Taiwan gör upp med sitt förflutna

När jag läste Financial Times den 27 febr. 2007 blev jag intresserad av en artikel med rubriken:” Taiwan to break with its Kuomintang past.” Där får man veta att regeringspartiet DPP vill avskaffa personkulten av Generalissimo Chiang Kaishek.

Det står inget i artikeln om vad man skall göra med det mausoleum där Chiang är placerad. Ingen person som ligger i ett mausoleum förtjänar det så lite som Chiang och placeringen i Taipei är sällsynt illa vald med tanke på de uppemot 30 000 döda taiwaneser han hade på sitt samvete. Den 28 febr. 1947 inträffade de ”228 incidenterna” då regeringen med järnhand slog ned på spontana protester mot ingripanden mot cigarettsmugglare vilket särskilt drabbade den lokala intelligentsian. Det ekonomiska miraklet skapades nog i första hand av de japanska ockupanterna1895-1945 vilket gjorde att halva befolkningen kunde läsa och skriva 1949 det år Chiang fördrevs från fastlandet. Inkomsten per capita var 1949 100 dollar och 1998 var den 14 000 men det hade troligen inte blivit en så snabb utveckling utan japanernas satsning på infrastrukturen.

Som ledare för Kina kan inte Chiang sägas varit särskilt lyckad. Under hans tid vid makten genomlevde Kina en svår svaghetsperiod där en svag eller ingen ekonomisk utveckling gjorde Kina till ett lätt byte för den kejserliga japanska armén. Först erövrade Japan Manchuriet 1931 och från 1937 pågick en försök att erövra hela Kina. När kriget slutade 1945 hade Japan mer än halva Kina i sin hand. Att Kina 1945 fick tillbaka sitt land var helt beroende av att USA besegrade Japan. Chiang fick tillbaka ett land han inte behövde strida för att återfå. Den förvaltning som han byggde upp var ytterst korrupt och när kommunisterna som stridit tillsammans med Chiang mot Japan, gick på offensiven föll hans välde samman som ett korthus. Om ett mausoleum skulle ha uppförts till hans ära skulle det ha byggts i kuomintangs huvudstad Nanking. Men, som sagt, det förtjänade han inte.

Lenin, som fick ett mausoleum upprättat efter sig, skulle sannolikt inte velat bliva begravd på det sättet. Det var nog snarare Stalins prästseminarieutbildning som spelade in. Han kunde tänka sig att vörda en människa som en gud. Jag har personligen ett minne från ett besök där. När jag stod i kön för att gå in i mausoléet kom en vakt fram till mig och rörde vid mina armar. Jag höll mina armar hårt mot bröstet och det gjorde att vakten misstänkte att jag hade en bomb på mig. Jag fick sedan höra att en person verkligen hade försökt att kasta en bomb och att en soldat hade kastat sig på bomben och dött.

Lenin borde i stället hedrats med Nobels fredspris. Han kämpade oavlåtligen efter återkomsten till Ryssland 1917 att landet skulle avsluta kriget och sluta fred. Kerensky, som styrde Ryssland fram till ryska revolutionen ville återuppta kriget på ententens sida. Striderna låg under 1917 och i början av 1918 mer eller mindre nere. Våren 1918 gjorde Tyskland en offensiv och erövrade Ukraina. Nu fanns det många krafter inom kommunistpartiet som ville återuppta kriget mot Tyskland och det fordrades hela Lenins övertalningsförmåga för att sluta freden i Brest-Litovsk. Den hårda freden var nog kontraproduktiv för Tyskland eftersom man inom ententen frågade sig att om Ryssland fick en så hård fred, hur skulle då en fred på västfronten se ut i händelse av en tysk seger i kriget. Om någondera sidan hade gått med på en hård fred skulle miljoner människoliv ha kunnat sparas. Däri ligger Lenins storhet att han sparade miljoner ryska liv genom fredsslutet. Under 1918 var yttrandefriheten i Europa störst i Ryssland eftersom det rådde sträng censur i de krigsdeltagande länderna. Den var en kaolitionsregering som styrde i Sovjet fram attentatet mot Lenin då den s.k. ” röda terrorn” började men många flera hade dödats om man deltagit i kriget. Att Lenin skulle ha infört diktatur stämmer men det var regel snarare än undantag i den delen av Europa. I hela Östeuropa fanns det ingen demokratisk stat när andra världskriget startade.

Efter krigsslutet den 11 nov. 1918 var det inte slut med kriget för de franska och engelska soldaterna. De skulle nu inkassera krigsbytet från Tyskland och Turkiet i form av kolonier i Afrika och Mellersta Östern och Japan skulle överta tyska koncessioner i Kina. Att koncessionerna inte skulle återgå till Kina framkallade stora studentdemonstrationer den 4 maj 1919. I Irak använde engelsmännen gas för slå ner upprorsmän liksom Saddam senare under århundradet skulle göra mot kurderna.

Hur man skulle göra med Ryssland som hade slutit fred med Tyskland rådde delade meningar. Huruvida man kunde tänka sig att dela Ryssland på samma sätt som man hade gjort med Turkiet där Syrien, Palestina och Irak blev brittiska eller franska s.k. mandatområden. Beslutet blev att brittiska trupper sändes till norra Ryssland och franska till den södra delen vid Svarta havet. Japanska trupper landsteg i Fjärran östern. Efter det att de tyska trupperna hade lämnat Ukraina tog ukrainska nationalister makten och anställde judeprogromer där. I boken The Russian Jew under Tsars and Sovjets av Salo Baron säger en av ledarna Petliura följande:"It is a pity that progroms take place, but they uphold the discipline in the army.” Det var sådana krafter som de intervenerande styrkorna stödde för att krossa bolsjevismen och kanske dela Ryssland mellan sig. De franska och brittiska styrkorna framkallade samma form av inbördeskrig och kaos som Bush har skapat i Irak 2003 där 600 000 anses ha omkommit på grund av interventionen. Efter tre års krig i Ryssland hade uppemot tio miljoner människor omkommit i strider och svält, samma antal som dog i första världskriget. Så straffades det ryska folket för att man inte ville deltaga i första världskrigets folkslakt och så straffas det irakiska folket för att man påstods ha massförstörelsevapen. Man kan nu tänka sig hur det såg ut i Ryssland mellan 1918 och 1921 när folkgrupp kämpade mot folkgrupp och etnisk rensning förekom i stor omfattning och antisemitism enade vissa folk. Det var röda armén där alla folkgrupper och judar deltog som gjorde slut på inbördeskrig och kaos. Det var juden TrotkyBronstein som genom sin organisationsförmåga förmådde besegra de vita styrkorna och trupper från 14 nationer. De vita använde alltid de judiska namnen på kommunister för att antyda röda arméns och kommunismens judiskhet. Det var kommunismen och röda armén som skapade enhetsstaten Sovjetunionen. Man kan se hur mycket krig och etnisk rensning det blev efter Sovjetunionens upplösning. När jag ser den ukrainska nationalismens återuppståndelse efter Ukrainas självständighet kommer jag att tänka ukrainska nationalisters samarbete med nazisterna under den andra tyska ockupationden första var 1918 1941. Nationalisterna sympatiserade med nazisternas antisemitism men förstod inte att de själva var lågt värderade på grund av att de var ett slaviskt folk. Enligt vad Nikita Krushchevledare i Sovjet på 1950 och 1960-talen påstås ha sagt var samarbetet med ockupanten så stort att om inte Ukraina haft så stor folkmängd hade de delat samma öde som tjetjener och Krimtartarer som förvisade till Sibirien för samarbete med fienden. Nu har nationalism och rasism ersatt socialism och kommunism som enande symboler. Det är ofta inte en trevlig utveckling.

Vem blir först utburen från sitt mausoleum? Blir det Lenin, Mao eller Chiang Kaishek. Osvuret är bäst.

Till sist underrubriken i artikeln:” Taiwan should deal with the KMT dictatorship with the legal instruments like those used in the de-Nazification of Austria, says one political scientist.”

Av Yngve Karlsson 10 mar 2007 11:17