De "onda" skall granskas

"Kommunismen är en ideologi som skördat och skördar många offer. Därför är det viktigt att belysa och informera - inte minst den uppväxande generationen - om kommunismens svarta historia", skriver kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth m i ett pressmeddelande i anslutning till beslutet.

Jag tycker det är bra med granskning av skändligheter som ideologier, religioner m.m. gjort sig skyldiga till på mänskligheten. Upp med byken på köksbordet för beskådan. Låt folket se hur skiten fastnar i vecken. Tvätta eländet och börja om. Men jag undrar om det inte är att "uppfinna hjulet" igen. Det finns väl ingen ideologi bredvid "nassarnas" som blivit granskad så väl genom åren. Om Sovjetunionens härjningar har både bevisats genom styrkta vittnesuppgifter och dokument i åtskilliga hyllmeter. Om deras grymhet står inga tvivel i farstun och trycker. Den diktatoriska ideologin vill ingen smaka på återigen.

Om den uppväxande generationen ska kunna bilda sig en uppfattning om den levande historien behöver man även presentera den andra sidan av myntet. Folk är klokare än man tror så det är bara att kasta fram allt på bordet - inte bara belysa det som står i politisk motsatthet till rådande regering. Ska myndigheten - Forum För Levande Historia - bli någorlunda trovärdig behövs objektivitet främjas och det i massor.

Om Sovjetunionen startat krig mot Irak med det resultat som i dag är verklighet för det irakiska folket, skulle det med största sannolikhet stämplas under kategorin "kommunismens brott" och granskas och belysas som nutidens illdåd mot mänskligheten. Men den regim som f.n. ockuperar Vita Huset - och dess allierade - undslipper granskning och genomlysning från denna myndighet. När ska vi våga granska, belysa och informera om imperialismens och kapitalismens rovjakt på människor och kapital?

Imperialismen och kapitalismen som ideologi har stött och i många fall skapat varenda högerextrem militärdiktatur i världen efter andra världskriget - Indonesien, Grekland, Uruguay, Brasilien, Paraguay, Haiti, Turkiet, Filippinerna, Guatemala, El Salvador och, förstås, Chile. Hundratusentals människor miste livet i de här länderna, detta finns knapphändigt dokumenterat än mindre styrkt genom vittnesuppgifter.

Varför då?

Av Roger Lindström 08 feb 2007 14:11