Hemlösa är också medborgare!

Samhället skulle ha kunnat göra betydligt mer för denna "grupp" om de hade haft klara riktlinjer från regeringen.

Avsaknaden av en hemlöshetspolitik leder i praktiken
till att hemlösa människor systematiskt åsidosätts vad
gäller rätten till bostad, lika sjukvård, möjligheter
att vistas på offentliga platser, hur de bemöts och så
vidare - stick i stäv med intentionen i gällande
lagstiftningar - och alltid med hänvisning till
stadsdelarnas självbestämmanderätt.

Det står inskrivet i Sveriges regeringsform att varje
människa skall ha rätt till en bostad och att ingen
skall diskrimineras. Av någon anledning har vi lyckats
med att blunda för innebörden. Kanske beror det på att
denna del av regeringsformen inte innebär några juridiskt bindande skyldigheter för samhället. Vi tycks i alla fall acceptera att det i dag finns långt över 10,000 hemlösa i Sverige. Ingen myndighet verkar ha viljan att ta ansvar för att regeringsformen efterlevs när det gäller detta. Däremot avsätts 529 138 000 skattekronor i år bara i Stockholm för ett gigantisk system av socialt och ekonomiskt oförsvarbara "hjälpinrättningar" som i praktiken bibehåller människor i ett utanförskap.

Här är några exempel på sådana inrättningar i
Stockholm:

Enheten för hemlösa: socialförvaltning för hemlösa
Stiftelsen hotellhem: boende för hemlösa
Råcksta: lågtröskelboende för hemlösa
Hvb-hem: boende för hemlösa
Hotellverksamhet för hemlösa
Hållpunkt Maria: sjuk och tandvård till hemlösa
Medborgarkontor för hemlösa
Gamlebo: Äldreboende för hemlösa
Ersta Sjukvårdhospice för hemlösa

Dessutom avsätts det allmänna medel till diverse
frivilligorganisationer:

Convictus: mat till hemlösa
Stadsmissionen: mat till hemlösa
Ny Gemenskap: mat till hemlösa
Frälsningsarmén: mat för hemlösa
Diverse natthärbärgen: sovplatser för hemlösa

Detta är en statligt sanktionerad avgränsning av
människor som leder till ett djupt diskriminerande
förhållningssätt. Med stöd av denna sanktion kan sedan tjänstemän inom kommun och landsting, SL, SJ, fastighetsägare och övrig befolkning utestänga eller särbehandla den här "gruppen" människor. Vi ser dagligen hemlösa avvisas från offentliga platser med hjälp av polis,
ordningsvakter, lotsar och väktare, utan att reagera. Ett annat tydligt exempel på sådan särbehandling är att hemlösa personer inte tillåts skaffa legitimationer och från och med 31 augusti dessutom fråntas rätten att hämta pengar i Svensk kassaservice på särskild stämplad postanvisning, en möjlighet som hittills varit enda möjligheten för många av våra hemlösa att sköta sina ekonomiska ärenden.

Hemlösa är till skillnad från andra grupper som definierats av vårt samhälle - såsom homosexuella, funktionshindrade, etniska och religiösa minoriteter - helt rättslösa och omfattas inte av några beskyddande lagar som hindrar att "gruppen" hemlösa systematiskt diskrimineras och kränks.

Antingen deklarerar nu regeringen att "gruppen" hemlösa är något vi får leva med och inrättar en ombudsman för att tillvarata de hemlösas intressen. Eller väljer regeringen - i enlighet med andan i regeringsformen - att tillgodose det primära behovet: Bostad åt alla

Ett civiliserat samhälle bör inte bortdefiniera människors medborgarrätt genom att kalla dem för något annat än medborgare.

Av Rolf Nilsson 14 jan 2007 11:20