Ivar i Duvemåla berättar, del 4

Jag vet inte hur många gånger vi pratat om att åka till Sydtyskland i vinskördetid och också passa på att åka den romantiska vägen från Würzburg till Allgäu. Resan gjorde vi med tåg och buss. Med våra ryggsäckar och käpp satte vi fart söderut. En sak hade vi bestämt. Vi skulle ta en dag i taget och inte jäkta. Vi skulle stanna till vid natursköna ställen och titta på sevärdheter. Sen behövde vi också vila oss. Att resa är sannerligen ingen semester.

För att hålla utgifterna nere bodde vi på
vandrarhem. Där fanns en brokig samling turister från många länder. Många japaner bodde där och de var helt betagna av slott och borgar. Det var inte särskilt många pensionärer som man träffade. För det mesta bodde vi i sovsalar med 10-12 våningssängar. Några gånger var det både herrar och damer som bodde i samma sal. Det var en ny upplevelse. Men ingen brydde sig, för alla var turister, som hade en begränsad reskassa. Det billigaste vi bodde var i Dresden där vi betalade 12,5 euro per person och natt. Där var det rent och snyggt. Det fanns både kök och tvättstuga.

Jag måste berätta en historia. Vi satt i matsalen och åt kvällsmat då det kom en ung dam från Australien till oss och säger:” Jag tycker att ni är sådana härliga människor, som åker omkring så i er ålder. Jag skulle önska att mina föräldrar vore lika käcka som ni.” Där ser man på! Vi kände oss inte besvärade av så många yngre människor. De kom ibland till oss och ville ha restips. Och jag har en viss rutin efter att ha varit i 52 länder. Jag klarar mig bra med engelska och tyska nu för tiden och jag har aldrig någon ordbok med mig.

Första målet var Dresden. Där var vi första gången 1962 och åkte med en tungt lastad Vespa. Då var staden mest en enda ruinhög. Frauenkirche var totalt förstörd. Nu var nästan alla byggnader i centrala Dresden återuppbyggda. Frauenkirche har rest sig som fågel Fenix. Dresden ligger i Sachsen, dvs i DDR. Det var ofrånkomligt att man kom i samtal med gamla östtyskar. Rätt många var negativa till återföreningen. En del menade att det var bättre på DDR-tiden. Och de drog fram många positiva saker.

Alla hade arbete, billig hyra och billig mat. Bra skolor och bra tillsyn av barnen. Gratis sjuk- och tandvård. Gatorna var städade, inga vandaler som stal och antastade människor. Nu var det andra tider. Jag kontrade med frågan hur det var med friheten och demokratin. Lite försiktigt sa man att visst kunde man inte kritisera regeringen och det var krångligt om man skulle resa västerut. Det fanns angivare överallt. Men levde man ett normalt och hederligt liv så hade man inget att frukta. Kom man däremot i konflikt med polis och myndigheter kunde det bli kännbara straff.

Vad det gäller Tysklands mörka tid under Hitler så är det inte många som vill tala om den. En del människor blir upprörda om man talar om krig och koncentrationsläger. Däremot är det lättare att prata med ungdomar om det förflutna. En del tycker att det är jobbigt att resa i länder som har varit besatta av tyska soldater. En annan sak som är känslig är den gulrödsvarta flaggan. Under andra världskriget vajade hakkorsflaggan i många länder. Det var något som man skämdes för efter kriget och man ville inte veta av den tyska flaggan. Jag jobbade i Tyskland 1955 och jag såg nästan aldrig någon hissad tysk flagga. Nu efter VM i fotboll är det andra tider. VM var mycket lyckat för Tyskland på många sätt. Det har gjort att man nu vågar hissa flaggan.

Är man i Tyskland måste man besöka Münchener Oktoberfest. Dit kommer miljoner besökare. Man kan likna det vid ett jättestort tivoli och marknad med massor av öltält. Vid kraftiga bord sitter bayrare i läderbyxor och kvinnor i folkdräkter. En blåsorkester håller ångan uppe och man sjunger hembygdssånger. En del hoppar upp på borden och dansar. Kyckling äts i massor och öl dricks litervis. Bastanta damer springer omkring med öl i enlitersstånkor. De brukar knalla omkring med 6-7 stånkor åt gången. Vi hade jättetrevligt och våra bordsgrannar var mycket trevliga. Jag berättade allt vad jag förmådde om Astrid Lindgren och om livet i Sverige. Jag var också uppe på scenen och skickade en hälsning från Sverige till den tusenhövdade församlingen. Jag såg inte så många överförfriskade personer. Däremot såg jag en hel del poliser och vakter som höll koll på ryggsäckar och annat.

Från München tog vi tåget till Würzburg och därifrån den romantiska vägen ända till Allgäu. Bussen tog oss genom ett landskap i strålande solsken genom byar med korsvirkeshus och städer med kyrkor, borgar och ringmurar. I Rothenburg bestämde vi oss för att göra ett stopp på några dagar. Jag hade fått en envis hosta så jag gjorde ett besök hos ortens doktor. Det var en doktor av den gamla stammen som pratade hela tiden. Han skrev ut penicillin och det gjorde susen. Vi tyckte mycket om Rothenburg, en stad full av gamla byggnader, en del från 1000-talet. Staden klarade sig undan förstörelsen under 30-åriga kriget men var belägrad under lång tid av Tilly befälhavare för katolska ligans trupper och som dog samma år som Gustav II Adolf år1932. Det finns många” minnen” från svensktiden. Vi såg Gustav II Adolfs högkvarter i Dinkelsbuhl. Som svensk känner man sig inte hedrad när man hör att Tyskland var så gott som ödelagt efter 30-åriga kriget1618 – 1648. Pratar man med lokalbefolkningen så säger man att det var så länge sedan och att man inte tänker på det. Men Rothenburgs öde under slutet av andra världskriget tycker jag var hemskt och onödigt. Vid ett bombangrepp förstördes 40 procent av den gamla bebyggelsen och det tog 20 år att återuppbygga staden.

Pigga och utvilade fortsatte vi till Allgäu. Mycket naturskönt med flera slott som Ludvig II hade låtit bygga. Vi passade på att göra en tripp till bergen. På 1700 meters höjd var luften klar och ren att andas i. I staden Fussen vimlade det av japaner. En del varuhus och matställen hade japansk personal för att serva sina landsmän.

Nu var det dags att dra norrut. I Heidelberg stannade vi några dagar för att besöka Walter en gammal arbetskamrat. Han ställde verkligen upp för oss och körde oss till vinberg, slott och borgar. Vi gjorde också en tur till Pforzheim, en resa som normalt tar en timma men denna dag tog det 2,5 timma på grund av en svår karambocace som Walter sa. Det betyder krock, ett nytt ord för mig. Flera bilar var totalt demolerade. En helikopter var på plats med läkare. Jag tycker att autobahn är ryslig med fri fart och svåra olyckor som följd. Pforzheim är en gammal guldstad där det fanns många industrier som tillverkade smycken och klockor.

Nu är vi tillbaka till de stora skogarna i Småland. Och till den stora tystnaden som också är skön. Men det är intressant att se sig om i den stora världen. Varje dag har vi upplevt något spännande och träffat intressanta människor. Vi älskar att åka buss och tåg. Där kan man slappna av och titta på landskapet. Vill man så kan man gå till restaurangvagnen och dricka en kopp kaffe och riktigt njuta av livet.

Av Yngve Karlsson 30 dec 2006 20:21