sourze.se

Är bokrean en bluff?

Är Statens kulturråd en klubb för inbördes beundran?

Den 27 februari, slås portarna upp för årets bokrea. En tradition, sedan 1920 -talet. Den startade säkerligen på goda grunder, som det mesta har gjorts, förr i tiden, men idag är frågan, om den verkligen är vad den utger sig för att vara.

Jag ska ärligt säga, att jag aldrig, under alla mina hungriga läsa-böcker-år, har känt mig lurad. Men faktum är att många av böckerna trycks upp speciellt för den här dagen. De trycks på billigt papper och binds med billiga medel. Att köpa en bok kan för många tyckas, inte vara ett större ingrepp i plånboken, men för många kan den kostnaden, runt 170:-, betyda mat i flera dagar. Detta trots att momsen sänkts från 25 till 6 .

I SVT:s program, Gomorron, fick Carl-Michael Edenborg, förläggare till Vertigo, möjligheten att gnälla över bokreans kommersiella spektakel. Han ansåg att förlag läs Bonniers lurade läsaren. Det finns några få stora aktörer på marknaden, Bokia, Ugglan, Akademibokhandeln och Wettergrans, de är också uppköpta av Bokia men har än så länge behållit sitt namn.

Jag gick in på Vertigos hemsida och kunde där läsa att de förklarar krig mot Statens kulturråd. Detta efter att Vertigo ansökt om bidrag för sitt förlag och inte fått det beviljat. Vad behöver en förläggare för sina böcker? Jo att de distribueras runt om i Sverige och att de skickas till bokhandlare. Posten tar 39,90 för att skicka ett paket. Är du en stor kund kan du säkert få ner priset. Bokia samlar upp alla böcker på en plats och sedan åker de ut till alla bokhandlare runt om i landet. Samma gör Ugglan, med flera. Självklart är det så, att är du en liten förläggare kan du inte skicka dina böcker runt om i landet, själv. Då blir det inga pengar över. Därav stora kedjor. Tänk på att vi är ett jätteavlångt land med en liten befolkning.

Festligt! Jag visste inte ens att det fanns möjlighet att ansöka om hjälp för små förlag. Men som sagt, jag gick även in på Statens Kulturråds hemsida och det var inte lite bidrag som delades ut! Tjänare, där fanns tidskrifter, utställningar som jag tror inte många av oss, hört talas om. Men, men, nu är det en gång så att vi i Sverige gillar föreningsverksamhet och vi gillar bidrag. Så varför inte slå två flugor i en smäll?

Okej, av 34 miljoner kronor som årligen delas ut av Statens Kulturråd, kan man ju undra varför det lämpas över 6 miljoner till Bonniers? Har inte de tillräckligt med pengar själva? Carl-Michael Edenborg anser att det som produceras och läses av svenska folket, det är inte dugligt! Han är doktorrand inom idéhistoria på universitet. Vad det nu betyder! Marianne Fredriksson hoppas hon har det bra var hon än är skrev lättlästa och underhållande böcker. Det är inte FINT! Men vad brydde sig Marianne om det? Varför skulle hon bry sig? Det är väl ändå till syvende og sidst läsaren som ska avgöra vad som är intressant?

Jag tycker det är bättre att barn, ungdomar, medelålders och äldre läser vad som helst, bara de läser! Inte fan ska jag stå med pekpinnar och tala om vad som är FINT! Nej , för sjutton, ut och shoppa böcker tills du stupar.


Om författaren

Författare:
Ramona Fransson

Om artikeln

Publicerad: 15 feb 2007 16:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: