Film: "Den nya människan" - mycket sevärd

Titel: Den nya människan
Betyg: VG
Genre: Verklighetsbaserat Drama
Regi: Klaus Härö
Manus: Kjell Sundstedt
Fotograf: Jarkko T. Laine
Cast: Julia Högberg, Maria Lundqvist, Lo Kauppi, Ellen Mattson, Anns Littorin, Ann-Sofie Nurmi, Nadja Mirmiran, Christoffer Svensson och Tobias Aspelin som Dr. Berg m.fl.
Speltid: 104 min
Biopremiär: 23 februari, 2007

Filmen inleds med ett dovt brus av vågor som sköljs upp emot stranden. En "voiceover" introducerar mig djupt in tankarna på en kvinnas berättelse. Bruset eskalerar, och jag får syn på två flickor som leker på stranden. Gertrud, en bräcklig varelse, fångar min blick, och innan förtexten kör igång är jag fängslad av hänförelse…

DEN NYA MÄNNISKAN, är ett autentiskt drama där jag följer Gertrud, en levnadsglad, omtänksam men naiv flicka, som blir tvångsomhändertagen och förd till Odenslund, ett arbetshem för unga kvinnor. Hemmet styrs av Solbritt, en kvinna som till synes verkar kontrollerad och empatilös, men som snart visar sig känna en innerlig moderskärlek för de unga flickornas öde. Jag får motvilligt möta antagonisten, överläkare Dr. Berg, en ideolog som i sin iver att skapa ett bekvämt samhälle, regerar obarmhärtigt och kallt.

Gripet ser jag på när Gertruds tappra försök att lämna hemmet och återvända till sin familj, misslyckas. Hennes kamp blir min, och jag inspireras av hennes glöd och energi att ta varje tillfälle i akt för att fly sin verklighets misär. Gertruds blinda naivitet gör att hon famlar i oförstånd, och när allt verkar hopplöst, ser hon sin sista chans till frihet…

Regissören Klaus Härö gör en fantastisk gestaltning som verkligen fångar och berör mig. Hans sätt att sammanfoga de små detaljerna för att öka dramats gång, gör att jag med spänning blandat med förtjusning lutar mig litet närmare bioduken och kan nästan känna karaktärernas närvaro.

Fotografen Jarkko T. Laine hanterar kameran effektfullt, och bildmässigt visades allt jag ville se, in till den minsta visuella partikeln.

Karaktärernas prestation och rollspel är fenomenal, och jag kunde verkligen känna 50-talets tänkande och agerande. Nuet försvann och jag drogs med under en 104 minuters lång resa bakåt i tiden. Dialogföringen flöt på som om karaktärerna verkligen befann sig just där och då, och spelet var förtrollande, nästan magiskt.

Julia Högberg Gertrud, med sin söta oskuldsfullhet, naivitet och mycket trovärdiga rollspel, kan bli Sveriges nya Cameron Diaz och Christoffer Svensson Axel, med sitt litet omogna, ängsliga men ack så oemotståndliga framförande, blir kanske vårt eget nytillskott av Brad Pitt. Jag vet, stort sagt, men kunde inte låta bli

Manusförfattaren Kjell Sundstedt har tidigare kommit ut med fantastiska skildringar från detta tidevarv, och jag beundrar honom för hans författarteknik. I filmen DEN NYA MÄNNISKAN, överträffar han sig själv och jag blev fullständigt tagen av hans sätt att gestalta 50talismens idealism och kryptofascism.

Minus i kanten ger jag pga. att filmen var lite väl förutsägbar, och de planteringar som lades in, avslöjade händelsens centrum i ett allt för tidigt skede eller så hade de ingen slutpoäng alls. Klimaxen uteblev och jag lämnades hängande i luften med ett stort frågetecken som jag fick packa ner i väskan och ta med mig hem…

I övrigt är filmen mycket sevärd och skänker en nutida modern romantiker som mig, ett nytänkande och en djupanalysering av dåtidens levnadssätt. För på något sätt fanns en viss romantik över det hela, som en transparent dimma. Förbjuden kärlek, kan det vara en del av romantikens definition kanske?

När eftertexten började och jag var tvungen att lämna biografen, kände jag en bitterljuv eftersmak och separationsångesten gjorde sig påmind i dubbel bemärkelse.

Jag ville inte resa mig, utan sneglade bakåt mot projektoroperatören för att telepatiskt försöka påverka honom, att spola tillbaka och köra filmen en gång till... Men jag fick vackert avlägsna mig som alla andra.

Av Minella Live 22 feb 2007 08:28