Extremfeminism som politisk pornografi, del II

Del II
Extremfeminister reagerar tydligen inte på vanlig heteropornografi eller ens på traditionella sex/kontaktsignaler mellan könen, "ovälkomna blickar, inviter" osv. som de kallats vilka de anser vara "ojämställda och på mannens villkor". Men sexuella känslor måste de väl ändå ha? Vad tänder de då på? Kan det vara på de egna, extremfeministiska signalerna, på de invigdas eget språk, dvs mer eller mindre på en uttalat fascistoid syn på män parad med en sado-masochistisk genuskultur, med manligt kryperi och underkastelse samt överdrivet kvinnligt självmedlidande och/eller dominansbehov? Kryddad med en del traditionell kärringmentalitet, och lite ledarerotik?

Få kan väl förneka, att feministkvinnor tillåts att göra bort sig offentligt, att de får spela på allt ifrån svaghet eller självmedlidande till hysteri eller ren aggressivitet! Genom media får vi en aning om de mest extremas otillfredsställda politiska eller känslomässiga begär. Om deras överdrivna och förvridna idéer om makt och skam, förtryck och underkastelse, porr, våld och våldtäkt, t.o.m. organiserade orgier obevisade med barnamord! Allt som en påstådd konsekvens av just mäns perversioner! I det offentligas "jämställda" vardagsrum får dessa kvinnor fritt exponera sina subversiva tankar om män som dinosaurier eller gorillor, om testiklar och kastration, om patriarkat och överordnade manliga normer. Allt för att påverka eller hetsa upp män, och kvinnor förstås mot män, i sina försök att kontrollera män. Eller kanske mest för att få media och politiker på sin sida, vilket de ju lyckats med! Med syftet att legitimera feministisk, ojämställd revanschism, eller vissas lätt kamouflerade idéer om ett framtida matriarkat!

Idag hyllas SCUM o dyl. helt öppet i Sverige, dvs. ren propaganda för könsvåld och trakasserier mot män, även sexuella, i någon form även i skolan. Är inte detta hets mot män, egentligen mot folkgrupp? Därmed sträcker sig all denna hets förstås mycket längre än vad legal, frivillig pornografi gör. Och eftersom extremfeminismens verbala pornografi - hets mot män - har innehållit så mycket hot samt psykiskt våld mot män som kön, så måste ju denna dessutom betecknas som en form av våldsporr! Som vi ständigt är/har varit utsatta för under en generation i våra allmänna media! Främst i riksmedia som inte alls verkar intressera sig för vad detta egentligen kan få för konsekvenser för förhållandet mellan könen! Såsom verkligt våld mellan könen, från bådas sida, observera! Men genom den feministstyrda "jämställdheten" så är grundorsakerna ointressanta eller givna från början.

Hur rör sig de innersta tankarna ärligt talat hos folk som skriver en bok som "Testiklarnas herrevälde" eller undrar varför inte fler kvinnor skär av penisen på män ett återkommande tema., eller sjunger en kampsång om att "slita män i stycken"? Eller kopplingen män - djur, en antydd sexdröm? I SVT för några jular sedan, fick en känd feminist, senare med i Fi som hon snart "svek", gift med en akademiledamot, genom flitigt upprepade trailers möjligheten att jämföra män med gorillor! I flera veckor, om och om igen "jämställde" sig SVT tjänstvilligt upp för denna tydligen särdeles allmängiltiga samhällsinformation! Och är det verkligen gorillahannar hon fantiserar om, när maken är upptagen av sina litteraturpristagare? Är det inte enklare med vanliga bananer, lätta att få tag på?

Samma dag 5.1, som del I av denna artikel publicerades på Sourze, dök det som på beställning återigen på DN kultur!, upp en sida med rubriken "Lustfyllda filmdebutanter". Om två kvinnliga regissörer och deras film "Allt om min buske" samt kommande TV-serien "Gynekologen i Askim". Varken orden "feminism" eller "lesbisk" nämns. Men filmen handlar om "Nils, en känslokall ekonom… och hustrun Karin, en uttråkad hemmafru". Fortfarande samma gamla schablonbilder således! Nu med syftet att i en "erotisk komedi" skildra manlig svartsjuka "när hon Karin fattar tycke för trädgårdsmästaren Isabel". I övrigt får man veta att "…själva sexakten är konstig. Man ligger och stönar och svettas. Det är en dinosauriegrej som lever kvar i vårt civiliserade samhälle." Har man hört på maken! Ja möjligen. Den stönande dinosaurien är uppenbarligen den heterosexuelle mannen. Regissörerna själva däremot, vad gör de? "Vi leker ihop!" Det är skillnad det!

Så vem är då det utnyttjade "sexistobjektet" i själva jämställdhets-, köns- eller snarare feministdebatten? Naturligtvis mannen, till allra största delen! Det är ju mot honom som den mindre smickrande, inhumana fokuseringen riktas! Det är han som plockas fram för den könssegregerade mobbingen! Även om mycket av feminismen i sig även förnedrar kvinnan. "Titta på honom bara, när vi feminister klär av honom den patriarkaliska mansrollen!"
När det gäller pornografi i allmänhet, så påverkar denna alla män, och för de flesta unga killar styr den offentliga halvnakenheten eller porren stora delar av deras känslo- och sexualliv. I detta sammanhang kan man ju också undra vilket kön som egentligen ligger närmast till för att benämnas som "sexobjekt"? Och även feminism påverkar ju mäns känslo- och sexliv.

Feminismen säger sig kämpa för ett erkännande av kvinnans sexualitet, men kan inte själv erkänna att hon därmed faktiskt är ett aktivt sexsubjekt, med eget ansvar! Och oftast med större möjligheter än män att förföra, manipulera, och provocera, inte bara genom sin kropp, något som denna artikel vill belysa. För sexualitet handlar nu inte uteslutande om kroppar, det inser nog de flesta. Det finns förstås andra och mer "subtila" ingredienser för sexupphetsning än nakna människor. T.ex. är könsrelaterad aggressivitet, fördömanden, skam, hets och liknande, med starka känslor och fantasier involverade negativa eller positiva något som kan stimulera sexuell upphetsning, även hos kvinnor! Liksom sådant som t.ex. spänning genom fiktivt eller verkligt våld eller förtryck. Och massmördare eller en dömd Knutbypastor saknar ju knappast kvinnligt sällskap!

Kanske någon finner ovannämnda resonemang som långsökt? Inte alls! Att jämföra män med dinosaurier, som alltså har skett flera gånger i bl.a. DN, är långsökt. Dylika jämförelser är förstås bara taffliga men stötande försök att förringa mannen genom att skicka honom tillbaka till urtiden och "jämställa" honom med primitiva djur med små hjärnor. Fast med stora muskulösa kroppar. Och det är inte framtassarna och överkroppen som är störst, nej tvärtom, ju längre ner på kroppen, desto större blir det! I alla fall hos Tyrannosaurus-Rex, vilken verkar vara den mest populära dinosaurien hos såväl småpojkar som hos feminister….

Den teori som här framförs, extremfeminism som pornografi, torde väl kanske också, möjligen, antagligen, extrem- eller radikalfeministerna själva avfärda som något "fruktansvärt sexistiskt, mansschauvinistiskt, kvinnoförtryckande påhopp"? I så fall, jaha? Som exemplen ovan visar, är den knappast värre än vissa andras teorier! Och "feminism" och kvinnor är inte synonymer! Och apropå feminism och kvinnlig sexualitet, så finns det kanske områden som vi oupplysta män ännu väntar på skall yppas inför allmänheten. Det var ju för inte så länge sedan som vi fick veta att kvinnor också sysslar med "det där" i sin ensamhet. Därmed har statusen för detta idag helt förändrats! Det kvinnliga hjälpmedlet, omskrivet som "massagestav" är helt rumsrent, ett motsvarande manligt syns knappast i det offentliga samtalet, det är s.a.s. "ett svart hål". Kanske för farligt att närma sig på grund av originalets stora dragningskraft, eller genom dess omgärdade helighet? Även själva handlingen i ensamhet bedöms efter kön, eller som skämttecknaren och suveränen Jan Berglin beskriver det: "Den kvinnliga är befriad lust, medan mannens är skamlig nöd." Eller: "Den kvinnliga är liksom Emmanuelle, med ett svagt silat ljus över saffransbädden. Mannens är som drängstuga och handklaver."

Teorin är alltså faktiskt ett erkännande av en specifik, feministisk sexualitet! Så hallå där alla radikalfeminister, ärligt talat, känns det inte ganska vällustigt, rätt sexigt, faktiskt erotiskt kittlande, på ett feministiskt/kvinnligt sätt förstås, att få hoppa på mannen sådär offentligt när hela befolkningen tittar på? Eller är inte detta åtminstone till viss del, med stimulerande hjälp av påhoppen, ett substitut för "vanlig" sexualitet? Eller sublimering som psykoanalysen säger, sex transformerad till en "högre nivå"? I vilket fall som helst så är det ju definitivt på kvinnornas, eller rätteligen på feministernas villkor!

Denna artikel vill alltså belysa, om det kan finnas andra och mer fördolda motiv än de "officiella", i stil med "manssamhällets förtryck" o liknande, som kan ligga bakom feminismens ständiga små könskrig? Det kan ju vara det gamla vanliga: Det kvinnliga biologiska behovet av ständig uppmärksamhet från mannens sida, vilket ibland kan ta sig drastiska eller extrema uttryck. Ett fenomen som definitivt också förekommer bland männen! Och som han oftast svarar på. En närgången analys som denna får därför dessa feminister stå ut med, särskilt med tanke på vad de själva sagt om män! Eller vad de själva fört fram om "den sexuella jämställdheten". Fast det ändå mest är "lemstelheten" som räknas, när det skall till. Vem har hört talas om "dåliga älskarinnor" förresten, i feministleden eller annorstädes?

Och någon kärleksdikt över mannen, författad av en feminist, har väl ingen heller sett till?

Kanske kan den här teorin och artikeln ändå upplevas som lite skam- och skuldinriktad för vissa, så här plötsligt? Men varför hetsa upp sig, eller varför inte?, det finns en lösning! Och den är naturligtvis exakt densamma som den inledningsvis nämnda!

Den mesta pornografin, utom den lesbiska enligt DN Damens Nyheter, ses alltså officiellt som icke fullt acceptabel. Orsaken till att även en del kvinnor tjänstvilligt ställer upp på den, påstås av de ”porr-nitiskt koketta” helt och hållet bero på mannen, det är han som oemotståndligt rycker i trådarna, anser dessa jämställdhetens väktare. Och då är det naturligtvis så även i detta fall! Feminismens uppkomst beror väl redan den på mannens påstådda förtryck? Och även om nu extremfeminismen är att betrakta som en slags förtäckt pornografi, eller som ersättning för en sådan, så är ju då denna, liksom porr i allmänhet, som vanligt uteslutande mannens fel!

Ni behöver inte skämmas, extremfeminister, tvärtom, här har ni fått ett argument till! Alla era snuskigheter om mannen som kön, vilka ni under 30 år fört ut i våra allmänna medier, era torftiga känslor, låga tankar och tarvliga ord om oss män och om er själva, allt detta kan alltså hänföras till det manliga könet och uteslutande läggas honom till last! Felet är mannens!

Den feministiska oskulden är härmed återupprättad!

Av Joakim Steneberg 09 jan 2007 21:43