Att döda en hora

Nyheten om hormorden i England toppar nyheterna i svenska nyhetsmedia. Mördarens specialitet är att döda horor. Mord har alltid följt i horornas fotspår, från Jack the Rippers engelska 1800-tal till eskorter i Sverige 2006. Historien om "världens äldsta yrke" visar sig vara livsfarligt och myten om "den lyckliga horan" har ingenting med den riskfyllda verkligheten att göra.

På en svensk eskorts hemsida www.sensuellqkonsult.wordpress.com kan man läsa om döden som en realitet horan måste förhålla sig till. Ingen av hennes nära och kära vet vad hon jobbar med, att hon mår psykiskt dåligt och har mardrömmar. Isabella, eskort med egen hemsida på m vet att hon har knullat med en mördare som går fri. Yrke: hora. Riskbedömning: hög.

I romanernas underbara värld däremot omvandlas eskortens tuffa verklighet till en "Pretty woman" saga, som berättas om och om igen, nu senast av författtaren Tracy Quan som i dagbokform i "Callgirl på Manhattan", på svenska 2006, förvandlat sitt egna förflutna till en historia som stämmer överens med Andy Warhols citat: "Allt är mer glamoröst om man gör det i sängen". Manuset är redan köpt och Sex and the City skaparen Darren Star ska producera filmen. Uppföljaren i boksform, "Diary of a Married Callgirl" har nyligen publicerats i USA, så mytmaskinen rullar vidare. Callgirl på Manhattan påminner om Bridget Jones dagbok, storsäljaren i slutet av 90-talet om en osäker men charmig tjej som var fixerad vid sin vikt. Nancy Chan i "Callgirl på Manhattan" skulle kunna vara hennes glamorösa kusin från New York. Klädd i senaste modet och en glänsande rosa Louis Vuitton-ryggsäck över axeln går hon lika självklart till skönhetssalongen som tar en taxi till terapin. Att hon vid sidan av pojkvännen extraknäckar som lyxprostituerad är bara en av hennes accessoarer.

För fem år sen, 2001, gav den före detta strippan Louise Eek en mindre glamorös beskrivning av sexhandelsindustrins Sverige i sin självbiografiska roman "Spelat liv". I prologen skriver hon:

"Många av mina forna arbetskamrater lever inte längre. Alltför många har dött en för tidig död. Sussie tog sitt liv med hjälp av tabletter och sprit, Lena blev misshandlad till döds av sin pojkvän - den man som levde på hennes inkomster, Jessica var den yngsta och sista unga kvinnan jag kände som även hon tog sitt liv. Danska Eva blev först rånad på alla sina besparingar och sedan ihjälslagen cirka en månad efter det att hon slutat sälja tillträde till sin kropp. Rita vet jag än idag inte hur det gick för, när hon iscensatte sitt självmord på Finlandsbåten. Det är främst för deras skull jag skriver denna bok, så att deras korta liv inte var helt meningslösa - annat än för de könsköpande män de tidigare ställt upp för."

Lisas - Louises alterego - berättelse tar sin början i en trasig uppväxt med sexuella övergrepp av styvfadern och killkompisar. Med en stukad självkänsla fortsätter hon sin livsresa mot sexklubbarnas hägrande pengar via fosterhem och knarkkvartar. När hon är 19 år, har hon efter några månaders horande redan lyckats nå sin känslomässiga nollpunkt. Om känslor någon gång tränger upp skurar hon sitt "sköte tills vattnet färgades blodrött". Det är inte bara längtan efter dottern som försvinner med känslorna, även det fysiska hungerbehovet raderas bort ur psyket. På klubbarna är det hon som slår med nitbältet, i stället för att som tidigare bli slagen med livrem eller galge under förvändningen hett temperament.

I Louise Eeks, i dag journalist och författare, senaste bok "Att köpa eller köpas. Frihet och makt i sexindustrin", 2005 skriver hon att "i sexköpsögonblicket blir makten synlig och bristen på jämställdhet glasklar". För henne är prostitution ett jämställdhetsproblem och inte en fråga om att fritt få sälja sin kropp, som ett jobb vilket som helst, vilket den diskussion som följt efter Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister" gjort gällande.
Jämställdhetsproblematiken blir tydlig om man jämför köparen med säljaren. Statistiskt sett är köparen i regel gift eller sammanboende, har två barn och är mellan 30 och 45 år. Ingen ensam avvikare utan troligare en välklädd, välbetald medelklasspappa på affärsresa. Köparna har pengar, stabilitet och utbildning och skiljer sig därmed markant får de kvinnor de köper, enligt Eek. Av samtliga sexköp är 90 procent heterosexuella och 99 procent av köparna är män oberoende av vilket kön den prostituerade har.

Holländska undersökningar av kvinnornas situation inom sexbranschen visar att 25 procent av dem mår mycket dåligt och lika många säger att de mår mycket bra, medan hälften mår si sådär. Enligt Björn Gustavsens bok "Vägen till ett bättre arbetsliv", 1991, sägs att 5 procent av de som arbetar känner sig otillfredsställda i sina yrken.

Louise Eek avslutar sin bok "Att köpa eller köpas" med att säga att det "finns inte några lyckliga horor någonstans i den verkliga världen … Tyvärr kommer ingen av oss att hitta en lycklig hora hur länge vi än söker".

Av Monika Wehlin 14 dec 2006 08:41