Palestinsk kvinna? Misstänkt!

Ben Gurionflygplatsen, 18 januari, tio i fyra på morgonen. Anländer till flygplatsen med tåg från Binyamina, åker upp till tredje våningen med hissen. Står i kö fem minuter till säkerhetskontrollen. Kontrollant blir konfunderad över min något ovanliga bakgrund, kollar med en assistent som dock inte anser mig vara speciellt misstänkt, ställer de vanliga frågorna har jag vapen med mig? Har jag packat väskan själv? Har jag fått något från någon att lämna till en tredje person utomlands?, klistrar lappar på bagaget och säger trevlig resa. Ställer mig i kö för att låta väskan bli genomlyst, ordningsvakt vinkar åt mig att komma litet längre bort där det inte är någon kö. Två minuter senare: passkontroll. Vinkas vidare till lucka utan kö. Genomlysning av handbagage: två personer före mig. Ingen nagelfil i handväskan, inget pip i fickorna. På mindre än en halvtimme har jag kompletterat proceduren och stegar glatt mot taxfreeshopen. Rätt mycket folk men ingen kö i kassan. Kvart över fem är det dags att gå på planet, som lyfter på utsatt tid klockan sex mot Berlin.

Tyvärr är det inte alla som har en lika positiv upplevelse av att passera Ben Gurionflygplatsen. När jag i slutet av 80-talet som ung icke-judinna studerade judaistik och arabiska i Berlin, hade svenskt pass och åkte fram och tillbaka till universitetet i Jerusalem gick det inte lika lätt. Normen var trekvarts förhör av en säkerhetskontrollant, trekvarts förhör med en andra kontrollant och ytterligare väntan medan de dubbelkollade med varandra att mina svar var logiska och konsekventa. Jag fick plocka fram brev addresserade till mig för att bevisa var jag varit, förklara hur jag bekostade mina studier, visa kvitton och studielegitimation. Men för mig var det helt OK. Israel har inte lyxen att ta lätt på resandes säkerhet, och även om frågorna var ingående så var kontrollanterna hövliga och korrekta. Dessutom hade jag plockat med mig tillräckligt mycket bevis för vad jag hade hållt på med i Israel för att inte drabbas av samma öde som en tysk kompis: fullständig isärplockning av allt bagage, inklusive öppnande av tandkräm, och stripp in på bara underkläderna i ett rum bakom kulisserna.

Men en sådan genomgående kontroll, även om den är rättfärdigad av säkerhetsskäl, måste göras med mycket takt och hänsyn. För inte så länge sedan mailade någon mig ett brev som skrivits av Dr. Nadira Shalhoub-Kevorkian, docent i sociologi och kriminologi på Hebreiska Universitetet i Jerusalem. Hon är initiativtagare till den första jourlinjen för våldtagna och hotade palestinska kvinnor i Jerusalem och gjorde den första systematiska undersökningen om fenomenet "hedersmord" i det palestinska samhället. Shalhoub-Kevorkian var på väg till en konferens i Tunisien, skulle hålla föredrag och hade således med sig sin laptop.

Kombinationen palestinsk kvinna i femtioårsåldern från Östra Jerusalem - laptop - Tunisien gjorde att hon betraktades som i behov av grundlig kontroll se tysk kompis ovan. Problemet var att kontrollanterna enligt hennes berättelse skrek åt henne, urskillningslöst slängde ut alla hennes saker ur väskan, krävde att hon skulle klä av sig och kroppsvisiterade henne, gjorde sig lustiga över hennes underkläder, behandlade henne med förakt och som kronan på verket vägrade låta henne ta med laptopen på flyget. Hon vägrade att åka utan sin laptop. Efter tre timmars kontroll utan någon lösning i sikte beslöt hon sig för att avstå från resan och åkte tillbaka till Jerusalem - arg, förtvivlad och förödmjukad in i märgen.

Jag antar att det finns en möjlighet att Shalhoub-Kevorkian inte var speciellt trevlig mot kontrollanterna, men det ursäktar inte deras beteende. De är i tjänst, hon är en resande som måste låta sig underkastas vad hon uppfattar som en förnedrande behandling. Och eftersom jag personligen känner till två liknande fall av palestinsk-amerikaner vars laptopar och bagage blivit kvar i London på begäran av säkerhetskontrollanterna medan de flög vidare mot Tel Aviv så vet jag att sådant definitivt förekommer. Långt ifrån varje palestinier eller utländsk medborgare kontrolleras på det här sättet, men när någon plockas ut så är de oftast de.

Organisationen "New Israel Fund" i samarbete med Machsom Watch vars huvudsakliga aktivitet är att övervaka hur soldaterna behandlar civila palestinier vid vägspärrar har nu tagit initiativ för att försöka förbättra situationen: Machsom Watch har i ett brev till den israeliska flygplatsmyndigheten erbjudit att träna säkerhetspersonalen i att relatera till de resande på ett värdigare och mänskligare sätt läs artikel i Ynet.

Utmärkt förslag, enligt min åsikt. Kan aldrig skada. Och inte skulle det skada heller om de undervisade flygplatspersonal på andra håll i världen. Till exempel i Turkiet. En palestinsk vän till mig heter Kurd i efternamn och hade en gång den väldigt dåliga iden att åka till Europa över Istanbul. Det blev förhör i trångt rum utan fönster…och aldrig i livet att han åker till Turkiet igen.

Av Anna Veeder 22 jan 2007 10:30