Tonårsdikter

Tio år senare.


När skiten ramlar över en
och piskan viner i luften
sitter man där och gråter
chockad, förvånad
Livet rasar i bitar och i
förtvivlan finns det ingen framtid
Ändå visste jag hela tiden
att bitarna aldrig skulle passa ihop
cch att piskan hängde där beredd på väggen
Under alla år visste jag precis
vad den hade att säga
Av rädsla att såra och göra fel och
av feghet trampade jag truligt runt i skiten
som en trogen gris och övertygade mig själv
med ihopdiktade sagor
Sagor om kärlek och lycka
men framför allt om trygghet
När piskan viner i luften och skiten rörs upp
ser man sanningen i vitögat
Ändå gråter man för man kan äntligen se
sin egen dumhet

///










Tonåren

Om jag vore mig själv
hur och vem vore jag då?
Någon annan?
Vems tankar tänker jag
när de inte är mina?


//

Där månen lyser och vattnet glittrar
där vill jag vara
Där de daggvåta bladen blänker i solen
och där blommorna slår ut i alla färger
Där bäckarna porlar och vinden stilla susar
där vill jag vara
Mellan träden leker barnen tafatt
och de är älskade, lyckliga
På den platsen vill jag vara
Men endast i drömmen beger jag mig dit.
//

Saknar en axel
En värmande hand och famn
Din eller någon annans
Är det så?
//


Den lätta vägen
Gömma sig i dimman
Gråt inte inför andra!
Glad och käck
Stark och klok
Vem älskar mig när ångesten kommer?
//

I drömmen tiger stilla
en saknad jag så länge känt
Vågar inte minnas
måste låta ljuset i garderoben vara tänt
Med morgondiset kommer fruktan
ännu en dag är här
Vågar jag leva lite till
vågar jag hoppas på dig som jag har kär
Längtar åter till natten
att i drömmen få försvinna bort
Din kärlek och du var inte den jag trodde
Varför känns livet så kort

//
Tankar kommer och försvinner
Alldeles för fort
Ettord i taget
För litet
Hela drömmar tar tid
Är långa
Jag hinner inte
Idag

//
När vinden vänder
Och solen har stelnat
Då regnet tar vid
I mitt hjärta i mig

När kärleken slocknat och hoppet dör ut
Då människan krymper
I förlustens sorg och djup

Likt obrutna vågor
På havet om våren
Lika stolt ska jag stå
Och i motvinden le
//

Som solen så ofta vandrar
Över kringströdda berg
Så vill jag ochså vandra
Som vinden så sakta smeker
Över skrikande vågor
Så vill jag också bli smekt
Kanske skulle det hjälpa mih
Genom åmngest och sorg
Så som regnet förlöser jorden

//
Tavlan
Jag såg i en tavla en bild
Av den skönhet som bara du
Kan se imig
Jag såg en dröm en vision
Av det som är jag
För dig
Jag kände en saknad en längtan
Efter den flickan i tavlan
En bild av mig

//

Små små vita moln
Dunsar mot ljusblå luft
Som skummet i mina händer
I mitt bad
Mot kroppen

Så smeker luften
Likt vattnet mina kinder
Så doftar små småp moln
Likt sommar
I mitt bad
Jag andas in djupt
Lycklig att kunna känna
Lycklig att kunna se
Likheten
Och jag lever
Mitt i

//
Juli
Tom av förundran
Stum av likgiltighet
Hur kan dom vandra hand i hand
Liktydigt
Inget finns
Inget i mig

//
Om vinden vänder
Om vinden vänder
Och solen slocknbar
Och mörkret tillåts härska
Då ska jag skratta och gråta
Ty förvirringen blir total

Om havet torkar ut
Och stränder spricker sönder
Och livet är inget värt
Då ska jag ändå leva
Ty inget i livet är mig kärt

///

Så grym
Vindens smekande över berget
Törstigt letande efter öppet land
Så stickande solen kan vara
När molnen delvis skymmer dess väg
Se vågornas kamp
Om strandens öppna sår
Naturen så grym
Likt människan mot sig själv

//
Salt
När jag såg dig i regnet
Såg inte att du grät
Vattnet över dina kinder
Var så vackert
När jag såg dig i regnet
Med ögon som brunnar
Hur kunde jag veta
Att du grät för mig
När jag såg dig i regnet
Såg du mig
Vattnet över mina kinder
Smakade så salt

//

Kär
Ögon blå som himmelen
Djupa som havet
Ögon glittrande
Likt stjärnorna
Kisar mot solen
Skrattande ögon
Dina ögon

//

Natten är evig
Svart var mörkret likt sammet mot natten
Dagen kvävdes i sin linda
Ty solen hade aldrig fått stråla
Regnets kristaller smattrade mot asfalten
Jag vandrade utan sällskap
Du fanns inte längre i livet
Och känslan satt stelnad kvar
Kärleken för evigt inlåst i min borg
Kärleken till dig
Kunde du inte lämnat återbud
Bara en enda gång lieman
Jag kommer aldrig att åter
Känna solens hetta ty i mitt liv
Ska regn och mörker härska
Sammet är mjukt att somna intill
När livet tröttnar och knäar under ångest
Natten är evig

//

Droppar så stilla
Ner över min nakna kind
Jag känner saltet i munnen
Du är inte längre min

Ormar som krälar
Runt i min kropp
Jag kan känna deras hunger
Jag har förlorat allt hopp

//

Som solens blickar dödar
Över vildvuxet gräs
Och kronorna över skogen
Vajar och förtärs

När måsens skri har tystnat
Och ängens doft förtvinat
Så ska djuren häftigt törsta
Svälta och dö
Ty livets vatten har sinat
Och inget kan bringa det åter
För skrikande vågor har tystnat
Torkat bort i nattens vind

//

När solen slår mot himmelen
I skyar av ljus
Då ska jag blunda och drömma
Försvinna i minnenas rus

Likt värmen trotsar vinden
Så mjukt mot mitt skinn
Så ska jag njuta av livet
Ty du är min

När drömmar nyfödda och orädda
Vräker sig in i mitt sinne
Då ska jag öppna mig för kärleken
Låta ruset få liv

Ty inget värmer som solen
Endast du min vän
Och inget smeker som vinden mitt skinn
Bara du när vi älskar


//
Likt en blomma på ängen
Står jag där redo att plockas
Men du ser mig inte
Känner inte ens doften

Jag rör mig försiktigt i vinden
Försöker nå dig
Men du går förbi
För gräset verkar grönare längre bort

Om jag kunde
Skulle jag ropa ditt namn och springa efter
Men likt blomman står jag bara vacker och stolt
Redo att plockas


//
Om så havet vore aldrig så blått
Om örnen aldrig hade flugit
Jag skulle ändå se när du gått
Alla vackra meningar du ljugit

Om så solen aldrig hade strålat
Om äppelträden aldrig stått i blom
Jag skulle ändå se alla drömmar du målat
Allt du fick mig att lita till sen du kom

För än är inte kärleken så blind
Som om förnuftet aldrig hade vakat
Jag känner doften av en ny vind
Av alla frukter jag ännu ej smakat

//

Vilja och måste
Små tunna trådar av tvivel
Väver sakta en bild i mitt huvud
Ni alla som råder mig
Om ni såg mina motiv skulle
Ni förundras
För mig är den ännu så dunkel
Kampen mellan vilja och måste

//


Tjugo år senare

Om jag visste vad jag ville
skulle jag göra något annat då
eller är det det jag vill
jag gör
Kanske kan man inget annat än det man vill
egentligen
kanske älskar du mig trots allt
kanske älskar jag dig
Jag njuter i lugnet efter
dämpad ångest.

////

Av Iréne Schmocker 06 jan 2007 00:13