Ok, så långt allt väl trots att du är tandvårdsrädd, som det så fint heter, men du har tagit dig i kragen och ringt. Har varit på undersökning, bara det kostade en ringa slant för en stunds tittande och en massa bilder. Nu är du medveten om att det var ett antal år sen du vågade dig dit senast så du var beredd på att det skulle kosta en slant.
Så till problemet, hur ska du finansiera detta? Du går på a-kassa eller kanske på vikariat, så det är ingen som går med på att låna ut de slantar du behöver, för man måste ju ha en fast anställning. Och man får inte ta det på avbetalning ens hos folktandvården av samma skäl.
Nu är du över 30 så du vill inte springa till mamma och pappa för bistånd, men vad gör man inte. De har dock inte dom slantar du behöver och är båda pensionerade så det hjälpte inte även om de skulle vilja ställa upp som medlånare. Men sambon då, nej han/hon är sjukskriven så det hjälper ju inte det heller. Det känns inte så lustigt att behöva ringa runt i sin lilla bekantskapskrets för att se om det är någon som vågar och vill hjälpa till, för du är ju vuxen och du har inte några betalningsanmärkningar, ska det verkligen vara så här?
Så vad gör man? Tiger och lider?
Man undrar ju, för tandvård är ett privilegium som inte är alla förunnat.
Av Pernilla Lööwf 30 nov 2006 21:28 |
Författare:
Pernilla Lööwf
Publicerad: 30 nov 2006 21:28
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå