ändå inte kan kallas för en marknadsekonomi. Planstyrd kapitalism kanske.

Av Leif-Arne Undvall 01 apr 2007 19:50