Är framtidsarkeologi tabubelagt?

"Prästens lilla kråka..." är en bra illustration på gammal förlegad fyra-års-periodisk vänster- och högerpolitik. Antingen det ena eller det andra blocket skall med hjälp av valda representanter för den ena eller andra sidans partier, göra mer eller mindre allomfattande politiska beslut, som med miltärtekniska tvångsmedel obevekeligen skall gälla för alla som bebor landet ifråga. Något nämnvärd tillämpning av en frihetsliberal subsidiaritetsprincip gör " inte subsidiaritet inga beslut skall fattas "över huvudet" på dem som berörs av besluten.

Ur ett obegränsat framtidsperspektiv, så framstår alla nationellt, federalt och globalt urvattnade majoritetsförslag oftast såsom "de små beslutens tyranni" eller "det bidde en tumme" eller "på västfronten intet nytt".

Inom samhällen med bofast befolkning under generation efter generation är de olika infrastrukturella och sociotekniska systemen beroende av varandra. Förändringar inom något av systemen återverkar på de övriga. Att då i politisk ordning lyckas med att samtidigt baxa fram mer något enstaka förändringsbeslut åt gången låter sig knappast göras. Om nya kunskaper och nya erfarenheter om den fysiska verkligheten och nya insikter om frekventa mänskliga beteenden, visar att man är på väg i fel riktning så hamnar man kanske i ett moment 22 som gör flera samverkande beslut nödvändiga. Görs det ena beslutet utan de övriga så blir resultatet verkningslöst och kanske mer eller mindre värdelöst.

Om man däremot kan diskutera fram förutsättningslösa systemlösningar som kan förväntas eliminerar alla problemen så kan naturligtvis medlemsbaserade organisationer - utan någon som helst form av staliga bidrag eller beroende - helt frivilligt pröva hur det fungerar. Men för att kunna göra detta så måste alla deltagare vara väl förberedda med en välstruktererad och tillräckligt detaljerad helhetsmodell. Modellen bör från början med fördel kunna vara en Internet-baserad simuleringsmodell som prövas under viss tid innan den eventuellt modifieras eller implenteras i verkligheten.

Anledningen att jag undrar om framtidarkeologi - bland svenskar - är lika tabubelagt som mohammedteckningar bland islam, är reaktionerna och kommentarena till min artikel om "En tävling i samhällsstruktur kan rädda jorden".

Av Uno Hansson 22 nov 2006 15:29