Mellanöstern: planerat kaos?

Det var länge sedan jag läste någon smart analys angående vart Mellanöstern är på väg, och om man hör nyheterna så är det inte så svårt att förstå varför: den politiska situationen i Mellanöstern liknar i allt högre grad en parodi på den legendäriska 80-talssåpan Soap. Vad planerar Bush att göra i Irak efter Bakerrapporten? Vilket blir Hizbollahs nästa drag i maktkampen med den antisyriska libanesiska regeringen? Är Olmert verkligen seriös i sitt förslag om nya förhandlingar med palestinierna? Skulle Ahmadinejad verkligen använda kärnvapen mot Israel, även om det innebär att fyra miljoner palestinier också får sätta livet till? Vad planerar saudierna bakom kulisserna? Och hur nära befinner vi oss ett regelrätt palestinskt inbördeskrig?

Någon som vågar sig på en kompetent analys om vart vi är på väg? Jag passar.

Min enda kommentar till den ovanstående situationen är följande: händelser i Mellanöstern är inte alls lika kaotiska som de kan verka. Krig bryter inte ut, någon startar dem och någon annan beslutar sig för att slå tillbaka. Krig startas för att någon anser att detta är det bästa sättet att uppnå vissa intressen, inte för att de"inte har något val". Vapenleveranser planeras och finansieras, soldater tränas, politiker har flera scenarion i huvudet innan de fattar beslut. Hizbollah hade i månader hotat med att kidnappa israeliska soldater innan de lyckades i juli 2006, och Israel var väl förberett på att slå tillbaka om detta skulle ske. Problemet är snarare att den som tar initiativ till en krigshandling ofta inte tagit alla faktorer med i beräkningen, och händelsernas fortsatta förlopp blir ett helt annat än det som först planerats. Så skedde i Libanonkriget i somras, och samma sak hände amerikanerna i Irak.

Den verkliga uppgiften för amerikanerna och kvartetten, om de vill ha litet lugn och ro i Mellanöstern, är att se till att olika grupper istället börjar undra om de inte skulle kunna uppnå sina intressen på ett bättre sätt genom förhandlingar än genom att starta krig. Men förhandlingar är inte ett mål i sig, "fredsprocessen" är helt värdelös om det inte finns några säkra garantier för att avtalen respekteras. Jag är personligen inte speciellt imponerad av Olmerts vilja till "förhandlingar". Det skulle räcka så bra med att respektera de avtal och överenskommelser som redan ingåtts. Flytta bosättningar, ta bort vägspärrarna långt inne på Västbanken som bara gör civila palestiniers liv till ett helvete, och gör allt för att förbättra den humanitära situationen. Samma för palestinierna: reformera säkerhetstjänsterna, återställ lag och ordning, stoppa vapensmugglingen från Egypten och Qassamraketerna mot Sderot. Mindre prat, mer praktiska åtgärder. Då skulle framtida förhandlingar om en slutgiltig fred kanske till och med ha en chans att lyckas.

Fan trot.

Av Anna Veeder 15 dec 2006 10:47