Egoismen har segrat - arbetslösa ska få det sämre

Det är svårt att veta exakt när det ändrades. Att peka på ett visst årtal eller ett specifikt datum är mer eller mindre omöjligt. Det är också svårt att veta med säkerhet vilka som ligger bakom förändringen. Men att politiska lobbygrupper och så kallade tankesmedjor är inblandade behöver ingen tvivla på.

Det jag syftar på är inställningen att arbetslösa och sjukskrivna har det för bra för sitt eget bästa och att det skulle bli bättre för Sverige om dessa grupper fick det sämre. Att det rent av skulle skapa fler jobb. En åsikt som för bara 15 år sedan knappast existerade i den offentliga debatten och som går tvärs emot våra svenska traditioner av delat ansvar och att sikta på bättre levnadsförhållanden för människor - inte sämre.

Ett tag slogs det nästan rekord när borgerliga politiker och tankesmedjor hade ordet. Arbetslösa och sjukskrivna anklagades för både lathet och bidragsfusk. Man sa att "fusket var utbrett" och att något borde göras. Trots att det inte fanns några bevis för ett omfattande fusk uttalade man sig tvärsäkert om sakernas tillstånd. Sakta men säkert präntades budskapet in i svenska folkets medvetande att arbetslösa och sjukskrivna till största delen var snyltare som åkte snålskjuts på alla hårt arbetande medborgare. Att de nästintill var kriminella.

Det är bara att gratulera människorna bakom denna mycket lyckade propagandakampanj. Lögnen förvandlades till en sanning. Svenskarna röstade fram den borgerliga alliansen som klart och tydligt deklarerade att ett av deras främsta mål var att försämra för just arbetslösa och sjukskrivna, något de verkligen gjort och fortsätter att göra. Allt för att minska den påstått stora arbetslösheten i Sverige, en arbetslöshet som i verkligheten ligger på en av de lägsta nivåerna i världen. Alltså ännu en lögn som gjorts till sanning av den förenade blåögdheten.

Så nu står vi här och tittar på när borgarna monterar ner människors trygghet genom att sänka ersättningsnivåer, försvåra medlemskap i a-kassan och på andra sätt slå undan benen för de arbetslösa. Något som utan tvekan kommer att tvingas in stora grupper i lågavlönade jobb och nyfattigdom. En ännu lägre klass kommer att skapas som förmodligen är menad att städa hemma hos förmögna familjer i landets överklassområden.

I ett slag läggs dessutom ansvaret för arbetsbristen på den enskilda individen istället för på samhället. För även om det inte finns några lediga jobb ska den arbetslösa straffas mångdubbelt med sänkt ersättning och omedelbar tvångsförflyttning. Metoder som närmast liknar något diktaturer brukar syssla med. Det är inget annat än en krigsförklaring mot de arbetslösa.

Men detta hade aldrig hänt om inte människors egoism legat som ett gödningsmedel i botten. I Sverige har nämligen vissa fått det så bra att de anser sig vara onåbara. De vill inte vara med och dela på ansvaret längre. Hellre sänkt fastighets- och förmögenhetsskatt än bra förhållanden för arbetslösa och sjukskrivna. Ett par hundralappar till i den redan välfyllda plånboken betyder mer än att några mindre lyckliga medmänniskor får bättre möjligheter här i livet. Egoismen har alltså segrat.

Men pengar är inte allt, Sverige är ett rikt land. Vi har råd att betala schyssta ersättningar till både arbetslösa och sjukskrivna. Vi har råd att låta människor känna trygghet i sina liv. Och även om några få fuskar och utnyttjar systemet så är den totala effekten allt för positiv för att ignoreras. Det är trygga människor som utvecklas, det är trygga människor som vågar satsa, det är trygga människor som skapar väl fungerande och civiliserade samhällen. Utslagning, otrygghet och fattigdom har däremot aldrig lett till något gott.

Av Joakim Johansson 07 jan 2007 14:35