sourze.se
Artikelbild

Iran-Irak som en stat - USA:s nya hot

En högerkonspiratör, en krigsprofitör, en "dry drunk" och... Dick Cheney del 2 av 2

Robert Gates kommer direkt från sitt senaste uppdrag i Vita Husets Iraq Study Group ISG där USA:s f.d. utrikesminister James Baker är ordförande. Förhoppningar fanns att Bakers ledarskap skulle ge den tyngd som behövs för att kunna övertyga presidenten om att ändra kurs i kriget. Men presidentens uttalanden, sedan ISG:s rapport började läcka ut förra veckan, har visat att han struntar i Baker. Idag släpptes rapporten officiellt. Den får mycket uppmärksamhet för dess klarspråk om tillståndet i Irak och uppmaning om nya diplomatiska satsningar i området, men anger ingen konkret plan för en amerikansk truppförminskning. Eftersom den förra är avhängande den andra, har ISG avslöjats som inget mer än en politisk täckmantel. Igår sa Robert Gates att det inte ens finns några nya tankar kring Irak 1.

Men det finns nya spekulationer om presidentens tankegångar. I veckan har framstående kolumnister i tongivande tidningar i USA och England ifrågasatt presidentens mentala tillstånd 2. Trots obestridliga tecken på att Irak försatts i inbördeskrig, har George W. Bush fortsatt segervisst tala om Irak som frön till en blomstrande demokrati i området. Beteendet liknar närmast en alkoholists predisposition för förnekelse. Och med tanke på presidentens tidigare alkoholproblem, ligger misstanken nära till hands att Bush antingen börjat supa igen eller aldrig överhuvudtaget tillfrisknat.

Men faktum är att George W. Bush inte gör något nu som inte karakteriserat hans ledarskap allt sedan elfte september 2001. Det som är mer förvånande är tendensen hos hans kritiker att tro att James Baker eller Demokraternas valseger skulle kunna bromsa Bush och Cheneys fanatiska mission i Mellanöstern.

Visserligen är Gates och Baker gamla trotjänare till presidentens far, som betraktas som en mer återhållsam statsman. Trots sin offentliga tystnad, instämmer knappast Bush den förste med sin sons utrikespolitik. Men inget i Gates och Bakers egna bakgrunder stödjer antagandet om att de skulle medföra moderation till den nuvarande situationen. Baker lämnade sin officiella regeringstjänst för länge sedan, men har knappast vilat under tiden utan har verkat mest i eget intresse. År 2000 kröp han dock tillbaka i offentlighetens ljus när valresultatet i Florida avgjordes av Republikanernas juridiska obstruerande. Då ledde Baker en mindre armé av advokater i Republikanernas kamp att manipulera valresultatet. Tack vare Bakers insats beslöt Högsta domstolen att hejda omräkningen i Florida och slutligen ge segern till Bush.

Den elfte september följande år fanns Baker på ett möte med sitt investeringsföretag Carlyle Group, där också Saudiarabiens intressen företrädes av ingen mindre än familjen bin Ladin. Carlyle Group är en av USA:s allra största aktörer i vapenindustrin. Gruppen består av pensionerade statsmän och politiker som använder sin fria tillgång till högt uppsatta beslutsfattare för att gagna sina egna investeringar. Efter kusinen Osamas terrorattack mot World Trade Center fick familjen Bin Ladin snällt dra ut sina tillgångar från Carlyle. Det kanske hade framstått som oetiskt att även klanen Bin Ladin skulle profitera av de enorma intäkter som krigen i Afghanistan och Irak skulle börja skänka Carlylse Group.

Och mycket vinst har det blivit. Tack vare USA:s kraftigt utökade militära utgifter har Carlyle Group sedan december 2001 ökat sina tillgångar från 12 miljarder dollar till 44 miljarder dollar 3. Själv har Baker långt ifrån kapat alla sina band med den saudiska kungafamiljen. Nyligen representerade Baker Saudiarabien i den misslyckade stämningsansökan som en grupp 911-familjer hade rest. Familjerna kräver skadestånd med stöd av bevis på att Saudiarabiens underrättelseorganisation hade finansierat flera av flygkaparna. Beviset finns i de 27 sidor av 911-kommissionens rapport som hemligstämplats av Vita Huset 4. Utan de uppgifterna har familjerna liten chans att besegra Baker i en juridisk process som riskerar en gång för alla offentliggöra Saudiarabiens stöd för Al Quaida och inblandning i 911.

Ändå förväntas man tro på att Gates och Baker, en högerkonspiratör* och en krigsprofitör, skulle kunna ändra kursen på kriget i Irak. Det har även spekulerats att de kan bli spetsen i ett initiativ på att tygla den neokonservativa ideolog Dick Cheney och minska hans inflyttande över Bush den andre. Men bara för att Republikanerna börjat inse att kriget i Irak är förlorat, innebär inte att de neokonservativas stjärna är i dalande.

Ett instabil Irak anses tydligen inte utgöra något större hot mot USA, så länge det finns amerikanska styrkor kvar på sina baser utanför städerna för att skydda oljefälten. Endast risken om att på lång sikt mista kontroll över oljan betraktas som ett allvarligt hot mot amerikanernas glorifierade "way of life". Iraks ökande betydelse som träningsplats för terrorister har Vita Huset konsekvent negligerat.

Faktum är att terrorhotet mot USA:s befolkning inte betraktas med mer allvar i Washington än exempelvis orkanhotet mot New Orleans före Katrina. Trots mycket uppmärksammade säkerhetsåtgärder på världens flygplatser, finns i USA ingen omfattande beredskap inför nya terrordåd. Den nya supermyndigheten Department of Homeland Security präglas av samma korruption som karakteriserar USA:s misslyckade återuppbyggnad av Iraks infrastruktur 5. Än idag står hamnarna och järnvägarna i USA i stort sett oskyddade från terrorhot 6. I verkligheten visar USA:s politiska ledarskap inget mer respekt för sin befolknings säkerhet än de gör för de hundratusentals irakier som omkommit sedan invasionen eller de 50 000 amerikanska soldater som skadats eller stupat där 7.

Däremot ser Washington sitt herravälde i mellanöstern allvarligt hotat av en eventuell allians mellan de dominerande shiamajoriteterna i Irak och Iran. Förmodligen har den risken gett upphov till senaste veckornas utspel från Washington. Samtidigt som George Bush skulle träffa sin quisling, premiärminister Maliki, avslöjades ett memorandum från Vita Huset som starkt kritiserat premiärministern. Maliki ställde följaktligen in sin första träff med Bush, men nästa dag visade de upp en enad om ändå genomskinlig front. Shialedaren Moktada al-Sadr reagerade genom att omedelbart dra ut sina representanter från parlamentet - där de utgjort det största blocket. Maliki sitter fortfarande mycket otryggt eftersom USA vill helst se en ny parlamentarisk koalition mellan Iraks "moderata" sunni- och shiapartier - utan al-Sadr. Strategin är lika naiv som den är desperat. Al-Sadrs milis är Iraks största och har flera gånger visat sin styrka i direkt konflikt med USA:s trupper bl.a. i Fallujah.

Än så länge är de sekteristiska konflikterna i Irak koncentrerade i städerna och framför allt i Bagdad. Brutaliteten och dödsantalet närmar sig självfallet ett inbördeskrig, med skillnaden att de flesta aktionerna fortfarande styrs mycket lokalt. Det är mest olika stadsdelar och moskéer som krigar sinsemellan. När USA drar sig ur dessa krigshärdar - och det är bara en tidsfråga - kommer shiamuslimerna att sopa mattan en gång för alla med den sunniminoritet som tidigare höll dem i schack under Saddam. De sekteristiska konflikter som nu skördar så många liv på båda sidor i framförallt Baghdad riskerar ersättas av etnisk rensning, då den shiamajoriteten inte längre stävjas av amerikanska trupper 8. Följden blir det som USA fruktat; att shiarna i Iran och Irak förenas i en mäktig oljerik allians.

Trots George Bush ihärdiga förnekande är alltså striden redan förlorad i Irak. Allt välmenande tal om behovet om att stanna kvar för att avvärja ett fulltständigt inbördeskrig är förgäves. Irak är redan förlorad och det vet de egentliga makthavarna i Washington mycket väl. Landet har förolyckats och eftersom USA bär den största skulden finns inget mer amerikanerna kan göra för att rädda det som räddas kan. Ställt inför detta tragiska dilemma sätter man istället igång nästa steg i de neokonservativas vansinnesstrategi. För att hindra en sammanslagning av Irak och Iran fortsätter planerna på att attackera Iran. En rockad bland amerikanska trupper skulle frigöra krafter för en invasion av grannlandet. Kan det vara den egentliga motiveringen bakom Bakers förslag på en truppförminskning i Irak?

Dick Cheneys mystiska besök i Saudiarabien förra veckan kan vara ett tecken på det som komma skall. Den saudiska kungahuset står också inför ett dilemma. Saudiarabien betraktas som det kulturella och religiösa centrum för sunniislam. En stark inhemsk folkopinion förordar att man stöttar den hotade sunniminoriteten i Irak. Blir det fråga om ett amerikanskt tillbakadragande och följaktligen folkmord kommer inte Saudiarabien att kunna stå utanför konflikten. Inte heller ser Saudiarabien med blida ögon på en politisk sammanslagning mellan Irak och Iran 9. En sådan farlig allians skulle dessvärre kontrollera mer olja än Saudiarabien själv har kvar.

Samtidigt finns det en risk med Saudiarabiens stöd för sunnigrupper i Irak. Under åren har grupperna blivit mer influerade av Al Quaida. Osama bin Ladin startade sin senaste jihad i hemlandet Saudiarabien, med målet att störta dess korrupta kungahus. Han tolererades i början tack vare klanen bin Ladens ställning där. Men småningom fördrevs Osama i landsflykt till Sudan, där hans heliga krig utvidgades mot USA som svar på de amerikanska baser som hade etablerats i hans hemland, islams heligaste plats. Skulle Saudiarabien skänka ett reellt militärt stöd till Iraks sunnigrupper finns risken att man stärker samma krafter som vill störta kungahuset.

Alltså finns det en intressant ledtråd i Dick Cheneys besök i Saudiarabien förra veckan. Trots önsketänkandet att Gates och Baker kan dämpa Cheneys inflytande över presidenten, visar det sig att vicepresidenten fortfarande spelar en nyckelroll. Något slags tröst erbjöd han den saudiska kungafamiljen – som förutom sin anknytning till James Baker länge har varit nära allierad och intim vän med Bush-klanen.

För källhänvisningar se min kommentar.
1 Länk: today.reuters.com
2 Länk: commondreams.org
Länk: commondreams.org
Länk: counterpunch.org
3 Länk: truthout.org
4 Länk: nswbc.org
5 Länk: commondreams.org
6 Länk: thinkprogress.org
7 Länk: icasualties.org
* Se tidigare artikeln; USA på väg mot krig mot Iran, Länk: sourze.se
8 Länk: democracynow.org
9 Länk: washingtonpost.com


Om författaren

Författare:
Patrick Gallagher

Om artikeln

Publicerad: 06 dec 2006 22:04

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: