Sveriges religionsfrihet - ett skämt

I det sekulariserade Sverige slår vi oss ofta för bröstet och skryter om vilket öppet och tolerant samhälle vi har.
Men är det verkligen så, eller har en uppsättning dogmer endast ersatts av en annan? Hur ska vi förmå verklig tolerans om vi är blinda inför det förtryck vars redskap vi utgör?

En statlig utredning har lagt fram ett förslag som går ut på att präster i svenska kyrkan skall tvingas att viga homosexuella par i sin tjänst. Utan att ta ställning till frågan huruvida det är förenligt i den kristna tron med samkönade äktenskap kan jag konstatera att:

1. Staten går in och lagstiftar om vad de kristna får tro och på vilket sätt de ska tolka bibeln, en åtgärd som för tankarna till kommunistregimers förfaringssätt. Så länge svenska kyrkan inte bryter mot mänskliga rättigheter är det svenska kyrkan som ska bestämma över svenska kyrkan, och staten skall hålla sin klåfingriga fingrar borta.

2. Förespråkare för homosexuellas rättigheter, som borde vara bekanta med förtryckets mekanismer, går i täten för att förvägra kristna präster rätten till sin egen tro.

3. Det har odlats ett samhällsklimat där det är helt legitimt att tala nedvärderande om de kristna och frireligiösa. Ett samhällsklimat som ovan nämnda lagförslag är en produkt av.

4. Det är de politiska partier som säger sig förespråka frihet som ställer sig bakom förslaget. Vilket vittnar om det alla redan vet; att för politiker väger principer lätt i jämförelse med goda opinionssiffror.

5. Det faktum att förslaget skulle kunna gå igenom illustrerar med all önskvärd tydlighet vilken, dysfunktionell, ryggradslös och godtycklig grundlag som Sveriges styrelseskick är baserat på. Grundlagen är till för att garantera frihet och skydda oss medborgare från statens förtryck, men att överhuvudtaget få fram ett förslag som på ett uppenbart sätt strider mot vår grundlags luddiga formuleringar vore en bedrift och om så vore fallet är de lätta att ändra på, 50 har ändrats sedan 1974.

Är ett samhällsklimat präglat av riktig tolerans möjlig eller är det enda vi kan uppnå en maktbalans mellan olika grupper som gör situationen uthärdlig för de flesta? Är den enda lösningen för en förtryckt och diskriminerad grupp att förtrycka och diskriminera tillbaks?

Utan en grundlag som kan garantera grundläggande rättigheter blir samhället och det offentliga samtalet endast ett slagfält där den starkes rätt gäller. Vad som krävs för att kunna upprätthålla ett tolerant och fritt samhälle är dels en ny lagstiftning, men också insikten att frihet i många avseenden är det samma som rätten att välja fel och tolerans är att acceptera just det, att andra människor, i ens egna ögon, gör fel.