sourze.se

Film: "Nina Frisk" - när fräschheten tar över

"Om man inte hänger upp sig på det ytliga persongalleriet, som den här rullen bjuder på och ägnar sin uppmärksamhet åt undertexten i stället, så är den här filmen ett mycket intressant samtidsdokument. Mest ifråga om kön och genus."

Betyg: G
Titel: Nina Frisk
Genre: Drama
Regi: Maria Blom
Medverkande: Sofia Helin, Daniel Götschenhjelm, Vilde Helmersson, Sven Ahlström, Gunilla Nyroos, Urban Eldh och Mia Poppe
Speltid: 1 tim 22 min
Premiär: 9 mars

"Kvinna, singel, runt 30, bor i innerstan och jobbar som flygvärdinna. Gillar att parta och drömmer om att träffa den rätta."

Så skulle Nina Frisk kunna beskriva sig själv på en datingsite på nätet. Hon är en kvinna som går in för att putsa på ytan - både den egna och hemmets fräschhet är centrala teman i filmen - och som sådan utgör Nina Frisk sinnebilden för det "lyckade" resultatet efter alla personliga- och hemmastyliga insatser, som den vita västerländska medelklassen i dag sysselsätter sig med. Hon är den kvinnliga essensen, som alla de som jobbar inom "gör-om-mig" branschen försöker skapa av vanliga brudar, som stretar på med ungar och matkassar och samtidigt lägger sista handen vid något på jobbet via mobilen. Man skulle kunna säga att Nina Frisk är en reklamfilm för myten om kvinnan på 2000-talet, vilken är påfallande lik den kvinnliga myten vid förra sekelskiftet, med två avgörande skillnader: Nina försörjer sig själv, dvs är inte ekonomiskt beroende av en man och hon har en egen sexualitet, som hon inte behöver skämmas för. Men likt sin 1800-1900-tals syster drömmer hon fortfarande romantiskt om man och barn som livets mening, trots att de levande exempel hon har omkring sig snarare borde få henne att inse att även familjen släpar runt på ett tungt mytologiskt gods långt från verklighetens mer prosaiska förhållanden.

Tre år efter Maria Bloms långfilmsdebut, publik- och kritikersuccen Masjävlar, som fick tre guldbaggar, bland annat för Bästa film, är förväntningarna stora på Nina Frisk: Vad har Maria Blom hittat på den här gången? Hon ger oss en feel good film - regisserad med lätt hand - med hög igenkänningsfaktor, vare sig man själv är en "Nina Frisk" look alike, eller bara har följt henne symboliska livsprojekt genom livsstilsmagasinen i mediautbudet. Nina Frisk är en Amelia på väg att bli Tara och som kanske hittar sig själv när hon blir en muppie. Hon är rakt igenom grund och därmed som människoöde betraktad rätt ointressant.

Men om man inte hänger upp sig på det ytliga persongalleriet, som den här rullen bjuder på och ägnar sin uppmärksamhet åt undertexten i stället, så är den här filmen ett mycket intressant samtidsdokument. Mest ifråga om kön och genus.

Vid en jämförelse mellan Nina och mamma Jill, som hänger kvar vid Krister - ett arbetslöst fyllo som inte gör en människa glad - för att hon inte tror att hon klarar sig själv, blir Nina en upprorisk kvinna som klarar sig själv och inte tar skit från någon man. Detsamma gäller Marika - självsäkert spelad av Mia Poppe - som är gift med Ninas bror Linus. I deras relation är hon den rationella - rik, stark och trygg - medan Linus är den känsliga, som oroar sig. Det traditionellt manliga och kvinnliga egenskaperna har kastat loss från sina tidigare känskonnotationer och blir kort och gott mänskliga egenskaper.

Detsamma gäller filmens syn på sexualitet. Här finns inga frustande machohingstar som sorglöst betäcker kvinnor på löpande band. Jo, en, men han är lika utnyttjad av Nina, som han utnyttjar henne och framstår till slut som en pinsam loser. Ninas brorsa däremot och Marcus, som Nina börjar drömma romantiska familjedrömmar om, är inga sexmaskiner utan går mer på känslan. I hela filmen tycks det vara så att brudarna vill mer sex än snubbarna. Men när det inte blir så, är det inte hela världen, eftersom de här kvinnorna trots allt har annat att tänka på.

Eftersom svenskar älskar svensk film mer än någon annan film, tror jag att vi kommer att älska Nina Frisk alldeles särskilt mycket för att den är ett stycke underhållande samtidsskildring. Och även om den ytligt sett är en bagatell, så placerar den sig i den gamla goda Lasse Hallström traditionen med 70- och 80-talsfilmer som Ska vi hem till dej eller hem till mej eller var och en till sitt, En kille och en tjej och Två killar och en tjej.


Om författaren

Författare:
Monika Wehlin

Om artikeln

Publicerad: 06 mar 2007 10:11

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: