Carl Bildt, bättre än röda korset

Att Sverige år efter år skänker pengar till diktaturer är helt OK. Men det är tydligen förbjudet att handla med samma länder, för då är man likt Carl Bildt en utsugare. Detta är ett i allra högsta grad märkligt resonemang eftersom det bara är genom handel som man kan hjälpa en fattig nation och dess medborgare. Att biståndspengarna går direkt i fickorna på tyranner har varit allmänt känt länge, men på papperet ser det solidariskt ut. Verklig solidaritet vore om alla handelshinder slopades och alla fick sälja sina produkter på samma vilkor. Då skulle U-länder utveckla en egen industri och en förmåga att klara sig själva. Anledningen till att det inte blir på det här viset är att det i det korta loppet kan betyda svårigheter för inflytelserika grupper i I-länderna och alla är sig själv närmast. Inget land har kunnat minska andelen fattiga medborgare utan stadig och hög tillväxt, tillväxt kommer av handel. Inget land har gått från att vara ett U-land till ett I-land tack vare bistånd.

Handel med U-länder är alltså på alla sätt bättre än bistånd. Ändå kritiseras Carl Bildt för att han ägnat sig åt just sådan handel och om han istället hade jobbat med bistånd under samma tid hade han haft ett mycket större anseende idag trots att den gärningen förmodligen gjort mindre nytta. Varför? Jo därför att hans kritiker består av marknadsfientliga globaliseringsmotståndare som tycker att det är skamligt att tjäna pengar. Enligt deras felaktiga analys så har samhället alltid karaktären av ett nollsummespel och det faktum att Carl Bildt tjänat bra gör då automatiskt att han tagit pengar annars kommit andra till del. Som tur är fungerar inte ekonomi på det sättet. Det är bevisat hundra gånger om att alla inblandade parter tjänar på handel. Detta kan jämföras med bistånd som bara givarna tjänar på. Givarna för ett ökat inflytande hos mottagarna som passiviseras och inte ges någon anledning att bygga upp någon egen kapacitet. Givarna befäster också sin position som överlägsen och generös. Man säger ofta att I-länderna konsumerar för stora mängder resurser, men det verkliga problemet är att det bara är I-länderna som producerar resurser. 10 av världens länder I-länderna producerar 80 av jordens resurser. Endast när den siffran jämnar ut sig kan vi få en mer jämlik värld och hör och häpna; det skulle alla tjäna på.

Det är möjligt att Carl Bildt mest tänkt på sig själv, men genom att handla utifrån sina egna behov har han förmodligen gjort mer nytta än någon eldskäl på röda korset.