Ondskan har ett ansikte

Emedan barnen är ute och fångas av vinden, lutar sig bakåt och låter sig fångas av den, kiknar av skratt när vinden släpper greppet och de faller bakåt, sitter jag här och försöker rädda livet på en vit kanin som fått sitt namn efter en trollkarl och kan inte släppa den gnagande irritationen från i morse.

Söndag morgon och man vaknar i tid för att se tv 4:as nyhetsprogram. Ibland har det visat sig att de har riktigt intressanta inslag. Ibland. Vad som retar upp mig mest och över tid, är att kanalen verkar satsa på personal och programledare som saknar tillräcklig kompetens. För är det allt för mycket att begära att de åtminstone kan hantera det svenska språket? Är det allt för mycket att begära att de tar sig samman och arbetar grundligt med research? Det är lätt att tänka tanken att de är uppköpta av en eller annan orsak, av en marionetteater, som gör att svensken sitter fint i sin soffa, skickar in sina hyllningar per mail och smeker Tildes ego.

Inledningsvis presenterar man Amalia som ska fylla sextio år snart och man ber människor att maila in tankar angående ålder. Amalia är en av de få som framstår med kompetens nog under programmet och ämnet är inget att klaga över i sak eftersom det pågår slags åldersdiskriminering där media, reklam och rekryteringsföretag skapar tankar hos människan om att det är en mindre bra sak att åldras. Det handlar kanske inte så mycket om att åldras som det handlar om att vi aldrig kan vara nöjda. Det handlar om att sträva och vara främst och bevisligen är det så att en slät hud kommer framför en rynkad, märkt av livet; erfaren hud. Vacker hud. Hud att lägga en hand emot och blunda; känna erfarenheten, leende.

Tilde talar med Amalia om Mona Sahlin, som det verkar synd om. Amalia säger att Mona är luttrad och hon fixar detta. Tilde lider med Mona, vilket talar mer om Tilde själv än om en stark, erfaren, rynkig Sahlin. Men vad som gör mig upprörd är att i Tildes medömkan och djupa sympatier hävdar hon att folket kräver mer av folket än vad folket kräver av sig själva. Vilket hån mot folket. Vad kräver folket annat än att dem som leder ett land ska leva efter sin egen princip, att de själva bör göra vad de kräver av sitt folk. Det är väl i vart fall minsta möjliga krav. De sänker a-kassan för folket, men när reinfeldtregeringen avgår hänvisas dess medlemmar till miljonbelopp. Inte väljer dem, som uppsagda av folket, att gå in på villkor så som a-kassan. De är kloka nog. Inte vill dem vara en del av folket, så kan ingen dödlig leva.

Före reklamavbrottet plockar man in ett inslag om bokstavsbarn. Här talas det om normer, det normativa och Tilde uttrycker sig om de "normala normerna". Mig veterligen finns inga sådana eftersom det ligger implicit i ordet "norm" att det anger just det normala. Sedan finns det olika normer som det sägs att vi bör hålla oss till, det är en sak, en annan är just detta pinibla språkbruk och hanteringen därav. Gästerna vrider sig olustigt men väljer att hålla masken och använder sig av Tildes eget begrepp. Det är då det är dags att gå ut och hämta en cappochino.

Efter reklaminslaget som består av att försöka sälja Bo Kaspers orkesters skiva, om hur man sitter i samma bil, vilket är en sådan dålig omskrivning av "vi sitter i samma båt" att man får dåndimpen. Nog för att vi bör undvika klichéer och skriva om dem om vi vill syfta till dem, men gränsen verkar nådd. Visst kunde man stänga av här men av ren nyfikenhet kan man bara inte låta bli att fortsätta titta. Man tänker ju att hon kanske ska lyckas knyta säcken, erkänna sina ironier mellan de två miljonerna som skrapas fram och Amalias lyckade inlägg. Istället fortsätter hon att presentera författare inte värd att nämna här, med tanke på att man vet vilka andra som sorteras bort, vidare med att presentera en av Bolibompas småbröder. Underbarnet, presenteras som ett musikgeni och som vi ska komma att få höra mycket av de närmaste sjuttio åren. Man blir ju riktigt nyfiken, men när han väl river loss är musiken först och främst ett plagiat av Daniel Lemmas "Morning Train" och när han sedan sätter igång att sjunga inser jag vad han själv har översett; att detta borde ha överlåtits till annan. Han förlorar till fördel för Lemma både musikaliskt och lyriskt. Han har, unikt nog, spelat in sin musik i sitt sovrum där jag kan tycka att Raymond och Maria är mer unika som något surrealistiskt valde en tvättstuga för ändamålet.

Troligtvis är detta musikaliska geni Salem al Fakir, just det; ett geni. Han lärde sig tidigt att spela fiol och var på turné i Ryssland redan som fjortonåring och spelat i filharmoniska orkestrar eller liknanden och är troligtvis fantast på just detta. Vad jag dock inte begriper är varför man inte går inför det man kan utan att man tvunget ska ge sig utanför det man är bäst på och leverera pinsamheter. Han är inte ensam om detta, att byta stråkarna mot en popröst. Oavsett finns inga ursäkter för hur dessa som arbetar med grammisgalan går till väga, eftersom denne Salem blivit nominerad. Han anser själv att detta verkar underligt eftersom skivan inte ännu är släppt emedan Tilde naturligtvis tycker att det är unikt, där ett sådant uttalande talar för sig själv.

Ett i sig, bra inslag, om alternativa behandlingsmetoder, där Tilde själv har utsätt en försöksperson inför reportaget och som verkar vara den mest sunda bland dem, sitter med i studion tillsammans med en av skolmedicinen skickad läkare och samtalar. Man ser läkarens darrande blick när han säger att man ju börjar acceptera dessa olika behandlingsmetoder och hänvisar till socialstyrelsens riktmärken. Han tar så klart chansen och kastar sig över homeopatin som form och påstår att de medel man får i den här formen av behandling enbart är sockerpiller. Nu har vi den stora glädjen att försökspersonen fanns med här och säger emot, som själv gått igenom en sådan behandling och blivit frisk. Jag tänkte för mig själv på alla dessa kroniska sjukdomar som faktiskt försvinner med hjälp av homeopati och läkarna står rådvilla. Han fnös till och tiden tog slut. I samband med detta har Tilde fått någon smart idé om att ha en programserie där vi människor i sofforna ska coachas upp av bäste herr Max Samuels - livscoach kallad.

Tilde har som tema denna söndag att utlysa det ena geniet efter det andra och enligt henne är denne Max en av Sveriges bästa. Blir man det för att man är utbildad i USA? Inte var det speciellt mycket vettigt han hade att säga annat än att en Lamborgini utgör den enskilda individens livssminkör och försökte tappert formulera vad jag misstänker han menar, att människan bör hitta sin inre kärna, harmonin. Kanske menade han att nyckeln är att lösa gåtan och hur vi kan finna upplevelsen av att vara nöjd. Detta misslyckades fatalt. Men Amalia rättade tack och lov till det åt honom, för oss.

Nu har hela svenska folket fått en veckouppgift till nästa söndag som består av att köpa en skrivbok. I den ska vi skriva upp ett mål. Gott nog. Tildes är att bli bättre; vilket är förståeligt, men enligt Max, Sveriges bästa coach, var detta alltför ospecificerat för honom. Enligt min mening ingen svår uppgift, utan att man med några få medel skulle lyckas få Tilde att uppnå sin vision.

När jag ändå är igång vill jag göra ett ytterligare tillägg. Under veckan som gått gick en nyhet som också ligger till grund för orsak till irritation. Malmömoderaterna förbjuder resolut kamphundar. Detta ska dessutom lagstiftas. Vad gör man med dem som redan finns tänker jag. Ska dessa avlivas? Hur kan det ens vara möjligt? Vem har hittat på att dessa hundar är kamphundar om inte människorna själv? Inte tror jag att de är medvetna om att de ska bita ihjäl folk när de föds; detta ansvar vilar på ägarna själva. Förbjud istället fel hundägare. Låt dem passera ett test för hur det står till mentalt och kanske skulle man tilldela ett hundkörkort? Vidare kan jag i förlängningen av detta koppel tycka att det bör vara malmömoderaterna som ska försättas under förbud. Världen är verkligen en galen plats och det verkar som om bara det faktum att människan existerar ger med automatik ondskan ett ansikte. Förresten - kaninen överlevde inte.

Av Maria Whinter 14 jan 2007 21:30